• Anonym (Girlf­riend)
    Äldre 19 May 08:17
    54096 visningar
    222 svar
    222
    54096

    Hämnd som gick fel, väldigt fel...

    Min sambo var otrogen mot mig för tre månader sen med en tjej han träffat när han var ute med kompisarna. Jag blev förstås jätteledsen. Vi har varit ett par i tio år och så händer det här. Han bad om förlåtelse och jag sa att jag skulle försöka men det har varit svårt. Vi var båda oskulder när vi träffades och jag tror att det gjorde det värre. Vi skulle bara vara varandras och han kastade bort det för nån tjej. Jag kunde inte röra i honom ens. Just den orättvisan gnagde i mig och till slut så var jag också otrogen med en bekant. Det var inte bra sex eller nåt men efter det kunde jag lättare släppa det min sambo hade gjort. Det kändes som att vi var jämställda igen på nåt sätt. Jag berättade vad jag gjort för sambon direkt efter och han blev ju ledsen men vi bestämde gemensamt att gå i parterapi. När vi gått där i tre månader kändes det bättre, vi lyckades hitta tillbaka till varnadra sexuellt och även om allt inte är 100 nu så är det mycket bättre än innan. Vi har båda hopp om att vi kommer att lösa det här och vi älskar varandra.

    Nu till det stora problemet. Jag var för att göra ett cellprov för livmoderhalscancer nyligen, ni vet sånt där som är rutin och då tyckte läkaren att min livmoder kändes stor och kollade med ultraljud. Och jag är gravid! I vecka 16 (17 imorgon). Det är jättekonstigt för jag använde kondom när jag var otrogen men det måste ha hänt då för jag och min sambo hade inte alls sex på några månader innan och efteråt pga vår kris.

    Jag vet inte vad jag ska göra. Hade jag varit i v 6 eller så efter otroheten hade jag självklart gjort abort men det är så långt gånget och fostret har ju känsel nu! Men jag kan ju inte få barn med min bekanta?! Har ingen aning om vad jag ska göra och har inte vågat berätta för nån. Jag vet att min sambo var otrogen först och jag ville ju verkligen inte att det här skulle hända och skyddade mig men ändå. Ett barn med en annan är ju 100 ggr värre än en otrohet. Hjälp?

  • Svar på tråden Hämnd som gick fel, väldigt fel...
  • Äldre 19 May 08:39
    #1

    Men Gud vilken soppa. :/ Lider med dig. Nej blir ju helt tokigt om du väljer att behålla. Du får göra en abort tycker jag.

  • Äldre 19 May 09:10
    #2

    Jag vill börja med att skriva att jag verkligen beklagar att du behövt gå igenom allt det här. Jag hoppas du efter omständigheterna ändå mår bra. 


    Och nu till allvaret: 
    Jag skulle inte vara så snabb med en abort som ovanstående skrev. Det är ett liv därinne och det uppkom inte genom våldtäkt eller annat som inte kan belastas dig. 
    Jag anser att har du varit med och skapat detta liv så är det ditt ansvar att ta hand om det. Även om du använder preventivmedel så lär det knappast komma som en överraskning att det finns en viss risk att bli gravid när man idkar samlag. 

    Så ta dig en ordentlig funderare nu på hur du verkligen känner och vad du/ni klarar av. 
    Oavsett vad du/ni väljer så önskar jag er all lycka. 

  • Äldre 19 May 09:15
    #3

    Det enda jag kan säga är att var ärlig.

    Vilken dag som helst kan du inte längre dölja att du är gravid. Du måste helt enkelt berätta och ta konsekvenserna av det.

    Räkna med att du blir ensam mamma. En vecka kvar på fri abort, sen.måste du begära tillstånd från socialstyrelsen.

  • Anonym (Tänk igenom noga)
    Äldre 19 May 09:17
    #4
    PadimeP skrev 2016-05-19 08:39:02 följande:

    Men Gud vilken soppa. :/ Lider med dig. Nej blir ju helt tokigt om du väljer att behålla. Du får göra en abort tycker jag.


    Problemet är ju att när man gör abort så sent så blir det en så kallad tvåstegsabort, vilket innebär att man får föda fram barnet - som är så pass stort och utvecklat att det ser ut som en minibebis. Det är ingen lek.

    Jag säger inte detta för att skrämma dig, ts, utan för att du ska veta vad du i så fall beslutar om. Jag har själv gjort en sen abort, och man måste nog vara väldigt säker på att man gör rätt för att gå igenom det med förståndet i behåll. 

    Med det sagt vill jag också säga att jag förstår att du befinner dig i en väldigt svår situation. Hur du än väljer att göra, hoppas jag att ditt val blir genomtänkt och känns som det rätta för dig. Både i dag och i morgon. 

    Kramar
    P
  • Anonym (Girlf­riend) Trådstartaren
    Äldre 19 May 09:35
    #5

    Tack så mycket, ni som skriver! Jag är helt chockad av detta och hade aldrig tänkt mig behöva genomgå en abort och absolut inte en sen sådan. En tidig känns okej rent etiskt men vid en sen så har ju fostret börjat känna saker och det känns hemskt att det ska behöva lida för våra misstag. Jag är fortfarande osäker... När jag var på ultraljudet så kom jag mig inte för att berätta om situationen för jag blev så chockad så då ringde läkaren upp mvc år mig och bokade in en tid för inskrivning imorgon. Jag kanske kan rådgöra med barnmorskan där... ska läsa på om sena aborter också men tycker att de verkar väldigt skrämmande.

