Känslor kring abort

2,5 veckor är ingenting. Finns dom som fått vänta betydligt längre.

Om det är någon tröst så försvann alla känslor, tankar och tvivel efter aborten. En tung sten bara lyfte från mitt bröst och jag kunde andas igen

Vad hade du för preventivmedel då?

Vad spelar det för roll? Hållning till Ts fråga eller skapa en egen tråd

Vad har det med tråden att göra??

Preventivmedel är inte relevant, det är heller inte relevant för mig att det finns andra som behöver vänta längre. Jag skrev för att jag upplever det jobbigt med alla känslor jag bär på just nu. Har en inget att säga rörande det kan en lika gärna låta bli att svara, faktiskt.

Skönt att alla sådana känslor försvann när aborten var gjord. Hur hanterade du dem innan dess? hade du någon att prata med?

Jag jobbar med aborter och enligt min erfarenhet är det bra att det går ett par veckor innan aborten utförs. På så sätt får man tid att verkligen tänka över sitt beslut och inte göra något som man senare ångrar för att allt gick så fort.

Förstår dock att det känns jobbigt för dig då du är säker på vad du vill.

Jag tycker absolut att du ska prata med en kurator redan FÖRE aborten och få hjälp med att reda ut alla tankar och känslor. Lycka till!

Bm jag pratade med sa förvisso samma sak, om att det inte är någon fara att utan snarare bra att det får gå någon vecka. Men ja, det känns jobbigt då jag är säker på mitt beslut men ändå upplever så mycket känslor kring det.
Grejen är att jag är mitt uppe terminsavslut i studierna och en flytt. Ska dessutom mellanlanda hos min syster en vecka så att boka tid för kurator nu innan känns en aning svårt, både tidsmässigt och vart.

Jag gick på abortrådgivning innan men tyckte inte att det hjälpte så mycket. Jag kände att ingen förstod mina känslor, varken kuratorn eller i de två i min omgivning som visste om det.

För det första var jag jätte rädd att ångra mig och då hjälpte det inte att man läste på familjeliv att aborter kan man ångra men man kan aldrig ångra att ett barn.

Jag var rädd att jag sen skulle gå runt och tänka på barnet som aldrig blev och älta det.

Sen hade jag väldigt dåligt samvete över att jag inte ville ha det. Det blev inte bättre att alla tyckte jag skulle göra abort för då mådde jag dåligt över att ingen ville ha det. Att "det" var så jäkla oönskat av alla ink mig.

Det var en väldigt jobbig tid innan jag fick göra aborten och jag hanterade det med att låtsas som ingenting och att må dåligt i min ensamhet typ.

Väldigt snabbt efter aborten så kändes det som det aldrig hänt. Det här med att jag varit gravid och gjort abort känns som något väldigt abstrakt eller hur jag ska beskriva det.

Vad hemskt! Varför måste du vänta så länge??

Finns det inte någon annan klinik du kan ringa?

Jag gick till mödravården och de gav mig pillret direkt samma dag graviditeten blev bekräftad. 

Klart man inte ska behöva vänta! Ring runt och se om du kan få komma någon annanstans

Först ringde jag abortkliniken på sjukhuset och fick tid efter en vecka. 

Men på mödravården går det nästan alltid att droppa in samma dag eller dagen efter

Ååå jobbigt med så mycket att göra  i början av en graviditet! 

Jag blir spyfärdig bara jag tänker på det

När jag var i v 5-7 mådde jag så dåligt att jag knappt orkade stå. Tog mig inte ur huset överhuvudtaget. 

Hoppas du klarar det bättre än jag

Kram