• Äldre 3 May 12:26
    448 visningar
    2 svar
    2
    448

    Längtan och nyfikenhet

    Hejsan

    jag är helt ny här! så jag hoppas detta hamnar på rätt plats!

    Jag och min man har varit tillsammans i 11 år, jag har under 9 år haft p-stav och bytte till minipiller nu under 1 år.

    Jag och min man har precis bestämt oss för att nu är det dags att försöka!
    Vi var hos min gyn som även är BM i yrket och fick lite råd och hon kollade att äggstockarna såg fina ut.

    så nu har ni lite bakgrundshistoria där ;) för annars förstår ni inte mina frågor (kanske)

    så nu har jag gått 1 månad utan något skydd alls, enligt gyn/BM så trodde hon det skulle ta extra lång tid då jag haft skydd under 10 års tid (vi hade annat skydd första året ni som undrar) och inte haft en naturlig cykel eller ägglossning så är mina äggstockar "passiva" just nu och det tar tid innan de börjar fungera normalt.
    Hon trodde 1 månad och sa det kunde ta 1 år till och med.

    Jag undrar om det är någon annan som genomgått liknande scenario (dvs lång tid med p-stav eller liknande preparat) hur deras kropp genomgick denna förändring och om det tog tid att plussa?
    Gjorde det extra ont vid första ägglossningen?
    Använde ni ägglossningstest? jag blev rekommenderad att inte göra sådana test då det skulle öka stressen att vilja få det att fungera....
    Jag tror jag fick ägglossning igår då jag fick rejäla hugg i sidan i magen och sen dess känns den väldigt spänd och fortfarande ont och lite svullen, men har ju inte haft på så länge så kommer inte ihåg hur det kändes. Sen vet jag ju inte, vissa känner ju när ägget befruktas/fäster och andra inte...

    Oh nu blev det många frågor!! men till sista frågan; ni som planerat barn, hur gör ni för att koppla av och inte stressa? för man är ju nyfiken om det går eller ej och råd från gyn/BM och min bästa väninna är att slappna av och låta naturen ha sin gång men det är ju svårt att inte vara längtansfull ;D

    tack för svar :D

  • Svar på tråden Längtan och nyfikenhet
  • Anonym (Mia)
    Äldre 3 May 12:43
    #1

    Oh lugna dig. Ställ in dig på att helt enkelt glömma bort att du har slutat med skydd första året. För mig tog det jättelång tid för mensen att bli regelbunden. Tror första sonen blev till 2 år efter jag slutat med p-piller. Då hade vi varit ett par nästan femton år. Mellan barnen åt jag minipiller och blev gravid med tvåan bara efter några månader när jag slutade med dem. Det du gjort är ju att äta minipiller i ett år så det kanske kommer igång naturligt fortare för dig.

  • Äldre 3 May 14:47
    #2

    Det kan komma igång snabbt men det kan även ta tid. Jag gick på p-piller och minipiller i 9 år innan jag la av dem. Jag visste att det kunde ta tid innan ÄL kom igång så jag slutade med tabletterna nästan ett halvår innan vi började försöka aktivt. För oss tog det ändå tre år av aktiva försök innan vi fick plus på stickan, men det är en helt annan historia ;) 

    Det är normalt för alla par att det tar upp till ett år av försök. Det är alltså inte ovanligt, utan vanligt, så det kan ta något längre om ÄL inte kommer igång på ett tag. Det kan även gå fort, men försök att inte leva för att bli gravid, då blir väntan extremt frustrerande. Lev som vanligt helt enkelt. 

    Vad gäller stress så försvårar det inte att bli gravid om du inte är extremt stressad. Stressen att längta efter att bli gravid räknas inte som extrem stress. Däremot är det jobbigt för psyket att bara tänka på att lyckas bli gravid, så av den anledningen är det bra att försöka tänka på annat. Det blir lättare att låta tiden passera helt enkelt. 

    Jag rekommenderar dig att ta ÄL-test tills du verkar ha kommit igång regelbundet så du får en ordentlig fingervisning på om det funkar eller inte. Jag använde mig av digitala tester för att slippa tyda hur starka strecken var, men det är en smaksak. Sen tycker jag väl inte att du ska testa om du inte vill det, om du kan ha tilltro till att det kommer igång och funkar är det ju bara onödiga pengar. 

    Att känna att ägget befruktas tror jag tyvärr är en myt. Ägget har då redan släppt äggstocken och färdas i äggledaren mot livmodern, så jag förstår inte riktigt vad man egentligen ska känna. Ägget är inte en del av din kropp och det är så mikroskopiskt pyttelitet liksom. 

    Lycka till! 

Svar på tråden Längtan och nyfikenhet