• Anonym (Anony­m)
    Äldre 20 May 17:16
    14772 visningar
    62 svar
    62
    14772

    Hur länge vågar vi vänta med att skaffa barn?

    Hur viktigt är det att saker är "ordnat" innan man skaffar barn? Min sambo och jag har alltid haft den tanken, att livet bör vara ganska ordnat innan man skaffar barn. Med "ordnat" menar vi att man har ett bra boende, praktisk bil, stabilt förhållande, ett sparande och två fasta anställningar. 

    Vi har kommit en bit på vägen. Vi känner oss trygga och lyckliga i vår relation, har hunnit utbilda oss och sambon är fast anställd med ganska bra lön men där tar det stopp. Jag har fastnat i vikarieträsket och får inte min eftertraktade tillsvidaretjänst trots att jag har kämpat i över två år nu. Har dock jobbat ihop till en hyfsad föräldrapenning. 

    Boendet är vi inte klara med heller. Vi bor i en liten hyrestvåa just nu och tror att vi kan ha kontaktinsatsen till ett radhus klar vintern 2017. 

    Vi funderar dock ändå på att börja försöka skaffa barn nu till sommaren, på grund av åldern. Jag är 31 nu och blir 32 år våren 2017. Vågar vi vänta så mycket länge? Hur skulle ni ha gjort om ni var i vår sits? 

  • Svar på tråden Hur länge vågar vi vänta med att skaffa barn?
  • Äldre 20 May 17:31
    #1

    Jag är trygghetsnarkoman och vågade inte förrän jag hade fast tjänst. Nu, med facit i hand, är jag otroligt glad att vi väntade till dess. Jag fick foglossning som inte går över och kan inte utföra alla mina arbetsuppgifter längre. Hade jag inte varit fastanställd hade jag inte fått jobba kvar och det hade varit svårt att få nytt jobb.

    Vi bor i hyresrätt pga den stress det ofta innebär att äga sitt boende. Par i hyresrätt har mindre stress i sin vardag och separerar i lägre utsträckning än par som köpt sin bostad (enl forskning).

    Ser jag till min omgivning är det väldigt tufft att köpa hus/bostadsrätt som ofta kräver viss renovering när man har småbarn. Tre pappor i den sitsen som jag känner var mycket nära totalkollaps (ångest, stora sömnstörningar, tillfällig förlamning). Så, vill man äga sitt boende när man har småbarn gör man nog bäst i att köpa ngt i brukbart skick eller renovera helt klart innan man gör några barn.

  • Äldre 20 May 17:36
    #2

    Ha ha, det där med fast anställning hade jag också tänkt, det hade jag först när jag väntade tredje barnet strax innan 40. Tyvärr behövde jag haft en t v i ett år för att få ut de där 10 procenten.

    Ordnad ekonomi och vettig föräldrapenning är väl att föredra, men det finns ju många som fixar det ändå. En bra buffert är väl det jag känt varit viktigast, i synnerhet om man har bil. Har man hus krävs ju större buffert. Så hus anser jag definitivt inte nödvändigt, utan mer ett påhäng som man kanske inte hinner med som man vill med trädgård och så. Nu bor vi i lägenhet med tillgång till trädgård och det duger gott.

    Med tanke på hur många man läser om som får kämpa länge hade jag nog inte valt att vänta längre än nödvändigt om relationen var bra och ekonomin ändå relativt stabil trots vikariejobb. Det framgår ju inte om du går på timvik eller får kortare anställningar på några veckor/månader.

    Ett stabilt förhållande är ju mer svårt att definiera. Vi hade varit tillsammans i 7 år innan han bestämde sig för att gå när jag ville ha barn, så efter det blev det kortare tid innan barn. I sista relationen har vi 2 barn och snart 4 år ihop, så det är svårt att veta vad som är rätt.

