• Anonym (Annika)

    Hur blir man av med barnlängtan?

    Har aldrig längtat efter barn men längtan blir bara starkare och starkare. Har tagit upp detta med sambon men han vill absolut vänta några år. Inga speciella anledningar utan han vill bara vänta tills han känner sig redo säger han (trots att jag vet att han redan nu skulle bli världens bästa pappa då han är barnkär, jobbar inom vården och massa annat) Hur som helst måste jag döva denna längtan, någon som har något tips?

  • Svar på tråden Hur blir man av med barnlängtan?
  • Anonym (Annika)
    Anonym (Annika) skrev 2016-05-16 23:25:13 följande:

    Har aldrig längtat efter barn men längtan blir bara starkare och starkare. Har tagit upp detta med sambon men han vill absolut vänta några år. Inga speciella anledningar utan han vill bara vänta tills han känner sig redo säger han (trots att jag vet att han redan nu skulle bli världens bästa pappa då han är barnkär, jobbar inom vården och massa annat) Hur som helst måste jag döva denna längtan, någon som har något tips?


    Har alltid längtat efter barn ska det stå i början hehe
  • Anonym (Tror inte det går)

    Jag tror inte att man kan bli av med en sån längtan.

    Om ni är väldigt unga (typ 17-19 år eller nåt) så kanske man kan tänka på att man ska leva lite barnfritt innan.

    Men är man vuxen och har jobb och allt sånt så är det nog svårare att dämpa sin längtan.

  • Anonym (Annika)
    Anonym (Tror inte det går) skrev 2016-05-16 23:54:06 följande:

    Jag tror inte att man kan bli av med en sån längtan.

    Om ni är väldigt unga (typ 17-19 år eller nåt) så kanske man kan tänka på att man ska leva lite barnfritt innan.

    Men är man vuxen och har jobb och allt sånt så är det nog svårare att dämpa sin längtan.


    Vi är 23 och 27 år, fasta jobb därmed stadig ekonomi, stabilt och kärleksfullt förhållande, bostadsrätt en trea dessutom.. Alla förutsättningarna finns det är nog därför min längtan har blir så stor nu, jätte jobbigt att leva med det och bara vänta tills han känner sig redo, man vet ju aldrig när det händer :(
  • Anonym (Tror inte det går)
    Anonym (Annika) skrev 2016-05-16 23:58:45 följande:

    Vi är 23 och 27 år, fasta jobb därmed stadig ekonomi, stabilt och kärleksfullt förhållande, bostadsrätt en trea dessutom.. Alla förutsättningarna finns det är nog därför min längtan har blir så stor nu, jätte jobbigt att leva med det och bara vänta tills han känner sig redo, man vet ju aldrig när det händer :(


    Ni är fortfarande unga och jag kommer ihåg hur min barnlängtan slog till när jag var 22. Åh, vad jag ville ha barn då.

    I vårt fall visade det sig att maken (då pojkvännen) inte hade nån bra kvalitet på sina spermier. Vi längtade båda lika mycket efter barn och började med ivf-behandlingar. Det tog många år (och många tårar) och vi blev föräldrar när vi var 29. Total lycka.

    Jag förstår din längtan, den kan vara innerlig. Är det något särskilt din sambo vill uppnå innan han blir pappa eller vill han "bara vara fri"?

    För att kunna med väntan kan du kanske tänka igenom om du vill göra nån längre resa eller prova att jobba utomlands innan ni bildar familj?
  • Anonym (Millan)

    För oss tjejer är det vanligare att längta efter barn.. Iaf bland dom jag känner blir killen fullt redo under graviditeten/när barnet kommer.
    Hade vi väntat på att killar skulle känna sig 100% redo tror jag många hade väntat i flera extra år;)

  • Anonym (Väntade)
    Anonym (Annika) skrev 2016-05-16 23:25:13 följande:

    Har aldrig längtat efter barn men längtan blir bara starkare och starkare. Har tagit upp detta med sambon men han vill absolut vänta några år. Inga speciella anledningar utan han vill bara vänta tills han känner sig redo säger han (trots att jag vet att han redan nu skulle bli världens bästa pappa då han är barnkär, jobbar inom vården och massa annat) Hur som helst måste jag döva denna längtan, någon som har något tips?


