• Anonym (oroli­g själ)
    Äldre 26 May 08:40
    2491 visningar
    6 svar
    6
    2491

    Hälsoångest och googlecancer

    Så himla rädd för cancer. Just nu har jag i några veckor haft så ont i vad jag tror är mina äggstockar. När jag googlar mina symptom hamnar jag på äggstockscancer och kan inte sova pga oro över att jag snart ska dö.

    Har varit där förr. Trott att jag haft alltifrån spridd cancer i magen, hjärntumör och bröstcancer. Känner mig i starka stunder fjantig och löjlig som måste koppla allt till allvarliga och dödliga diagnoser. Jag förstår på ett logiskt plan att sannolikheten att det är någonting annat är större. Samtidigt så spårar jag ur helt på nätterna och ligger och tänker "död". Kan inte sova, mår illa, har ångest. Gått i terapi vilket jag inte riktigt tyckte hjälpte mig (uppenbarligen!) eftersom jag nu är övertygad om en ny cancerform och är alldeles för rädd för att låta mig undersökas, både för att jag är rädd för svaret och för att jag känner mig löjlig med min journal med liknande oro tidigare...

    Är det någon som känner igen sig och har lite lugnande råd?

    Är en mamma med barn och familj, bra jobb, vänner och en aktiv fritid. Allt är egentligen "perfekt" förutom min (hälso)ångest... Känns som att jag aldrig kan njuta av livet för jag har nästan alltid oro och ångest över någon allvarlig sjukdom

  • Svar på tråden Hälsoångest och googlecancer
  • Anonym (Likad­an)
    Äldre 26 May 10:44
    #1

    Åh kära du vad jag känner igen mig! Var senast igår på vårdcentralen och kollade upp vad jag fått för mig var en tumör eller svullen lymfkörtel pga cancer i armhålan. Hittade den i lördagsnatt och ringde i panik till min syster som fick komma och lugna mig.

    Har också tidigare trott att jag har bröstcancer, en hjärntumör och MS bland annat.

    Jag vet också hur dum och löjlig man känner sig mot sina nära när man påtalar en sån här oro men i den stunden när man är så fruktansvärt orolig så ser man inget annat än död och man mår så fruktansvärt dåligt över det.

    Jag håller också på att gå i terapi för det här, men det har ännu inte gett något. Någonstans får vi väl försöka leva med det här och försöka tänka att vi inte kan påverka något, men det är ju så jävla svårt..

    Min mamma dog i bröstcancer för 3 år sedan, men det var först för ett år sen som min oro tog fart och vissa stunder vet jag inte vart jag ska ta vägen av oro för att jag drabbats av någon sjukdom och inte kommer få se mitt barn växa upp.

    Jag har tyvärr inga råd att ge dig, men du ska veta att du inte är ensam i att känna såhär!

    Kram till dig

  • Anonym (oroli­g själ) Trådstartaren
    Äldre 26 May 11:37
    #2
    Anonym (Likadan) skrev 2016-05-26 10:44:19 följande:

    Åh kära du vad jag känner igen mig! Var senast igår på vårdcentralen och kollade upp vad jag fått för mig var en tumör eller svullen lymfkörtel pga cancer i armhålan. Hittade den i lördagsnatt och ringde i panik till min syster som fick komma och lugna mig.

    Har också tidigare trott att jag har bröstcancer, en hjärntumör och MS bland annat.

    Jag vet också hur dum och löjlig man känner sig mot sina nära när man påtalar en sån här oro men i den stunden när man är så fruktansvärt orolig så ser man inget annat än död och man mår så fruktansvärt dåligt över det.

    Jag håller också på att gå i terapi för det här, men det har ännu inte gett något. Någonstans får vi väl försöka leva med det här och försöka tänka att vi inte kan påverka något, men det är ju så jävla svårt..

    Min mamma dog i bröstcancer för 3 år sedan, men det var först för ett år sen som min oro tog fart och vissa stunder vet jag inte vart jag ska ta vägen av oro för att jag drabbats av någon sjukdom och inte kommer få se mitt barn växa upp.

    Jag har tyvärr inga råd att ge dig, men du ska veta att du inte är ensam i att känna såhär!

    Kram till dig


    Kram tillbaka! Ibland är det bara skönt att känna att man inte är ensam.

    Du har ju på nära sett blivit påverkad av cancer iom din mamma. Jag har en vän som är döende i cancer vilket nog fick det att spåra ur för min del. I värsta stunderna känns livet som en mardröm över att folk faktiskt blir sjuka och dör...
  • Anonym (Likad­an)
    Äldre 31 May 13:59
    #3
    Anonym (orolig själ) skrev 2016-05-26 11:37:42 följande:

    Kram tillbaka! Ibland är det bara skönt att känna att man inte är ensam.

    Du har ju på nära sett blivit påverkad av cancer iom din mamma. Jag har en vän som är döende i cancer vilket nog fick det att spåra ur för min del. I värsta stunderna känns livet som en mardröm över att folk faktiskt blir sjuka och dör...


    Usch så hemskt. Då har vi båda blivit påverkade och igångtriggade av någon nära som går/gått igenom det.

    Jag håller med dig till fullo. Tycker den maktlösheten är så fruktansvärt otäck, att inte kunna påverka vad som händer.

    Jag har haft nedsatt smak och luktsinne sedan i söndags och oroar ihjäl mig just nu för vad det beror på då jag inte varit förkyld. Tankarna går ju direkt till en hjärntumör. Uuusch för att vara såhär nojig och rädd.
  • Anonym (Trött­)
    Äldre 5 Jun 22:05
    #4

    Känner så väl igen mig i det ni skriver! Nojjar över min egen hälsa men också barnens. Fastnar i tankemönster som är svåra att bryta. Väldigt lite förståelse från maken som mest tycker att jag är löjlig. Så energikrävande! Och tar så mycket glädje från vardagen.

  • Anonym (oroli­g själ) Trådstartaren
    Äldre 14 Jun 20:38
    #5
    Anonym (Trött) skrev 2016-06-05 22:05:16 följande:

    Känner så väl igen mig i det ni skriver! Nojjar över min egen hälsa men också barnens. Fastnar i tankemönster som är svåra att bryta. Väldigt lite förståelse från maken som mest tycker att jag är löjlig. Så energikrävande! Och tar så mycket glädje från vardagen.


    Exakt som du skriver - tankemönster! Har gått i terapi för min hälsoångest och där pratade vi just om tankemönster och hur en själv hamnar i samma konstiga banor som är oerhört svåra att bryta. Just nu mår jag toppenbra och all oro har släppt. Förmodligen för att jag har varit på semester och haft fullt upp med annat och automatiskt slappnar av. Fastän jag innerst inne vet att det är ångest mår jag ju lika förbannat dåligt varje gång eftersom det är lätt att tänka att "den här gången kan det vara på riktigt". Kram till dig!
  • Anonym (Först­år...)
    Äldre 29 Mar 11:08
    #6

    Vet tyvärr precis va du pratar om. Så jäkla drygt!! Har det likadant och har hållt på hela livet... Vi får väl försöka stötta varandra. Ser att det var längesen inlägget postades. Hoppas du mår bättre nu. Kram

Svar på tråden Hälsoångest och googlecancer