• Alessawonderland

    Min partner ska utredas för aspergers

    Hej.

    Jag är 24 och har i snart två år levt med min sambo som är 27, för cirka ett halvår sedan så kom någon på AF fram till att han kanske kan ha aspergers.. Efter det gick väldigt mycket utför.

    Han började säga saker vid gräl som att "tänk på att jag kanske har aspergers" och dyl vid varje gräl.. Han blir arg väldigt snabbt, kan vara ruskigt elak och ofta känns det meningslöst att försöka tala om när man blir ledsen för honom. För han bara står där och tittar på en liksom.. Vet inte alls hur jag skall beskriva utan att det låter konstigt..

    Vid våra bra dagar så har vi det ju underbart, och såklart älskar jag honom och har inga planer på att lämna eller gå vidare. Vill mest bara... Ha råd. Kanske någon att prata med om det hela.

    Men ni som lever med en som har aspergers, hur är det? Visste ni innan eller har det kommit fram senare?

  • Svar på tråden Min partner ska utredas för aspergers
  • Nicoolina

    Nu har jag inte den erfarenhet du efterfrågar (partnerskap med en person med Asperger/autismspektrum) men däremot arbetar jag med dessa personer och har gjort i flera år, tätt tillsammans med vuxna "aspisar".

    Många för- och nackdelar finns med diagnosen, och för dig som partner kan det bli en rejäl berg- och dalbana. Det kan komma att krävas ganska mycket för dig, och viktigt är att, om han har diagnosen, att ta del av den hjälp och det stöd som finns, för hans skull men också för din, för att avlasta dig.

    Lever ni tillsammans? Hur fungerar sysslorna i hemmet? Hur fungerar det med arbete för honom?

    Viktigt är att han får stöd och bra förståelse för diagnosen, men också att han inte använder den som ursäkt för saker och ting.

    Hör av dig om du vill prata, jag har som sagt inte själv varit tillsammans med ngn med npf-diagnos, vad jag vet, men jag har annan kunskap och erfarenhet av det.


    Pyret i magen, BF 2016-12-06 (första barnet)
  • Alessawonderland

    Niccoolina: ja, vi lever tillsammans och sysslorna fungerar sådär. Mestadels är det jag som städar, diskar och sköter allting. Har hänt att jag behövt skriva en lapp med sysslor jag skulle uppskatta om han gjorde, vilket inte heller känns bra.

    Han är inte redo för arbetslivet, men går på en aktivitet där han sitter ensam vid en dator, i ett eget rum..

    Vart hittar man ett bra stöd? Jag försöker läsa på nätet för att se om det kan bli lättare att handskas med men mycket är bara om parter som mår väldigt dåligt och ser allt negativt.

Svar på tråden Min partner ska utredas för aspergers