    Hade det bara varit jag som råkade ut för detta när jag var singel så hade jag definitivt behållit men vill samtidigt inte förstöra min sambos liv :(

    När jag väl lyckas samla ihop mig tillräckligt för att berätta för min sambo så kommer jag att vara ärlig. Det förtjänar han och jag skulle aldrig lura barnet genom att tex låtsas att det hade en annan pappa än vad det har. Jag måste även berätta för min bekanta men väntar nog med det tills jag har bestämt mig för hur jag vill göra. Å vilken soppa det här är! Även om min sambo skulle förlåta mig och vilja stanna med mig så blir det ju jättekonstigt om vi plötsligt får ett barn som inte är hans. Vad ska släkten säga? Hans släkt? Hans mamma kommer att hata mig, det vet jag. Hon önskat sig dessutom ett till barnbarn men detta... :(

    Tänk igenom noga: Har du ångrat din abort? Var du osäker innan?

  • Cilla9­3
    Äldre 19 May 09:46
    #6

    Ojdå! Förstår att det inte är kul med abort så sent men i ditt läge skulle jag nog ändå göra det.

  • Anonym (Kvinn­a)
    Äldre 19 May 09:50
    #7
    +1
    Anonym (Girlfriend) skrev 2016-05-19 09:35:10 följande:

    Tack så mycket, ni som skriver! Jag är helt chockad av detta och hade aldrig tänkt mig behöva genomgå en abort och absolut inte en sen sådan. En tidig känns okej rent etiskt men vid en sen så har ju fostret börjat känna saker och det känns hemskt att det ska behöva lida för våra misstag. Jag är fortfarande osäker... När jag var på ultraljudet så kom jag mig inte för att berätta om situationen för jag blev så chockad så då ringde läkaren upp mvc år mig och bokade in en tid för inskrivning imorgon. Jag kanske kan rådgöra med barnmorskan där... ska läsa på om sena aborter också men tycker att de verkar väldigt skrämmande.

    Hade det bara varit jag som råkade ut för detta när jag var singel så hade jag definitivt behållit men vill samtidigt inte förstöra min sambos liv :(

    När jag väl lyckas samla ihop mig tillräckligt för att berätta för min sambo så kommer jag att vara ärlig. Det förtjänar han och jag skulle aldrig lura barnet genom att tex låtsas att det hade en annan pappa än vad det har. Jag måste även berätta för min bekanta men väntar nog med det tills jag har bestämt mig för hur jag vill göra. Å vilken soppa det här är! Även om min sambo skulle förlåta mig och vilja stanna med mig så blir det ju jättekonstigt om vi plötsligt får ett barn som inte är hans. Vad ska släkten säga? Hans släkt? Hans mamma kommer att hata mig, det vet jag. Hon önskat sig dessutom ett till barnbarn men detta... :(

    Tänk igenom noga: Har du ångrat din abort? Var du osäker innan?


    Vill din sambo stanna med dig efter du har berättat?

    Då hade jag skrivit honom som pappa.

    Jag hade inte gjort en så sen abort.

  • Anonym (ajaja­j)
    Äldre 19 May 09:50
    #8

    Jag har väldigt svårt att se att en relation överlever ett barn som härstammar från en otrohet. Jag har en kompis vars kille var otrogen och gjorde en annan tjej gravid, hon försökte förlåta, men det var en konstant påminnelse att han hade barn med en annan. Din kille kommer dessutom att se barnet varje dag. Det är alldeles för hårt. Det måste vara en fantastiskt stark människa som klarar det.

    Med det sagt hade jag gjort abort, hur svårt och oetiskt det än känns. Jag hade kanske inte ens berättat för min man, även om det gäller föda ut barnet. Men alla har ju olika syn på abort. Du verkar vilja berätta för honom så gör det och då får du se vad han säger. Det känns inte troligt att han kommer tycka det är en bra idé att behålla en annan killes barn, men det är ju möjligt att jag har fel.

    Beklagar verkligen att det blivit såhär stökigt för dig, kan inte föreställa mig hur du känner :/ 

  • Anonym (Girlf­riend) Trådstartaren
    Äldre 19 May 10:34
    #9

    Ja jag vet inte om min sambo kommer förlåta men det tror jag knappast. Det är ju en så stor grej även om själva otroheten inte var värre än hans. Det var ju inte meningen att bli gravid och jag försökte undvika det, men nu är ju skadan skedd trots att det inte var med mening :/ Det är nog mycket troligt att jag blir lämnad oavsett hur det går. Jag skulle inte kunna hemlighålla graviditeten för min sambo eller (om jag behåller) skriva honom som pappa. Det känns både fel mot barnet och min bekanta som är oskyldiga i detta (jag sa att vi hade en paus till honom). Känner själv hur hemskt det vore ifall jag skulle ha ett barn nånstans som jag inte visste om...

    Jag känner mig så rådvill... jag vet att jag borde göra abort för min sambos skull. Jag tror (kanske) att han skulle stanna med mig då. Men jag har ju sett barnet på ultraljudsskärmen hur det viftade runt och sparkade och höll på. Att döda det, nej så hemskt! :(

    Har försökt tänka mig in i min sambos situation. Vad jag skulle vilja ifall tjejen han var otrogen med blivit gravid. Jag tror att jag hade kunnat acceptera att vi tar hand om barnet, dvs min sambo och jag. Då blir det ju "lite mitt" också. Men det skulle vara jättesvårt om hon hade vårdnaden, då vet jag faktiskt inte.

  • Anonym (Humpe­)
    Äldre 19 May 10:57
    #10

    Ja, du var otrogen och det var visserligen fel, men du hade aldrig gjort det om inte din sambo varit det först. Han har med andra stor skuld i det hela (om det är så som du beskriver det i TS).

Svar på tråden Hämnd som gick fel, väldigt fel...