Någon som vet? Språkutveckling, allergi, fastnar i mönster, kan inte sitta still, svårt att förstå.

Har han alltid varit annorlunda än sin syster på det viset du beskriver så hoppas jag att han utretts/utreds brett (autism, mental retardation, OCD ..). Om detta har kommit plötsligt så borde han undersökas för PANDAS/PANS som är ngt helt annat och långtifrån alla barnläkare känner till. Googla, för hinner inte skriva mer, men det handlar om plötsliga symtom av tics och tvång och eventuellt att barnet regredierar på flera områden.

Ja, något är det ju som inte stämmer. Och de går inte i någon form av skolverksamhet utan är hemma med dig? Inga fritidsaktiviteter? Jag tänker att andra vuxna som ser hundratals barn regelbundet snabbt märker om ett barn avviker på flera punkter.

Vad tror du själv? Autismspektrat och/eller en begåvningsnedsättning? Det har inte hänt något när han var liten, t.ex syrebrist?

Om detta är i Sverige så kommer det ju att ta stopp så det dammar om det när det är dags för förskoleklass. Är det ett helt år kvar?

Hej och tack för ditt svar! :) 

Detta är inte i Sverige och pojken går redan i skolan. Hans syster kan läsa osv och han kan inte ens nästan lika mycket som henne. 

Hans lärare sa till mamman att han kunde vara autistiskt, men mamman (såklar..) nekar det och anser att sonen är normal. Men igår kväll så började mamman nästan gråta och sa "Han skulle ha utvecklar mer än detta nu" 

Han fyller 6 år i höst och går på simning (han kan inte simma men är i gruppen för ca. 3-4 åringar) och han syster simmar i näst högsta gruppen för 5 åringar och hon är otroligt duktig på att simma! 

Sedan har han studsmatta en kväll i veckan och denna vecka var det första gången jag var med honom där. Hans kompisar i samma ålder hoppar och gör massor på studsmattan, men han förstod inte när tränaren försökte förklara och skrek, skrattade och sprang bara runt. 

Sedan går hans syster och han på balett, men han får inte vara kvar i gruppen då läraren anser att han är för "fånig", inte lyssnar etc. 

 

Detta är jättesvårt och jag tycker så otroligt synd om honom. Det hade varit enklare att arbeta om jag visste vad som var bäst för honom osv. Det är jättesvårt och jag förstår (då jag även innan har jobbat på korttidsboende för barn med någon typ av funktionsnedsättning) hur svårt det är för föräldrarna att acceptera och inse det.

Han håller händerna över öronen flera gånger per dag, men när jag frågar mamman om dom har tittat öronen så sa hon att han har gått på utredning i över 9 månader och att hans öron är perfekta. Så det kan ju inte vara något med det heller som är felet.. 

Åh, det är så svårt och jag tycker så synd om honom..!

Tack för att du tog dig tid att svara! 

Så föräldrarna är ibland med på barnens aktiviteter? Då ser de hur han avviker jämfört med andra barn. Och läraren har också sina tankar som h*n delgett. Man gör inte ett autistiskt barn någon tjänst genom att låta det vara i stora barngrupper med krav som inte går att leva upp till. Ordning och reda, förutsägbarhet och rutiner är A och O. Gärna ett slags schema över dagen och många (helst bara) styrda aktiviteter.

Jag tror att ni snart kommer till en punkt när det tar tvärstopp. Det kan mycket väl vara via skolan. Ibland är det så illa att andra barns föräldrar är de som ställer krav på specialundervisning - jag lovar att de andra barnen pratar om pojken hemma! Det kan ta lång tid innan de egna föräldrarna vill se verkligheten, men ju äldre barnen blir desto större blir skillnaderna och desto svårare blir det att "skylla" på andra faktorer.

Jag hoppas att skolan har tillgång till specialpedagog, som en början. I Sverige jobbar man generellt sett väldigt inkluderande med barn som har NPF-diagnoser, men det behöver inte betyda att det är det bästa i alla avseenden.

Du vet ju vad hans svårigheter pekar på och har ju erfarenhet (och utbildning?) av att arbeta med barn med särskilda behov. Så bemöt honom utifrån det. Underlätta hans liv och gör världen begriplig och meningsfull för honom. I väntan på att hans föräldrar ska komma till insikt är det nog det mest värdefulla du kan ge honom.