    Tänk pådet blivande barnet rätt till trygga och redo föräldrar och din makes vilja och lycka istället för att bara tänka på dig själv. DU vill men din vilja är inte mer rätt än någon annans. Tänk på hur bra det blir glr barney med två villiga föräldrar i framtiden :) och tänk på hur mycket bättre er relation blir om båda får vara glada över barnet :)

    Somliga säger att en man aldrig blir 110% redo. Jag säger att det är bullshit. Så resonerar man bara om man vill köra över sin partners känslor och skiter i att respektera varandra. Tänk om killar kunde tvinga på sina tjejer graviditeter trots att tjejen inte var redo med argumentet '' du blir nog redo under graviditeten, du är bara rädd''. Det hade ju setts som otroligt förnedrande.

    Jag har mött många män som varit 110%redo innan graviditeten. Dom männen har blivit bra pappor och relationerna har hållt. Min make var exempelvis redo några år innan mig. Men han varken tjatade eller bölade om barn. Han väntade på mig. Hade han pressat mig så hade mina känslor för honom dött rätt snabbt. Respekt för varandras känslor är viktigt för mig.

    I de fall som jag sett där männen blivit pressade till barn (ofta med tårar som utpressningsmetod) så har förhållandet inte hållt eller så har mamman suttit själv med hela ansvaret och gnällt när pappan fortsatt leva som barnlös med hela nätters sömn, ingen föräldraledighet och samma tid till sina hobbys...
  • Anonym (Annika)
    Anonym (Väntade) skrev 2016-05-17 05:30:31 följande:
    Tänk pådet blivande barnet rätt till trygga och redo föräldrar och din makes vilja och lycka istället för att bara tänka på dig själv. DU vill men din vilja är inte mer rätt än någon annans. Tänk på hur bra det blir glr barney med två villiga föräldrar i framtiden :) och tänk på hur mycket bättre er relation blir om båda får vara glada över barnet :)

    Somliga säger att en man aldrig blir 110% redo. Jag säger att det är bullshit. Så resonerar man bara om man vill köra över sin partners känslor och skiter i att respektera varandra. Tänk om killar kunde tvinga på sina tjejer graviditeter trots att tjejen inte var redo med argumentet '' du blir nog redo under graviditeten, du är bara rädd''. Det hade ju setts som otroligt förnedrande.

    Jag har mött många män som varit 110%redo innan graviditeten. Dom männen har blivit bra pappor och relationerna har hållt. Min make var exempelvis redo några år innan mig. Men han varken tjatade eller bölade om barn. Han väntade på mig. Hade han pressat mig så hade mina känslor för honom dött rätt snabbt. Respekt för varandras känslor är viktigt för mig.

    I de fall som jag sett där männen blivit pressade till barn (ofta med tårar som utpressningsmetod) så har förhållandet inte hållt eller så har mamman suttit själv med hela ansvaret och gnällt när pappan fortsatt leva som barnlös med hela nätters sömn, ingen föräldraledighet och samma tid till sina hobbys...
    Jag tänker inte bara på mig själv men min barnlängtan är väldigt stark och jag vet att framtida barn hade fått det väldigt tryggt och bra om den hade kommit inom en snar framtid. Det är nog vääldigt olika, har vänner och bekanta som blivit oplanerat gravida och deras män har hunnit förbereda sig och ställa in sig på att bli pappor under de 9 månaderna som man väntar. De älskar sina barn och är fantastiska pappor idag utan att de behövde vakna en dag och känna sig 100% redo. Det stora lasset får ju ändå vi kvinnor ta dvs graviditet, förlossning, amning, en kropp som förändrats och alla komplikationer som utsätter sig för. Visst är det en stor omställning för mannen också men det går liksom inte att jämföra. Vi vill även ha många barn så då gäller det att börja i tid för man har ju en klocka som tickar som kvinna...
  • Anonym (Annika)
    Anonym (Millan) skrev 2016-05-17 00:10:33 följande:

    För oss tjejer är det vanligare att längta efter barn.. Iaf bland dom jag känner blir killen fullt redo under graviditeten/när barnet kommer.
    Hade vi väntat på att killar skulle känna sig 100% redo tror jag många hade väntat i flera extra år;)


    Ja jag tror inte riktigt att man kan känna sig 100% redo bara sådär.. Det blir man väll under tiden som man väntar barn och går föräldrakurser, inhandlar barngrejer och allt vad det innebär att vänta barn.. Åh jag vill inte vänta en massa år :(
  • Anonym (Annika)
    Anonym (Tror inte det går) skrev 2016-05-17 00:09:35 följande:
    Ni är fortfarande unga och jag kommer ihåg hur min barnlängtan slog till när jag var 22. Åh, vad jag ville ha barn då.

