Jag klarar inte av att lämna min man som misshandlar mig. Hjälp!
Jag inser VERKLIGEN att jag behöver hjälp för jag klarar inte av detta ensam !!! 
Jag har låtit denna man till skitstövel behandla mig hurdant han vill.
Han har misshandlat mig både psykiskt och fysiskt ganska länge nu, och han fortsätter varför då? Jo, för att jag är svag och tillåter honom göra det.
Jag har fått diagnoserna asperger och borderline så det ställer till det ganska mycket för mig.
Han brukar kontrollera mig för fullt, han måste bestämma om allting HELA JÄVLA TIDEN.
Han har bland annat strypt mig, slängt mig mot väggen, slängt mig mot sängen, nypt mig i armen, slagit mig i ansiktet så att jag börjat blöda.
De första gångerna jag hotade med att lämna honom så började han gråta och hotade med att ta sitt liv. Han sa att jag var hans allt och att han inte kunde leva utan mig. Men hotar jag med att lämna honom idag så skrattar han bort det eftersom han inte går på det längre.
Ni undrar säkert varför jag har stannat kvar. Jag ställer mig samma fråga jag också.
Den självkänslan jag hade är totallt borta. Han har misshandlat mig så många gånger så att jag har blivit riktigt liten. Han har fått makten. Han känner sig stor och stark, det har han själv sagt. Och får han inte som han vill ja då jävlar blir han arg och börjar slå sönder saker.
Jag inser vad som ska göras och det är att lämna honom för gott, MEN, det är det jag INTE klarar av.
Gång på gång kontaktar han mig och ber om förlåtelse, svarar jag inte honom så hotar han med att ta sitt liv och han säger att han vägrar leva utan mig.
En del i mig tycker synd om honom eftersom han är psykisk sjuk, och man vill så hemskt gärna hjälpa till, man börjar få fruktansvärda skuldkänslor som tar kål på en.
Och så finns det den sidan som VERKLIGEN älskar honom till döds. Jag hade offrat mitt liv för honom om han var snäll mot mig. Trots allt det elaka han gör mot så älskar jag honom ändå riktigt djupt.
Igår blev jag misshandlat åter igen och jag kände att jag fick nog så jag lämnade honom för gott. När jag gick ut igenom dörren så sa han "Du vet väl att vi ses snart igen, för du klarar inte av att leva utan mig".
Det där gjorde jätte ont när han sa det, han vet att gång på gång förlåter honom och att jag kommer göra det denna gången också.
Jag försöker verkligen stå emot. Men jag saknar honom så enormt mycket. Jag saknar den snälla sidan som han har och det är typ 30% som man får se den, de andra 70% är han ett svin.
Alla bilder har jag kvar av honom och det känns som om mitt hjärta tänker explodera så mycket jag saknar honom, jag känner mig ensam, det känns så tomt att leva utan honom på nåt sätt. Jag går runt i denna stora lägenhet helt ensam, utan några vänner, utan att ha något att göra. Jag vet att det är en mycket dålig ide att ringa upp honom men jag försöker verkligen att låta mig, och när han väl inser att jag inte ringer upp, då lovar jag er att han kommer stå här utanför och gråta igen, och det är då jag trillar dit igen, ÄNNU EN GÅNG !
Jag erkänner att jag inte är tillräckligt stark. Han har sänkt ner mig totallt. Som jag sa innan, jag känner mig jätte liten och ingen självkänsla finns kvar som jag hade i mig. Såpass mycket har han misshandlat mig.
Jag mår verkligen inte bra. Jag funderar på att lägga in på mig akuten. Tankar att avsluta sitt liv har funnits och dem har jag ännu idag. Det känns FÖRJÄVLIGT att gå igenom detta, jag hoppas någon förstår mig. Jag känner att jag inte klarar av att lämna honom, trots att jag vill.... !!
Vad finns det jag kan göra?