Planerat snitt trots "normal" förlossning?
För sex år sedan födde jag mitt första barn med akut snitt. Detta pga att min dotters skalprov försämrats efter ca 24 timmars värkarbete. Jag var 10 cm öppen men kroppen orkade inte med och inga krystvärkar kom igång, jag fick hög feber också. Under kejsarsnittet fick en läkare från ett annat sjukhus kallas in eftersom jag fick en blödning i livmodern som inte slutade.
Efter 2 timmar vaken, jobbig (masserande av livmodern = kraftiga kräkning och kraftig frossa hos mig) operation kunde läkarna dock sy igen och trots en kraftig blodförlust var jag ok.
När det blev dags att försöka bli gravid med ett syskon tog det tid och en utredning visade att mina äggledare var blockerade, antagligen en komplikation från kejsarsnittet. Det blev IVF där jag efter första ägguttaget drabbades av en kraftig infektion i livmodern och fick ligga 4 dygn på sjukhus med svåra magsmärtor. Skam den som ger sig, tillslut blev jag gravid och jag fick direkt frågan från min bm om vad jag ansåg om en kommande förlossning. Jag upplevde det som att jag hade ett val här. Eftersom det var 5 år sedan kejsarsnittet tänkte jag att jag ville försöka med en vaginal förlossning. Och det gjorde jag. Efter några timmar av hanterbara värkar small det till från ingenstans och jag fick täta, kraftiga ?trycka på?-värkar, flög iväg till BB (flodhästar kan väl flyga?) och tänkte att det här kommer gå snabbt men nja? hade dragkamp med en USK i 4 timmar, väldigt täta värkar och ?tryckte på? på varje värk. Tillslut kom hon ut, vår lilla tjej, som stålmannen med armen över huvudet. Jag var totalt helt dränerad på energi och kraft och kände absolut ingenting. Inga lyckokänslor, ingenting. Helt. TOM. Förutom chocken över att det hade gjort, och gjorde så. J-A. ont. Tänkte att det här vill jag aldrig någonsin göra om.
Så den totala chocken när jag ett år senare upptäcker att jag är gravid igen. Hur tusan gick det till?! Det skulle ju inte gå naturligt?! Så inte redo för en ny graviditet och en ny förlossning! Snälla, döm mig inte för det. Jag är otroligt tacksam över mina två friska, fantastiska tjejer och känner mig ganska klar med småbarnsåren men ibland vill livet annorlunda.
Nu till min fråga, är det helt kört att få ett planerat snitt när man haft en normal förlossning tidigare? Jag känner mig så himla rädd inför en ny förlossning och för allt som kan gå fel. Det tar ju ca 3 år att läka efter en graviditet och förlossning och jag känner att min kropp inte är redo egentligen. Jag vet om alla risker med ett snitt och jag vet hur kroppen mår efteråt, men om jag fick önska skulle jag ändå välja snitt framför en vaginal förlossning. Så vad tror ni?