    I vårt fall visade det sig att maken (då pojkvännen) inte hade nån bra kvalitet på sina spermier. Vi längtade båda lika mycket efter barn och började med ivf-behandlingar. Det tog många år (och många tårar) och vi blev föräldrar när vi var 29. Total lycka.

    Jag förstår din längtan, den kan vara innerlig. Är det något särskilt din sambo vill uppnå innan han blir pappa eller vill han "bara vara fri"?

    För att kunna med väntan kan du kanske tänka igenom om du vill göra nån längre resa eller prova att jobba utomlands innan ni bildar familj?
    Jo vi är unga men jag har alltid velat vara ganska ung när jag får första barnet, ser många fördelar med det och jag är också den typen.. Hade man varit party tjejen så hade man säkert velat vänta men jag är rätt trött på det fest livet redan :)

    Nej min sambo vill inte uppnå något speciellt utan vill nog bara vänta för att kunna vara fri, han tror att när man får barn kan man inte vara med vännerna och sånt längre vilket jag tycker är fel och håller inte med om.

    Ja resor lär det bli framöver absolut, men det är något jag kommer göra med barn senare också :)
  • Anonym (Väntade)
    Anonym (Annika) skrev 2016-05-17 08:58:19 följande:

    Jag tänker inte bara på mig själv men min barnlängtan är väldigt stark och jag vet att framtida barn hade fått det väldigt tryggt och bra om den hade kommit inom en snar framtid. Det är nog vääldigt olika, har vänner och bekanta som blivit oplanerat gravida och deras män har hunnit förbereda sig och ställa in sig på att bli pappor under de 9 månaderna som man väntar. De älskar sina barn och är fantastiska pappor idag utan att de behövde vakna en dag och känna sig 100% redo. Det stora lasset får ju ändå vi kvinnor ta dvs graviditet, förlossning, amning, en kropp som förändrats och alla komplikationer som utsätter sig för. Visst är det en stor omställning för mannen också men det går liksom inte att jämföra. Vi vill även ha många barn så då gäller det att börja i tid för man har ju en klocka som tickar som kvinna...


    DU vet att barnen hade fått det bra om dom kom nu. Men av någon anledning så håller din sambo inte med dig. Han vill vänta och anser att det är bättre. Hans vilja och åsikt väger lika tungt. Och så länge du inte vill tvinga in din partner i en situation som han anser att han inte kommer må bra i så får du låta hans beslut väga tyngst.

    Om du bara visste hur många unga tjejer här på familjeliv som skriver " Han kommer bli en så bra pappa och vi kommer få det så bra om det kommer ett barn nu. Han kommer vänja sig vid tanken under en graviditet", och några månader senare så blir dom så förvånade när killen vill göra abort/göra slut eller är en oengagerad pappa.... Trots att killen faktiskt varit helt klar med sin vilja från början.

    Men du vill alltså chansa och se OM han kanske, mot sin vilja, blir redo? Du anser att det vore kärleksfullt och respektfullt mot din kille? Du vill alltså inte att han ska få må sitt bästa och bli respekterad? Du anser att det vore det bästa för ett barn? Att chansa på att barnet kanske får en villig pappa och en hel familj? Trots att oddsen säger att du skulle bli en ung, ensamstående mamma ?

    Du vill hellre ha många barn än att ge dom en villig pappa som mår bra i rollen? Och så skriver du att du inte alls bara tänker på dig själv.

    Du kan vänta tills du är 30 och ändå hinna med 5 ungar..
  • Anonym (jo)
    Anonym (Annika) skrev 2016-05-17 09:00:45 följande:
    Ja jag tror inte riktigt att man kan känna sig 100% redo bara sådär.. Det blir man väll under tiden som man väntar barn och går föräldrakurser, inhandlar barngrejer och allt vad det innebär att vänta barn.. Åh jag vill inte vänta en massa år :(
    Du får helt enkelt välja: antingen skaffar du barn med din sambo eller så skaffar du barn när du vill. Vilket är viktigast? Själv väntade jag fem år på att min kille skulle känna sig redo och det var bitvis tungt, men naturligtvis värt det i slutändan när vi båda var lika entusiastiska inför graviditeten. Glad Inget bra kommer av att man tjatar sig till ett barn.

    Och nej, man blir inte redo under graviditetens gång. Man bör vara redo redan innan. Det är påfrestande att vara gravid och att vara partner till någon som är gravid. Ingen situation man vill hamna i med någon som inte är säker på att han ens vill bli förälder. (Föräldrautbildningen är totalt ca 6 timmar, handla barngrejer är svindyrt. Inget av det gör att någon blir mer sugen på att vara förälder om de är osäkra.)

