Komma över ett svek?

Har aldrig skrivit här innan men måste få dela med mej och få ur mej vissa känslor och kanske få svar och reaktioner på dom.

För att fatta det hela lite kort:

Jag och sambon blev gravida 2016.väldigt lyckligt o efterlängtat.Tyvärr slutade det i att föda ut en gosse i v20,så fin han var????.Detta tog styggt och tog lång tid att komma över.

Vi var snabbt på det igen att bli gravida,lite segt och tog sej inte.Fick hormontabl för att öka chansen.först en dos sen en dubbeldos.

Min sambo var väldigt på att detta skulle göras fast vi sagt innan att inte ta tabl för sånt utan låta det som bli får bli.Men nu körde vi på med hormoner men det ville sej inte ändå.

Månaden efter blev jag gravid!!

Vilken lycka!

Går till min sambo och visar med upprymdhet det positiva testet.

Inte en min rör han,inte en reaktion.

Jag trodde det skulle bli kramar o lycka men det blev tvörtom?!!

Dagarna går och han är helt kallt klar med att han inte vill ha detta barn...

Jag fattar ingenting

Jag försöker övertala på alla sätt utan lycka.

Veckor går med ångest o tankar som snurrar.

Kanske jag ka flytta o ta hand om dettabarn själv?

Men har tre hemma boende barn o kände att det blev inte rätt det heller pga olika orsaker.

Kan säga att det var hemska veckor fyllda av ångest o beslutångest.

V10 går det fortf inte få honom ändra sej.

Och beslut tas om att åka nästa dag att påbörja abort.

Finns inga ord för den känslan att svälja en tabl man igentligrn inte vill.

Har jag gått i en drömvärld i flera mån o hoppats på bebis men allt varit fejk?

Bms undrar flera ggr hur jag mår om verjligen tabl ska tas.

Men kände för mina andra barn var detta ingen bra start att bli ensam med bebis...

Vidrigt att svälja nått och svårt man inte vill i hjärtat.

På väg t bilen efter tab ringer sambon

Helt hysterisk och gråter....ta inte tabl!!!förlåt jag har betett mej som en gris..

Asså?!det va som att få knivhugg ihjärtat.

Jag hade ju nyss tagit den!???

Spyr hemma i ren ångest,frustration,smärta av allt.

Men hade ju påbörjat en process o fick åka till sjukhus för tabl vaginalt dagen efter.

Han grät o fattade inte vad han hållt på med i fler veckor...

Jag va helt avstängd..som en robot liksom,helt död inne i,tom.

Det lilla fostret kom efter ngr timmar på sjukhus

Vidrigt

Han hade kommit på att det va missfallet v20 som tog så styggt på honom...han är jätte ledsen o mpr jätte dåligt över att han betett sej som hn gjort.

Jag går nu och bara är tom,avstängd med fruktansvärd värk inne i hjärtat.

Kollade mobulen flera ggr ihopp om att han skulle skrivit att jag inte skulle ta tabl precis innan.

Jag skulle lyssnat på mej själv och inte tagit tabl fr början.skulle åkt förbi infart till gyn vilket jag va nöra på....kommer aldrig förlåta mej själv för detta.

Och få bort det 'avstängda' i kroppen...

Att kunna förlåta honom för allt.

Kunna gå vidare.

Han vill vi försöker igen och ena delen av mej vill inget annat men andra undrar varför inte denna bebis fick chans i livet och kanske han flippar igen?fast då är det isf så för en abort gör jag aldrig igen.

Men kan man förlåta?försöka igen?

Snälla svara och döm inte för att jag gjorde abort..