Jag har jobbat på ett korttidsboende för barn, men där hade alla barn redan en diagnos, hjälpmedel, schema, osv. Här ska vi börja från början.

Föräldrarna har sagt att dom har gått hos en läkare sedan han var 1,5 år gammal. Lärarna har sagt att dom tror att han är autistisk, men han är inte alls som dom barn med autism som jag har tagit hand om innan. 

Dessa stämmer in till viss del (Aspergers):

Vissa sysslor som andra gör nästan automatiskt, kan du behöva göra mer medvetet och steg för steg.
Du kan lätt bli stressad om du behöver göra något som är nytt och ovant för dig.
Det kan vara svårt att kommunicera med andra och du blir inte alltid förstådd.
Ibland hamnar du i beteenden och rutiner som känns svåra att bryta.
Dina sinnesintryck tycks starkare än andras, som till exempel lukter och smaker. Du upplever kanske att kläderna skaver eller att vissa ljud är mycket störande eller obehagliga.                 

medan dessa stämmer inte in på honom:

Vissa intressen tar upp en stor del av din tid.
Du har mycket lätt att engagera dig i ämnen som intresserar dig, men känner motstånd mot att ta till dig information när du inte är intresserad.
Det kan vara svårt att förstå vad andra menar och hur de känner, om de inte säger det rent ut.

Han härmar ju ansiktsuttryck och förstår direkt om man är irriterad, ledsen eller liknande. Han gillar att testa ny mat osv, men har svårt för nya platser eller nya vägar (t.ex om man åker en annan väg till skolan så blir han nervös). 

Men saken är den att det inte känns som att det är detta heller. Det känns som att det skulle kunna vara något annat.. men jag vet inte. 

Det finns ju olika nivåer osv, men han är inte som någon av dom jag har tagit hand om på korttidsboendet. Det är så svårt att veta hur han har varit innan. Jag har bara känt honom i ca. 4 veckor och jag har ingen aning om hur han var innan det.
Det är jättesvårt, och det är väldigt svårt att prata med familjen om det då dom pratar lite i gåtor och säger "Vi har gått hos en läkare sen han var 1,5 år" (men isåfall, varför har inte läkaren sagt något?) och sedan nästa sekund så är det som att han är som vilken 5årig pojke som helst och dagen efter så gråter mamman nästan och säger "han skulle ha utvecklas mer än detta.. vad är det som är fel?"

Jag vet inte, 
det är jättesvårt och det är svårt när jag inte vet om det har varit såhär hela tiden eller började nu.

 

Han har en speciallärare i skolan, men föräldrarna har pratat om att inte hjärnan kopplar ordentligt. Typ han har svårt att hoppa på en fot, sätta höger hand på vänster knä, göra en cirkel med handen i luften, osv. 

Jag vet inte riktigt. För han är inte riktigt som ett barn med autism heller, det är så svårt att förklara, men han förstår när man gör ansiktsuttryck osv och har inga problem med ny mat (men han upplever det jobbigt med nya platser eller om man tar en annan väg till affären eller skolan).

Jag vet inte, det är jättesvårt att veta då jag bara känt honom i 4 veckor och jag har ingen aning om hur han var innan, men mamman sa att han började gå till läkaren när han var 1,5 år (isåfall borde inte läkaren sett att han var autistisk?) men dom har upptäckt flera allergier och han går till en talpedagog pga talsvårigheter. 

Jag vet inte. Känns inte som autism heller, men han kanske har mindre symtom än dom barn som jag tagit hand om tidigare.

Autism kommer i olika grader och med eller utan utvecklingsstörning. Diagnosen Asperger är tex numera inbakad i autism i den nya amerikanska diagnosmanualen som används i Sverige. Jag tycker att det låter möjligt att hans svårigheter passar in inom autismspektrat men det behöver ju inte vara så för den sakens skull. Att de går hos en läkare med honom kan ju vara för hans motoriska svårigheter och den läkaren kanske inte alls letar efter något annat än något medicinskt. Många barn med autism har motoriska svårigheter men det är inte en del av autismdiagnosen.