Mitt liv står still

Killkodex....tror kodex åldern är 12 min tanke direkt är att dumpa han, skaffa dig en kille med accepterad mental ålder. Om du inte vill det, säg till han att du kommer sluta amma (och gör det). Efter det så har ni hand om barnet vv (fast bor ihop). Den som har veckan sköter maten, läggning, lek etc. Din "ledig" vecka ser du till att du börjar träna, 1 gång per dag. Du kommer bli trött i början men sen får du energi av träningen. Gå med i någon förening och engagera dig i den, därav det sociala med nya vänner etc.

Sedan är det inte för mycket begärt att du har ledigt varje dag, även på dina veckor, om så bara för att gå ut och gå i lugn och ro.

Det där låter ju inte alls bra! Det låter som om ni behöver bryta gamla vanor och hitta några nya. Dra i nödbromsen nu. Du måste ta ett samtal med din sambo. I neutralt läge, ska tilläggas, dvs inte när något jobbigt har uppstått, utan när ni är sams, så att säga. Förmodligen mår han inte heller helt bra, det är nog relativt sällan som en tycker att allt är guld och gröna skogar och den andre tycker allt är pest och pina...

Du måste förklara hur du känner och be honom om att förklara hur han känner. (Det kommer säkert att vara jobbigt, ni kommer båda säga saker som den andre inte förstår och saker som den andre tycker är jobbiga att höra. Men lyssna tålmodigt även när han säger jobbiga saker, det är trots allt så han upplever situationen, även om det kanske inte är de signalerna du skickar ut så är det vad som kommer fram hos honom...att då säga att "det stämmer inte" blir bara galet - säg hellre att det inte är meningen att få honom att känna så tex) När ni båda har sagt hur ni upplever er situation måste ni båda prata om vilka behov ni har som ni känner att de inte möts. Därifrån kan ni gemensamt gå vidare och förändra något. (Och vill han inte gå vidare och förändra något när du väl tar upp det, ja då har du lärt dig något och kan fundera på om du vill ha det så resten av ditt liv eller om du hellre lämnar, men så långt går det ju förhoppningsvis inte...)

Jag tror också att det kan vara vettigt att ni går och pratar men någon familjerådgivning. Sådana här frågor kan vara svåra att ta tag i själva. Det är för stort. Och ni har ju ett barn att ta ansvar för...

Stort lycka till, TS!

Det låter som att din sambo inte riktigt var redo att bli pappa.

Jag har försökt dra i den bromsen flera gånger men det är då den här fina sidan eller rättare sagt fjäsk sidan kommer fram och då känns allt bra. Men sen börjar bara allt om igen. Och reagerar han inte så så får jag antingen höra massa skit tillbaks eller att han tänker då inte anpassa sig efter mig. Jag får ta honom som han är eller så kan jag dra. 
Och den självklara tanken är ju att dra, för stunden. Men jag sitter fast. 

Tack så mycket C för din omtanke.

Hur ska jag kunna sluta när jag knappt orkar med dagarna som dom är :( jag har ingen ork och jag får inte i lillan tillräckligt med mat hon vill ha absolut max 5 skedar och sen så vill hon inte ha mer, det blir väl inte en 1 åring mätt på.. 
Han skulle aldrig tå ut med att ha henne själv, jag söver, matar byter blöjor, leker (det kan han göra ibland) och han ska även börja jobba till sommaren.  
Försöker komma iväg till mina föräldrar ibland för att få avlastning men han blir så otroligt sur när jag åker hit. Vilket resulterar i ännu mera bråk när jag kommer hem.

Jag tror tyvärr att det stämmer. Känns inte som att vi är på samma plats i livet längre.

Har du pumpat och blandat i maten så den får smak av bröstmjölken? När exet skulle sluta amma så började vi med smakportioner med bröstmjölk inblandat. Vi minskade mjölken eftersom under 1 vecka sedan bestämde vi att hon skulle sluta amma han. Han försökte få tissen under ca 2 veckor men sedan släppte det.

Åk till dina föräldrar och andas, skit I vad han säger. Sedan tar du dig en funderare på vad ert förhållande ger dig, om partnern bara tar och tar utan att ge lika mycket tillbaka så gå vidare, finns bra killar där ute också

Får man fråga hur gamla ni är?

Du skrev att du vägde 42 kilo, kanske ska ta tag i matlagningen? Köpa Linas matkasse? Det är prisvärt, jättemycket mat. Räcker till fler pers än vad det står. De har en fruktpåse på 7 kilo. Kan ni behöva båda två.

Klarar han inte av att ta hand om sitt eget barn så kan han väl laga maten ändå så du slipper. Bara undrar, vad skulle du gjort annorlunda om du skulle vara efterklok? Visste du att han hade såna tendenser? Det måste vara svårt det här. Sömn och mat är jätteviktigt ju. Jag har varit jättesjuk och det blev inte bättre för att jag inte hade ork att äta och sova så jag trycker ganska mycket på det. Läkarna säger att sömn är nummer 1, för att må psykiskt bra. Kanske inte så lätt med en 1-åring...

Kära du! Det är klart att du har dåligt självförtroende när du bara går omkring hemma med en bebis, inte har någon avlastning eller stöttning och inte satsar på dig själv någonting. Du behöver inspiration och hitta dig själv igen.

Er relation är kass just nu. Men sånt är rätt vanligt när man har småbarn. Dessutom är ni unga. Och sedan rekommenderar man inte par med småbarn att bryta upp helt drastiskt hur som helst.

Men det du skulle kunna göra är att sluta fokusera på din partner och er relation just nu. Låt det vara hur det är för tillfället och fokusera på dig själv. Satsa på dig själv! Det behöver alla mammor göra för att komma upp ur bebisträsket :)

Sätt lillan på dagis och gå tillbaks till jobbet eller börja plugga. Eller utnyttja dagistiden till att träna eller bara hänga med dina kompisar. Skaffa dig en vuxentillvaro och helst en stabil egen inkomst. Ät upp dig och träna dig snygg. Skaffa ny frisyr och nya kläder. Allt sånt kommer att få dig att må bättre oavsett hur det går med relationen. Ta hjälp av dina föräldrar för avlastning om du inte får till det annars.

Vad tror du?

Varför gillar han inte dina föräldrar då, o blir sur när du åker dit?

Nä. Det låter som att han är en sådsnsom ska ha barn eller partner över huvud taget.