Är lathet ett större problem än stress i Sverige?

Stressen är snarare att allt tid är planerad, att det finns så många alternativ och att man inte alltid kan förändra sin situation så mycket som man vill.

TS du har helt rätt. Och att alla dessa sjukskrivningar ska finansieras av vanliga människor som sliter på dagarna, det är knappt så man står ut att tänka på det.

Jag tror på att stress är ett problem för många. Att inte hinna i vardagen för alla måsten med hobbys för barn med mera. Men ett samhällsproblem som seglat upp och riskerar en förlorad generation är just lathet. Hellre leva på föräldrar eller bidrag istället dör att jobba och vara för lat för att meddela att man är sjuk och inte kan komma till jobbet eller ens att man ändrar sig och inre vill ha ett jobb man tackat ja till eller ens gå på en bokad intervju utan istället bara utebli??! Instiftan Facebook snapchat whatapp etc. Och ingen aning om hur man kommunicerar. Vansinnigt!

Men herregud! Fattar du inte att det verkligen finns människor, som är sjukare än du och inte kan arbeta som alla andra? 

Det finns ju inte så många jobb?

Tidigare fanns jobb som att plöja åkrar, sy kläder, stå i fabriken och lasta grejor osv. Nu åker en kombinerad skördetröska och plöjer sår och skördar all skörd automatiskt.

Nu är det mesta maskinellt. Flera bilfabriker är 100 % maskinella. Det jobbar inte en enda människa i fabriken. En maskinteknisk ingejör på deltid, som har tillgång till ett konsultteam är allt som är kvar. Plåt går in, bilar kommer ut. Såhär ser det ut i brödfabriker, leksaksfabriker, och alla möjliga fabriker.

Tidigare fanns bankkontor, växlingskontor osv. Nu sköter 90 %+ av befolkningen sina banktjänster själva, via automatiska internetsystem. Tidigare fanns massor av kassatjänster, kassorna var fulla av kassörskor som knappade in varornas pris, nu är det ofta en kassa+ självscanning av gallerkod som gäller.

Telefonister fanns också, som kopplade rätt person till rätt person. Tror inte ens du vet vad det är.

Även böcker är obsoleta, de flesta artiklar och literatur, bilder är digitala. Tryckerier är också borta.

Snart kommer taxi och lastbilsförare vara helt onödiga. Senaste tekniken har utvecklats att både lastbil och bil kör långa sträckor helt säkert, utan några brister och stannar i god tid om det behövs stannas osv. Det är bara tidsfråga innan yrkesförare försvinner. Säg 10-20 år så kommer det vara passé.

Betonghus baserat på modulsystem kan smällas upp inom loppet av några veckor. Kina har rekordet smållde upp 30 våningshus på 2 veckor.



Samhället har ändrats. Det är kanske 5-10 % av den arbetskraft som behövdes vid 1900-talets början behövs idag. Sen är resten tingeltangeljobb, som socionomer, rättspersonal osv som snarare skapar mer jobb åt sig själva (för att inte behöva gå på akassa själva) som dock drabbar andra individer negativt.

Jag räknar kallt med att 70-80 % av dagens jobb är tingeltangeljobb som egentligen inte alls behövs eller kraftigt kan minskas utan några större negativa effekter på samhället så som: reklamtryckare, reklamutdelare, försäkringsförmedlare, de flesta säljarjobb, socionomer, även förskolepersonal (om föräldrar är hemma), flygvärdinna, journalister,

Nja ts beskriver en väldigt förenklad bild av stress. Det är troligtvis inte den rent praktiska stressen som är ett problem idag utan den mer bakomliggande som ligger djupare och som handlar om hur man bygger ett lyckligt liv. Det handlar inte om att arbeta långa dagar och sen komma hem och dammsuga, det är inte det som stressar sönder människor. Tror man det har man missförstått väldigt mycket. Självklart var det betydligt jobbigare att sköta ett jordbruk samtidigt som man skötte barn och hem bokstavligt talat samtidigt. Så rent arbetsmässigt har vi det enklare idag. Men det har aldrig handlat om det när man pratar om problem med stress.

Jag är sjukskriven för utmattningssyndrom.

Ett jobb där man aldrig blir färdig och alltid går hem med en känsla av frustration och otillräcklighet. Ett jobb där man hela tiden blir avbruten i sin att göra lista - eftersom man jobbar med människor.

Sedan komma hem till en relation som är allt annat än sund ( jag har lämnat den nu, men det var för sent)

Mina symtom är att jag kan vakna mitt i natten, ibland flera gånger. I början kunde jag inte ens somna utan sömntabletter. Jag har sedan oerhört svårt att komma upp ur sängen på morgonen, även efter en bra natt. Flera gånger på väg till jobbet har jag fått yrsel och hjärtklappning. Jag har oerhört svårt att ta tag i saker, och när jag väl gör det tappar jag koncentrationen ovanligt fort. Så här var det inte för ett år sedan...då kunde jag fokusera och få saker gjort.

Om mobilen ringer kan jag få typ panik för jag inte orkar prata med folk. Jag som normalt älskar att ha folk omkring mig! 
Jag kan inte heller göra för mycket...en utflyktsdag med barnen betyder soffläge nästa dag...

Kanske finns det de som är latare nu än förr. Har hört en som på allvar aktivt valde att gå på bidrag istället för att jobba...

Jag älskar mitt jobb. Därför är det oerhört frustrerande att jag just nu inte kan utföra det som jag vill....och ja, det beror på stress. Det blev aldrig återhämtning när det var psykisk stress både hemma och på jobbet alldeles för länge...

Ursäkta, men var beskriver jag en bild av stress överhuvudtaget? Vet inte riktigt vad du tror att du läste, faktiskt. Jag beskriver ingen stress i TS, jag beskriver hur latheten kommer smygande in i våra liv och varför. Stress nämner jag bara i parentesen på slutet.

Självklart kan dock lathet (brist på disciplin) bli stressande eftersom man prokrastinerar (skjuter upp / tar det sedan) istället för att ta tag i saker. Snart blir ens tillvaro riktigt bökig och det är så klart stressande.

Nja, tempot är mycket högre i arbetslivet idag. Sedan har människor mindre trygghet i sina sociala liv och sämre självkänsla. Svaga människor som får mycket att göra blir utbrända eftersom de överarbetar allting.

Jo, stress är en negativ kraft i samhället också och den finns absolut! Det var därför jag lade till sista parentesen. Vissa grupper i samhället och vissa yrkesgrupper är mer utsatta än andra.

Det jag reagerar på är att allt ska förklaras med stress. Jag tror inte att det är sant och det är inte heller bra. Att skylla på det kommer inte att lösa många problem eftersom jag är ganska säker på att lathet orsakar mer problem än stress. Det är så in i vassen roligt att sitta och bläddra på mobilen att många gör det lite för mycket. ("Bläddra på mobilen" kan bytas mot valfri lättillgänglig underhållning, som att ta en shoppingrunda på gallerian, kolla på tv eller fika med kompisen).