  • Anonym (S)
    Äldre 20 May 17:44
    #3

    Personligen känner jag att jag skulle bli otroligt ledsen om jag väntade tills allt var "perfekt" men sedan det blir inga barn för att jag väntat för länge...

  • Anonym (Vänta­de.)
    Äldre 20 May 18:19
    #4

    Vi väntade också och det är vi glada över. Vi var en bit över 30 när vi började försöka och vi blev gravida på första försöket. ;) Även tvåan kom till på ett oskyddat samlag.

    Vi ville vara gifta, välutbildade, två fasta jobb, stort sparande, köpt gård, bra bil osv innan.

    För oss så hade en hyreslägenhet varit stressande då vi vill kunna ha dörren öppen så ungarna kan springa ut och in och vi vill kunna ha alla våra djur nära :) Men vad som är det bästa boendet är ju olika för alla.

    Då ni snart kommer ha sparandet till nya bostad klart så kan ni ju vänta. Det blir inte lättare att spara pengar och flytta om en är gravid och eventuellt sjukskriven. Det blir inte heller lättare att få en fast tjänst som gravid/småbarns mamma.

    Jag blev sjukskriven från v.12 vid min graviditet. Jag klarade ingenting. :( Väldigt trist. Jag är glad över vårt sparande som gjorde att min man kunde ta ledigt.

    Jag skulle vänta tills ni köpt radhuset ni vill ha. Det dröjer ju inte så länge till dess.

    Det är väldigt få kvinnor som inte kan få barn i 30-35 års åldern. Har man problem i den åldern så hade man med största sannolikhet haft samma problem om man försökte när man var 25.

  • Anonym (B)
    Äldre 20 May 18:35
    #5
    Veggomamma skrev 2016-05-20 17:31:26 följande:

    Jag är trygghetsnarkoman och vågade inte förrän jag hade fast tjänst. Nu, med facit i hand, är jag otroligt glad att vi väntade till dess. Jag fick foglossning som inte går över och kan inte utföra alla mina arbetsuppgifter längre. Hade jag inte varit fastanställd hade jag inte fått jobba kvar och det hade varit svårt att få nytt jobb.

    Vi bor i hyresrätt pga den stress det ofta innebär att äga sitt boende. Par i hyresrätt har mindre stress i sin vardag och separerar i lägre utsträckning än par som köpt sin bostad (enl forskning).

    Ser jag till min omgivning är det väldigt tufft att köpa hus/bostadsrätt som ofta kräver viss renovering när man har småbarn. Tre pappor i den sitsen som jag känner var mycket nära totalkollaps (ångest, stora sömnstörningar, tillfällig förlamning). Så, vill man äga sitt boende när man har småbarn gör man nog bäst i att köpa ngt i brukbart skick eller renovera helt klart innan man gör några barn.


    åh så olika man kan vara :) jag hade blivit mer stressad av att bo i en hyresrätt. Så glad att vi har köpt en lägenhet :)
  • Äldre 20 May 18:49
    #6
    Anonym (B) skrev 2016-05-20 18:35:18 följande:

    åh så olika man kan vara :) jag hade blivit mer stressad av att bo i en hyresrätt. Så glad att vi har köpt en lägenhet :)


    Ja, det är bra att båda möjligheterna finns! Men faktum kvarstår att hyresgäster generellt stressar mindre och skiljer sig mer sällan. Men bara för att det är så generellt gäller det givetvis inte alla, er tex.
  • Anonym (B)
    Äldre 20 May 18:51
    #7
    Veggomamma skrev 2016-05-20 18:49:37 följande:

    Ja, det är bra att båda möjligheterna finns! Men faktum kvarstår att hyresgäster generellt stressar mindre och skiljer sig mer sällan. Men bara för att det är så generellt gäller det givetvis inte alla, er tex.


    Ja det är väldigt intressant! Skulle gärna läsa mer om det, har du lust att länka? :)
  • Anonym (V)
    Äldre 20 May 19:01
    #8

    Jag säger kör. Det är inte säkert att det går direkt och vill ni ha barn, kanske fler, så är det inte en dag för tidigt.

