• Anonym (Ledsen)

    Hur förklarar man detta för barnen?

    Jag har tre barn på 3,10,11 år.

    Svägerskan har två barn 14 resp 16 år

    Svärföräldrarna var väldigt förtjusta i vårat första barn de första 2-3åren.

    Hon var nämligen första flickan bland barnbarnen och därmed 'lilla prinsessan' . Utöver det har deras intresse för våra barn varit väldigt svalt.

    Det är svägerskans pojkar som räknas och som får all tid och uppmärksamhet i alla lägen. De har också alltid fått dyrare julklappar/presenter osv...

    Detta har retat mig något enorm, men sen flera år tillbaka har jag slutat bry mig. Tänkt att det är svärföräldrarnas förlust.

    Nu börjar ju dock mina äldre barn vara rätt stora och förstå mer och mer.

    Dottern har inte uttryckt så mycket med ord, men har tagit tydligt avstånd från farmor och farfar.

    Hon hatar tex att åka dit de få gånger de har tid att bjuda hem oss.

    Hon har slutat bry sig när de inte kommer på födelsedagar osv eftersom de istället väljer att åka och titta på någon av kusinernas fotbollsmatch el liknande.

    Sonen på 10 år far däremot väldigt illa av detta. Han undrar varför kusinerna alltid går först. Varför de får finare presenter och mer julklappar. Och han tar liksom på sig skulden.

    Undrar vad han gjort för fel som inte är 'lika mycket värd' som dom.

    I julas fick kusinerna 1500 kr var i kontanter. Sonen fick en tröja från Lindex. Det blir väldigt tydliga skillnader när man sitter där på julafton och öppnar sina paket.

    På sonens födelsedag kom dom inte för minstingen hade kräkts 10 dagar tidigare och de ville inte bli smittade för de skulle vara barnvakt åt kusinerna två dagar senare.

    En annan gång skulle sonen vara hos dem för fritids och skola var stängd (dottern vägrade åka dit och var hos en kompis) farfar hade lovat både badhus och hamburgare till lunch.

    När jag hämtade sonen på eftermiddagen började han gråta i bilen. Inget hade blivit av, för farfar skulle skjutsa kusinerna på olika grejer under dagen. (De var också lediga)

    Helst vill jag bara säga till sonen att 'skit i idioterna' men dels vill jag inte sjunka till deras nivå, och dels skulle det inte hjälpa för sonen tror att det är han som inte är tillräckligt bra.

    Det är så hjärtskärande. Så många kvällar han suttit och gråtit över olika händelser.

    Hur ska jag bemöta detta??

    Ursäkta för lååångt inlägg

  • Svar på tråden Hur förklarar man detta för barnen?
  • Anonym (G)

    Vad säger dina svärföräldrar när din man tagit upp det med dom?

  • glutten

    Svärföräldrarna är ju dumma i huvudet, och det ska du säga till din son (eventuellt med andra ord). Först när du markerar ordentligt inför honom att deras beteende inte är okej kan ju han börja förstå att det INTE är honom det är fel på, utan dem.

  • Anonym (Ledsen)
    Anonym (G) skrev 2016-05-25 23:30:57 följande:

    Vad säger dina svärföräldrar när din man tagit upp det med dom?


    Det är lite varierande svar och orsaker till beteendet beroende på situation.

    Men sammantaget brukar det låta att 'ni måste förstå att Stina och Anders (svägerskan och hennes make) inte har det så lätt. De behöver mycket hjälp med pojkarna'

    Med 'inte så lätt' menas att bägge jobbar heltid och har svårt att hinna med vardagen.
  • Anonym (Ledsen)
    glutten skrev 2016-05-25 23:34:12 följande:

    Svärföräldrarna är ju dumma i huvudet, och det ska du säga till din son (eventuellt med andra ord). Först när du markerar ordentligt inför honom att deras beteende inte är okej kan ju han börja förstå att det INTE är honom det är fel på, utan dem.


    Ja det är kanske enda sättet.

    Får nog använda mig av rätt hårda ord. En gång försökte jag mig på en förklaring typ ' det är dom som ska vara ledsna att dom inte träffar DIG och inte tvärtom' men det blev för inlindat tror jag. Sonen köpte det icket
  • Anonym (G)
    Anonym (Ledsen) skrev 2016-05-25 23:43:29 följande:
    Det är lite varierande svar och orsaker till beteendet beroende på situation.

    Men sammantaget brukar det låta att 'ni måste förstå att Stina och Anders (svägerskan och hennes make) inte har det så lätt. De behöver mycket hjälp med pojkarna'

    Med 'inte så lätt' menas att bägge jobbar heltid och har svårt att hinna med vardagen.
    OK.

    Ja, ni får ju förklara för sonen att det inte är honom det är fel på. Om han hela tiden ser att ni bara accepterar orättvisorna så tycker han ju att ni är som dom. 

    Sedan kan ni ju börja dra er undan själv, markera lite att ni inte gillar deras beteende och därför stannar hemma istället.
  • fluu

    Jag tror faktiskt att det bästa är att vara ärlig. Säg att det inte är snällt av dem att göra så och att det är fel, men att ni inte kan göra något åt det. Och betona att det inte är barnens fel, inte heller kusinernas fel.

    Så gjorde min mormor när hennes mamma särbehandlade min mamma, men inte hennes småsyskon.


    Jag är Narcissus, en fåfäng fakir SAVE ME KAIZER!
  • Anonym (Ledsen)

    Kan tillägga att minstingen känner de inte öht. Hon hann bli 5 v innan de ens kom på besök (de bor 5 km bort) och jag kan räkna på två händer det antal ggr de träffat henne på tre år.

    Jag tycker det är lika så bra så slipper hon bli besviken som äldre.

    Själv har jag i princip totalt brutit med svärisarna redan, undantaget är att jag blåögt bjuder dem till barnens födelsedagar varje år samt att vi ses till jul.

  • elyse

    Tycker din man som du?

    Spontant kan jag tycka att en 14- och 16-åring med varsitt busskort borde klara sig själva i de flesta fall...

  • Anonym (Utflykt i verkligheten)

    Man älskar inte alla lika mycket. Inte ens som morfar/farmor så tycker man om att umgås lika mycket med alla barnbarn. Alla relationer har olika värde. Men det jag gissar är att era barn kommer att få dyrare/finare presenter när de blir äldre. Det är väldigt vanligt.

  • Anonym (Ledsen)
    elyse skrev 2016-05-26 00:08:43 följande:

    Tycker din man som du?

    Spontant kan jag tycka att en 14- och 16-åring med varsitt busskort borde klara sig själva i de flesta fall...


    Innerst inne gör han det. Dock har detta gett upphov till många konflikter genom åren. Även om han tycker dom gör fel har han tendens att försvara dem bara för att det är hans föräldrar lkksom. Sen måste det ju kännas tufft för honom att hans föräldrar så markant väljer bort hans barn.

    Jo de är märkliga kusinerna, att de ens accepterar vid den åldern att ha mormor och motfar hängandes i hasorna överallt och bli skjutsade osv.

    Tidigare om åren brukade jag tänka att mina barns tid kommer när kusinerna blir äldre och inte vill vara med mormor och morfar jämnt. Men den tanken har jag gett upp.
Svar på tråden Hur förklarar man detta för barnen?