Det är tungt när plusset dröjer. Tyvärr kan man inte göra mer än kämpa vidare. Ibland får man stanna till och sörja, det är nog nyckeln till att verkligen orka. Sorg som man förtränger blir bara värre. Sen, helt plötsligt en dag, är det lite lättare att andas, man orkar några dagar till. Sen kommer en ny period man behöver sörja, och då gör man det.
Mitt råd till dig är att försöka jobba på skuldkänslorna. Om man läser här på familjeliv och lyssnar på var tyckare tänker om graviditeter så är det alltid kvinnans fel när en graviditet dröjer. Man stressar för mycket, man äter fel, man borde äta vissa tillskott och man borde utesluta ALLT som inte är helt hälsosamt. Men så är det inte. Du påverkar väldigt, väldigt lite. Visst, är du extremt stressad (i princip utbränd) så kan ägglossningen utebli vilket är ett problem. I övrigt är allt annat försumbart.
Skuldkänslorna du känner måste du ta på allvar. Jag tog inte mina på allvar och det resulterade i ett grymt självhat som är svårt att bli av med. Det är inte värt det. Det här är inte ditt fel.
Ta en dag i taget när det känns så här tufft. Plusset kan dröja, det kan behövas hjälp, men det kommer med största sannolikhet en dag. Väntan känns förstås fruktansvärd, jag vet, men varje dag som går är en dag närmre plusset.
Stort lycka till, ta hand om dig!
