Det har varit stunder när jag inte ens har vetat om jag orkar gå till jobbet...

Jag mår inte bra. Jag har inte mått bra på länge. Mycket har varit upp och ner, men i det stora hela har det i längden sakta men säkert blivit värre. Min uppväxt har lämnat mig trasig, sönderbruten och rädd. Jag bad aldrig om hjälp när jag växte upp, trots att jag är säker på att jag var deprimerad och trots att jag hade självmordstankar. Jag hoppade av gymnasiet flera gånger för att jag helt enkelt inte orkade längre. Sen vände det och jag började må bättre. Jag pluggade på Komvux på distans och senare pluggade jag till sjuksköterska. De senaste åren har det dock blivit värre igen. Jag vet inte om jag skulle gå så långt som att säga att jag är deprimerad, även om det har funnits kortare stunder där det känts så och där jag till och med har haft självmordstankar. Men jag tänker inte ta livet av mig och jag vill må bättre. Jag måste kunna tro att det är möjligt. Jag går sen några månader tillbaka hos en privat psykoterapeut som jag känner att jag börjar få förtroende för. Så kanske kan det i längden bli bra. På något sätt. Jag har jobbat i några månader nu, och jag trivs till stor del på mitt jobb, men det har börjat komma dagar när jag har mått så dåligt så att jag inte vet om jag orkar gå dit. Jag känner mig nästan paralyserad och jag får tvinga mig själv att ta mig iväg med all kraft som finns kvar. Att inte gå till jobbet skrämmer mig. Tanken att må så dåligt så att jag inte orkar skrämmer mig, så det har hänt att jag har åkt till jobbet motiverad av den rädslan. Men hur länge kommer jag att orka? Vad ska jag göra? Någon som har erfarenhet av detta? Vad händer den dag det eventuellt tar stopp och jag inte orkar mer? Eller åtminstone inte orkar med heltid längre? Vad händer då?