Delat ansvar i hemmet

Fixa med födelsedags/avslutnings/uppvaktningspresenter och hålla reda på alla födelsedagar och andra uppvaktningsdagar i släkterna?

Varför inte låta männen testa det? Så kan kvinnorna testa att fixa bilen.

Det kan sluta med en tjurig svärmor som inte fick sin present i tid och en dyr verkstadsräkning, ha ha.

Nu underskattar du människan.

Fast hur ofta behöver man fixa och mecka med bilen? Kvinnor har ofta för ansvar för det dagliga, att ungarnas gympapåsar är packade, föräldramötet, olika aktiviteter, födelsedagar, ser till att det blir dammsuget och att det finns mat hemma i kylen samtidigt som ungarna springer runt ens ben. Kvinnor dubbelarbetar i mycket större utsträckning än män.

Det går inte att jämföra mecka med bilen (är bilen så trasig att den behöver meckas med varje dag så kanske det är dags att skrota den?) och vara hemmets projektledare som många kvinnor ofta tyvärr blir.

Fast männen skall göra alla de sakerna också, enligt min modell. Jag talar om allt utöver, trädgården, husrenovering, bil, osv, det kan man väl också dela på?

Man delar på det man kan tycker jag. Min partner sätter upp gardiner samtidigt som jag klyver ved. Sen beror väl allt på intresse också? Min partners stora hobby är bilar, därför är det lätt att han får fixa med dem, jag älskar att laga mat, därför gör jag det oftast.

Husrenovering och större projekt gör vi alltid tillsammans.

Är det inte så det ska vara?

Så länge det är jämt fördelat i tid och ansträngning så är det helt OK att fördela det hur man vill. Kom jag på. Med premissen ovan i beräkning.

Det kan man väl absolut göra, men din utgångspunkt var ju att mannen ville fixa med bil och renovera hus. Så frågan verkade ju vara hur man fördelat arbetet om man ändå vill ha den uppdelningen. Det bästa är ju att försöka då ett hum om hur mycket tid olika sysslor tar och sen dela upp så man får ungefär lika mycket tid.

Personligen hade jag inte accepterat om min partner ansågs sig mer lämpad att fixa med bil och tex tyckt att jag skulle diska mer för det. Han hade fått gå med på att dela på bilfixandet med mig. (Det samma gäller om jag någon gång av någon outgrundlig anledning skulle få för mig att renovera hus).

Man fördelar efter det man är intresserad av, alternativt tycker är tråkigast, och det viktiga är att att man delar och får lika mycket egentid.

Gud vad deprimerad jag blev nu känner jag för här är det jag som gör allt:

Betalar räkningar, fixar budget

Handlar (sambon handlar bara smågrejer till sig själv och skulle aldrig kunna storhandla för att han inte vet vad som behövs)

Tvättar

Tar hand om disken

Dammsuger

Städar

Lagar mat

Lämnar in bilen på verkstaden när det behövs

Tar hand om barn

Sambon:

Jobbar (eget företag)

Torkar golven

Städar badrummet

Och de två sistnämnda gör han när jag säger till inte på eget initiativ.

Usch så tragiskt!

Eftersom de flesta hushållssysslor knappast är kärnfysik, så förväntar jag mig att en normalbegåvad man kan göra allt som en normalbegåvad kvinna kan göra. Det gäller både inomhusuppgifter och inomhusuppgifter.
Jag, en liten (och nätt) kvinna på 50+ klarar utan problem att skotta snö, gräva upp landen, klippa gräs,byta däck (då menar jag även med tillhörande fälg), måla (både hus, tak, fönster, väggar, dörrar och möbler), göra underarbete till tapetsering (men tapetsera fixar jag inte), byta avgasrör, städa, tvätta, laga mat, hänga upp tavlor, fixa lättare (som inte behövs någon behörighet till) elinstallationer.

Eftersom min sambo är normalbegåvad så fixar han det också.
Det jag inte är bra på är snickra, såga och sådant (det är min sambo duktig på). Det han inte är bra på är att sy, både för hand och med maskin. Jag är bättre än honom på att laga mat.
Vi är lika usla på födelsedagar.
Jag är bättre på att sätta ihop IKEA-möbler (bättre tålamod i varje fall), jag är den som fixar med datorerna hemma.

Själv tar jag gladeligen disken och badar barn när maken går ut i garaget och byter olja i bilarna! :)

Jaa

Huvudsaken är ju att uppdelningen funkar för båda.

Men att jagvskulle diska mer som jag avskyr för att mannen ansåg att jag var "mer lämpad" för det finns inte :)

Precis, det är den totalt nedlagda tiden som spelar roll pch inte sysselsättningen i sig. Man kan inte köpa sig fri från 5 timmars hushållsarbete i veckan genom att lägga 20 timmar om året på att byta däck och laga saker. Sedan om den ena har längre arbetstider/pendlingstider så blir det ju naturligt att den andra kanske tar lite mer hemma.

Om man tänker att man räknar så är det väl egentligen inte nedlagd tid på arbete som bör räknas utan att båda har lika mycket tid som de inte arbetar (inräknat både arbete, hemmajobb och barnfixande).

Jag tycker du borde typ... Sexvägra eller något. Men framförallt prata med honom och säga till honom att det såklart är fel att ni inte delar lika på alla sysslor.

Problemet är ofta att mannen inte förstår hur mycket tid det tar. Mitt ex gjorde det då inte. Vi hade rätt jämnställt trodde jag men ALL planering låg på mig och om jag satt ner 5 min i soffan innan han kom in från att ha varit ute och skottat snöeller klyvit ved så fick jag någon pik om att det var slappt att vara inne. Jaja, nu är vi skilda sedan två år, två skolbarn varannan vecka. Han är helt slut, det är så mycket att hålla reda på och skjutsa till aktiviteter och laga mat på kvällarna. Jag lever värsta lyxlivet, min vecka med barnen känns ungefär som innan skilsmässsan och barnfria veckan är nästan bara fritid! Och ja, jag målar, tapetserar, sätter upp hyllor, graver ner och upp buskar, byter däck mm.

Jag är kvinnan och sköter allt med bilarna. Tvättar dem, byter däcken och ser till att de kommer på service. Jag är den i familjen som ser till att saker händer. Säger jag inget händer inget. Jag är dessutom den som oftast renoverar huset och sköter trädgården. Har lagt över betalningen av räkningarna på honom men likt förbannat måste jag påminna om detta varje månad. Han är dock den som handlar och lagar all mat, samt sköter disken. Men tror det oftast är kvinnorna som står för logistiken i de flesta familjerna.