Du med depression!

Svarar bara utifrån egen erfarenhet. Kan väl också tillägga att jag inte har den djupaste formen av depression utan mer en medelsvår variant.

Kan du känna kärlek till andra? Hur?

Förstår inte riktigt frågan? Jag känner kärlek till andra människor, ja, men exakt hur är lite svårt att förklara. Jag bryr mig om andra människor, vill att de skall ha det bra.

Hur vill du att dina anhöriga ska vara ett stöd?

Just nu är det ingen anhörig som vet om att jag är deprimerad, men om de visste skulle jag bara vilja att de var förstående, visade lite omtanke och i övrigt behandlade mig som vanligt. Inga försök att muntra upp, det är bara jobbigt. Även om man förstår att det görs av omtanke så känns det jobbigt. När man inte kan reagera som förväntat så känns det som att man gör folk besvikna.

Vill du mest vara ensam eller tillsammans med andra?

Ibland vill man bara stänga in sig, dra ned persiennerna och glömma bort att det finns en värld utanför. Det är väl också det man gör emellanåt. Men samtidigt märker man också, eller i varje fall gör jag det, att man ibland mår lite bättre av att umgås med andra. Men det bör ske på ens egna villkor. Oftast vill jag nog vara själv, men det vore trevligt om det fanns möjlighet att vara med andra emellanåt.  

Har du en partner? Älskar du honom/henne eller känns det likgiltigt?

Har ingen partner nej, men tror att jag skulle uppskatta att ha någon. Om sedan partnern skulle uppskatta mig är en annan fråga...

Vad gör du för att må bättre?

Tja, jag försöker ta en långpromenad 4-5 dagar i veckan och så tränar jag lite styrka och kondition 2-3 ggr i veckan. Sedan går jag och träffar en psykolog just nu. Har även provat antidepressiva, men fick bara biverkningar så jag slutade. Ärligt talat så är det hela min livssituation som behöver förändras från grunden. Det tror jag är enda lösningen för min del. Men jag vet i nuläget inte hur de förändringen ser ut eller hur den skall kunna ske.

Jag kan absolut känna kärlek till andra, sen jag blev deprimerad har jag snarare extremt mycket empati till andra och känner mycket mer kärlek.

Anhöriga som familj vill jag inte ha som stöd. Däremot vänner och pojkvänner. Jag vill att dom ska undra hur jag mår och ibland orka lyssna på mej. Jag behöver veta att jag e älskad för o kämpa vidare.

Jag mår väldigt mycket sämre av o vara ensam, så jag umgås med vänner.

Jag har ingen partner. Jättekär i en kille, som jag skulle vilja ge allt jag har.

Jag kämpar, skaffat rutiner, tänker positivt, gör saker som får mej glad, ligger inte och tänker för mycket, styr bort tanker när jag märker vart dom e påväg. Jag är på ett väldigt mycket bättre ställe i livet nu än vad jag vart innan. Har en depression men lider främst av ångest