    Njut av livet och jobba på er relation medan du väntar. Det är värt det. Barnlängtan är bara en hormonell grej, du kan sätta dig över dina hormoner. Flört
  • Anonym (Annika)
    Anonym (Väntade) skrev 2016-05-17 09:45:04 följande:
    DU vet att barnen hade fått det bra om dom kom nu. Men av någon anledning så håller din sambo inte med dig. Han vill vänta och anser att det är bättre. Hans vilja och åsikt väger lika tungt. Och så länge du inte vill tvinga in din partner i en situation som han anser att han inte kommer må bra i så får du låta hans beslut väga tyngst.

    Om du bara visste hur många unga tjejer här på familjeliv som skriver " Han kommer bli en så bra pappa och vi kommer få det så bra om det kommer ett barn nu. Han kommer vänja sig vid tanken under en graviditet", och några månader senare så blir dom så förvånade när killen vill göra abort/göra slut eller är en oengagerad pappa.... Trots att killen faktiskt varit helt klar med sin vilja från början.

    Men du vill alltså chansa och se OM han kanske, mot sin vilja, blir redo? Du anser att det vore kärleksfullt och respektfullt mot din kille? Du vill alltså inte att han ska få må sitt bästa och bli respekterad? Du anser att det vore det bästa för ett barn? Att chansa på att barnet kanske får en villig pappa och en hel familj? Trots att oddsen säger att du skulle bli en ung, ensamstående mamma ?

    Du vill hellre ha många barn än att ge dom en villig pappa som mår bra i rollen? Och så skriver du att du inte alls bara tänker på dig själv.

    Du kan vänta tills du är 30 och ändå hinna med 5 ungar..
    Jo min sambo håller visst med om att de skulle få det bra om de skulle komma nu (eller ja typ nästa år då om man har tur, tar ju ett tag från att man börjar försöka tills att ungen är här) grejen är att han vill känna att han vill ha barn NU när vi väl börjar försöka av egoistiska skäl eftersom han vill kunna fortsätta festa osv ett tag till antar jag. Vad är det jag ska chansa med? Ung, ensamstående mamma tror jag inte skulle hända då han har sagt att om det skulle hända oplanerat så skulle vi behålla barnet och inte göra abort. Sålänge han inte vill så blir det inga barn, vi använder ju skydd och min fråga från första början var hur man blir av med barnlängtan inte hur man övertalar sin parter.
  • Anonym (Annika)
    Anonym (jo) skrev 2016-05-17 09:45:25 följande:
    Du får helt enkelt välja: antingen skaffar du barn med din sambo eller så skaffar du barn när du vill. Vilket är viktigast? Själv väntade jag fem år på att min kille skulle känna sig redo och det var bitvis tungt, men naturligtvis värt det i slutändan när vi båda var lika entusiastiska inför graviditeten. Glad Inget bra kommer av att man tjatar sig till ett barn.

    Och nej, man blir inte redo under graviditetens gång. Man bör vara redo redan innan. Det är påfrestande att vara gravid och att vara partner till någon som är gravid. Ingen situation man vill hamna i med någon som inte är säker på att han ens vill bli förälder. (Föräldrautbildningen är totalt ca 6 timmar, handla barngrejer är svindyrt. Inget av det gör att någon blir mer sugen på att vara förälder om de är osäkra.)

    Njut av livet och jobba på er relation medan du väntar. Det är värt det. Barnlängtan är bara en hormonell grej, du kan sätta dig över dina hormoner. Flört
    Känner inte direkt att jag har något val, kommer ju inte gå snabbare att skaffa barn om jag lämnar min partner, tills man hittar en ny och han ska känna sig redo och skaffa ett stabilt liv tillsammans då har jag nog hunnit skaffa minst ett barn med min nuvarande haha :) min kille är envis så hade nog inte lyckats med att tjata mig till ett barn haha och så vill jag inte att det ska gå till heller så det är väll bara att vänta och hoppas att det inte dröjer allt för många år :)
  • Anonym (X)

    Jag var redo innan min man. Vi satte ett datum, ett eller två år framåt i tiden. Då hade vi båda något att förhålla oss till.

    Med nummer två var han redo innan jag var det, eller jag var nog aldrig redo. Det passade bara helt plötsligt pga ålder på första, fast jobb m.m så det fanns ingen anledning att vänta om vi ville ha fler.

    Ingen ska känna sig överkörd men jag tror att det är viktigt att prata om det så att båda vet ungefär när ett barn "passar in".

Svar på tråden Hur blir man av med barnlängtan?