Sambon var på väg att lämna sonen ensam hemma för sin elaka syster!
Hej
Måste skriva av mig och få lite stöd känner jag. Jag och sambon har haft det väldigt upp och ner sen sonen föddes (han är 9 månader nu). Mest neråt har det varit. Det är ingen vanlig jobbig tid vi har haft utan jag har varit på väg att lämna sambon för att han beter sig som en tonåring. Några exempel som han säger varje dag "åh vad synd det är om mig jag är så trött". Eller så fort jag vill att han ska hjälpa mig med något eller att han ska både byta blöja och mata sonen (vilket oftast är otänkbart för antingen matar han eller byter blöja, gör han båda så har ju han gjort mer än mig) kan han säga "jag har jobbat sen 6 i morse".
Ett annat problem vi har haft är att han är för snäll mot sin elaka tvillingbror. Han är oftast hemsk mot sambon, lyssnar inte, hånar och säger aldrig tack om sambon typ skjutsar honom. När vi träffades så delade dom ekonomi och sambon skötte allt. Brodern behövde inte lyfta ett finger! Och dessutom slänger han ofta på luren i örat på sambon när dom tjafsar. Sambon har sagt så många gånger till honom "gör du det en gång till tänker jag aldrig ställa upp på dig mer" men vad tror ni händer jo han forsätter för han vet ju att sambon kommer ställa upp igen. Jag har sagt att han måste agera och göra något så han förstår. Typ att han inte pratar med honom på flera dagar eller liknande. Något för att markera.
Det verkar som om sambon är rädd för sin bror. Ikväll åkte jag och hälsade på en kompis och sambon var hemma och nattade sonen. Sen ringer han och säger att jag lär komma hem för att han lär åka med en nyckel till sin bror. Det var broderns lägenhetsnyckel som låg kvar i vår bil. Eftersom han är 35 år så sa jag "men han får väl hämta den hos oss varför ska du åka med den till honom?" Brodern har inget körkort och sambon brukar ofta skjutsa honom och vara så snäll. Efter ett tag ringer sambon igen och låter upprörd. Då har brodern ringt och stressat sambon att han måste komma med nyckeln nu på en gång. Det här var vid 21-22 tiden. Sambon blir typ ledsen/sur och säger att han måste åka. När jag påpekar om sonen som ligger och sover säger sambon "jag måste åka ändå" Alltså va?!? Jag fick panik och fick typ springa hem. Ville ju egentligen vänta in i det sista så att hans, ursäkta jävla bror skulle hållas lite. Men jag var så rädd att sambon tänkte åka och lämna sonen hemma ensam!
Det känns som om min tillit till sambon är borta nu. Han sa såklart sen att han aldrig skulle kunna åka och lämna sonen ensam hemma men varför säger han en sån sak? Är han så jävla rädd för brodern att han på riktigt tänkte lämna sonen hemma? Brodern som har ben att gå med eller som kan ta taxi eller buss! Kanske tänka lite "brorsan har ställt upp på mig mycket ändå och har en son hemma så jag går dit och hämtar nyckeln". Men nej han är för elak för att tänka så.
Det värsta är att sonen vaknade ett tag efter allt det här och var så ledsen och hade ont i magen. Tänk om sambon hade åkt iväg och att sonen hade vaknat då!!
Alltså vad hade ni gjort i den här situationen? Jag är ganska chockad faktiskt. Vad kan jag säga/göra? Jag var så arg när jag kom hem att jag sa att hans brors beteende hade förstört för oss och att sambon själv har förstört en del av oss. Min tillit. Nu vet jag ju att om det skulle vara någon "kris" igen så tänker alltså sambon tanken att åka iväg?
Ett tag funderade jag på att det här var droppen och att det inte kommer hålla mellan oss med tanke på våra andra problem som vi kantats med också.
Vad hade ni gjort/sagt?
Tack för att ni orkade läsa allt!