Separera-dåligt förhållande/träffat en ny.

Mitt råd: Lämna din man!

Oavsett om det blir något med den nya mannen eller inte så har han rätt: så här skall ditt liv inte behöva vara, och du kommer garanterat klara dig själv. Dina barn far också illa av relationen mellan dig och deras pappa.

Har du döttrar? Vill du att de skall hitta en man som behandlar dem så som deras pappa behandlar dig? Om du inte vill det så måste du ta dig loss från honom.

Du kommer att må såå mycket bättre om du lämnar din man. Om det blir något med den andra eller inte är egentligen inte relevant. Lämna din man för din och dina barns skull.

Mitt ex fick mig att må dåligt och efter att jag lämnade honom undrar jag verkligen varför jag stannade så länge!

Tack för alla era svar!! Det värmer att ni både orkade svara och läsa

Ni har självklart rätt. Inte vill jag att mina barn ska leva i en sån här relation. Jag måste ju bara på nåt sätt hitta förmågan och våga lita på mig själv att jag klarar det! Det är inte det lättaste

Sen ang den nya mannen så är det ju inte relevant vilket jag oxå vet, men att vi har daglig kontakt ger mig samtidigt så otroligt dåligt samvete. Jag har aldrig varit otrogen och trodde aldrig någnsin att jag skulle tänka i de banorna!  Har sagt till honom att det känns fel att ha kontakt så länge jag inte tagit tag i min relation, men det är så otroligt svårt då han är den enda som vet hur det verkligen är och samtidigt gör han mig glad. Han säger att han gärna stöttar mig och lyssnar osv men det känns fel, samtidigt som jag inte vet om jag klarar detta utan att ha någon som stöttar mig. Hur klarade ni av det?? Puh!

Lämna! Du klarar mer än du tror.

Jag tycker du tänker helt rätt. Du har haft svårt för att ta steget att lämna din man och känt dig rädd för framtiden. Nu har du ett stöd genom processen och kanske känner du att han kan vara nån att luta sig tillbaka mot när det är jobbigt. Kanske gör "förälskelsen" att du kan gå igenom processen utan att tänka så mycket på det jobbiga och istället dagdrömma om den andra mannen. :)

Dock är det ju viktigt att visa respekt för barnen och deras pappa och inte vara nöjd "in their face" liksom. Men det är väl kanske inget jag ens behöver säga.

Ta stöd i den andra mannen och lämna din man, men bli inte ihop med den andra mannen än, det tycker jag. Jag tror det är viktigt att du lär dig att leva själv även om du har mannen där som ett stöd. Jag tycker t ex att du ska ha ditt eget boende och inte flytta till honom. Att ni träffas och kanske t.o.m. inleder en relation är ju ok men ta det sakta framåt och bli inte beroende av honom.

Sen en sak till, jag tror det är lätt att tycka om någon och inte se personens brister när man själv sitter i en jobbig situation och den personen kan hjälpa en därifrån. Det kan leda till att man går från att vara beroende av en person till en annan som är lika dålig. Nu säger jag inte att det är så i ditt fall men varken du eller jag vet ju hur det kommer bli så därför är det bättre att inte satsa på det nya förhållandet för mycket innan du är självständig. På så sätt skulle det inte vara svårt att lämna den nya om det visar sig att han inte var så bra som du trodde.

Kom ihåg, du äger ditt liv och skapar det så som du vill! Och man lever ju faktiskt bara en gång.

Så fort du har berättat för din man att du vill lämna är du fri att göra vad du vill. Sen ska man såklart visa respekt och hålla saker lite diskret. Att du pratar med honom tycker jag är helt ok, ni har ju inte gjort nåt annat än det ens... Så ha inte ångest för det nu!

Tänk på att du sitter i ett dåligt förhållande där du inte behandlas väl. Du är ledsen och gråter nästan dagligen... det är inte du som ska ha ångest. Ok, du har inte berättat det än men du samlar kraft för att göra det, du är inte en dålig person för det. 

Lämna, livet kan bara bli bättre efter det ;)

Tack ännu en gång!

Jag ser det som självklart att visa respekt för barnens pappa. För han är ju pappa till de viktigaste personerna i mitt liv! Och för deras skull vill jag ju att vi får ett så bra avslut/relation som separerade som det går!

Ang den nya så vet jag absolut inte om han är intresserad att inleda en relation, men misstänker det. Jag har inga planer på att flytta in hos honom utan jag vill bo själv och ha mitt eget liv. Vill absolut inte sätta mig i sitsen av att vara beroende av någon igen! Om jag lyckas med att separera ska det självklart vara jag och barnen som lever vårt liv. Fullt focus på dem! Sen vad jag gör när de inte är med det är ju en annan femma!

Att jag har dåligt samvete beror nog på att detta är väldigt olikt min natur och något jag aldrig trott att jag kan göra. Har alltid fördömt otrohet!! Att ha en hemlig vän för min sambo känns inte alls bra, men kan ändå inte låta bli! Jag försöker försvara det med att hade jag aldrig träffat honom så hade kanske aldrig modet kommit. ...om det ens gör det nu!? Känner mig livrädd!

Du låter som en väldigt klok person. Självklart kommer du klara detta, du måste bestämma dig för att göra det och sen stå fast vid det.

Lycka till TS!

Har inte kommit någt längre i mina funderingar och inser väl att detta kommer att ta tid. Jag är helt enkelt för feg och rädd för att ta tag i det. Både rädd förhur jag ska klara mig själv med barnen men även ekonomiskt. Det är ju lite tragist att sånt ska styra min framtid, men så är det och lika bra jag inser det! Dock tror jag och hoppas att jag en dag har modet att ta steget Någon som vet hur man jobbar sig upp till det modet?