    Jag pluggade när jag var gravid, maken jobbade. Hus köpte vi när dottern var ett år.

    Idag har vi båda jobb och väntar andra barnet.

  • Äldre 20 May 19:08
    #9
    Anonym (B) skrev 2016-05-20 18:51:05 följande:

    Ja det är väldigt intressant! Skulle gärna läsa mer om det, har du lust att länka? :)


    gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/28371/1/gupea_2077_28371_1.pdf

    Nathan Lausters har forskat om kärleksförhållanden i hyresrätt kontra villa. Du kan googla hans namn så hittar du lite allt möjligt.

    "Nästan 40 procent av föräldrarna som bodde i hus höll dessutom på med renoveringsprojkekt, vilket framför allt spädde på männens stress.

    ?Med ökad inkomst blir fritiden också mer varuintensiv. Det tar tid att införskaffa, underhålla och utnyttja alla sina saker. Ju fler ägodelar ? båtar, sommarstugor, husvagnar, motorcyklar ?männen hade, desto högre grad av tidspress upplevde de. Kvinnorna stressades inte lika mycket av att äga sådana saker, säger Jörgen Larsson."

    Citatet ur den här artikeln: ohttp://www.svd.se/foralder-och-valavlonadda-ar-du-verkligt-stressad
  • Anonym (Hulda­)
    Äldre 20 May 19:26
    #10
    Veggomamma skrev 2016-05-20 18:49:37 följande:
    Ja, det är bra att båda möjligheterna finns! Men faktum kvarstår att hyresgäster generellt stressar mindre och skiljer sig mer sällan. Men bara för att det är så generellt gäller det givetvis inte alla, er tex.
    Nej, det gäller så klart inte alla, men vi har också många par i vår närhet som knappt får ihop vardagen eftersom de har ett hus som kräver så mycket.

    Av ekonomiska skäl, och för att man vill sätta "sin egen prägel" är det ju många som köper så kallade renoveringsobjekt och en sak är ju klar.. Gör man det får man i alla fall inte några fritidsproblem. Flört Däremot känner jag tyvärr till flera som fått relations- och stressproblem. 

    Men som sagt. Bara för att det är så för en del, gäller det ju inte för alla. Bostadsrätter kräver ju också  generellt sett en mindre arbetsinsats av ägaren än vad en egen villa gör, eftersom det yttre underhållet då faller under föreningens gemensamma ansvar.

    Men det sagt så får jag väl klargöra att vi själva bor i hyresrätt. I vårt fall innebär det ett radhus med stor trädgård, och vi bara älskar det!!!

    Vi var rädda att vi skulle bli "tvungna" att köpa något för att ha någonstans att bo, det är nämligen väldigt stor brist på hyresrätter här, men hade till slut turen att få det här radhuset via en privat värd.
    Och ja, jag är glad för det varje dag. Att INTE behöva bekymra mig för renoveringar och underhåll är guld värt för mig. Den tiden och den energin kan jag lägga på mitt barn och på min relation istället! Glad

    Och vad det gäller din fråga, ts, så skulle jag nog inte våga vänta med att försöka få barn. Det är ju inte säkert att du lyckas bli gravid direkt, och om det tar tid är det bra att inte ha börjat försöka för sent.

    Någon skrev att de som har fertilitetsproblem när de är 30-35 ofta hade haft det även vid 25 års ålder, och det stämmer förvisso. Skillnaden är dock att ju tidigare man börjar, desto längre tid har man ju sedan på sig att försöka få det där efterlängtade barnet. Ja, innan åldern sätter definitivt stopp menar jag. Dessutom har man bättre odds att lyckas med provrörsbefruktning ju yngre man är. 
Svar på tråden Hur länge vågar vi vänta med att skaffa barn?