• Anonym (Louis­e)
    Äldre 26 May 10:15
    3149 visningar
    9 svar
    9
    3149

    Min sociala fobi förstör mitt liv

    Jag har varit deprimerad och haft ångest i ca 6 år nu. Jag har även Social fobi, något som har förstört så himla mycket för mig i mitt liv tyvärr.

    Pga detta så har jag gått på 2 gymnasium samt komvux, när jag började på det första så insjuknade jag i svår depression och ångest och det gick så pass långt att jag starkt övervägde att ta mitt liv. I och med att jag slutade grundskolan och började på gymnasiet så visade sig även min sociala fobi, något som jag inte ens visste om innan. Första dagarna genomled jag men jag kom hem varje dag och fick brutala panikattacker vilket skrämde livet ur mina föräldrar och mig själv. Jag skolkade från gymnasiet i hela 1 år innan jag vågade byta till ett annat. Tyvärr eskalerade det på det andra gymnasiet också, det tog ca ett halvår innan jag kunde förmå mig att ta mig till skolan och medverka på en vanlig lektion, eftersom jag bröt ihop på bussen på vägen dit eller på mornarna, eller till och med i skolan. Efter 2 år där så hoppade jag av skolan ändå då jag mådde så fruktansvärt dåligt. Ca 1 år senare tog jag upp studierna på komvux, där det var tänkt att jag skulle gå i skolan på plats. Även det sket sig, men lyckligtvis gick det att ordna så att jag fick plugga på distans.

    Nu lyckades jag ta gymnasieexamen för några dagar sedan på Komvux, vilket jag är så otroligt glad över. Jag har även fått ett jobb och idag var min första arbetsdag.

    Och vad hände? Min sociala fobi äter upp mig inifrån och gör att jag får en panikattack och ringer och sjukanmäler mig i ren panik, för att sedan åka hem och gråta så mycket att jag nästan kräks. Samma jävla sak som när jag började i skolan. Det här ger mig extrem dödsångest och jag får tillbaka känslorna av att det är lika bra att ge upp och dö istället, för jag vill inte må såhär. Jag är 22 år nu och vill börja mitt vuxna liv, jag VILL jobba och göra rätt för mig, jag VILL INTE ha det såhär. Men vad ska jag göra?..

  • Svar på tråden Min sociala fobi förstör mitt liv
  • Anonym (Man)
    Äldre 26 May 10:23
    #1

    Gå o prata med t.ex en psykoterapeut och sen måste du nog utmana dina rädslor(med stöd från terapeut). Varje gång du flyr så ger du rädslan bränsle.

    Har själv, efter lång tid av stress, haft torgskräck, ångest oro osv. Men jag lyckades få ordning på det med terapeut o stenhårt arbete. Jobbigaste jag gjort, men så värt det.

    Lycka till!

  • Anonym (From)
    Äldre 26 May 10:39
    #2

    Du är ändå "bara" 22! Och du jobbar med problemen.

    Jag vill säga grattis till examen! Jag har ingen ännu och är 10 år äldre än dig. Har också samma problematik som du.

    Det är jävligt orättvist faktiskt att vissa ska behöva bli motarbetad av sitt eget psyke varje dag medan andra tycker det är "jobbigt" i vardagen när man måste dammsuga eller när smöret är slut. Själv skulle jag offra ett ben, till och med en arm, om jag bara fick slippa all ångest!

    Jag tror faktiskt att en del av anledningen till att din ångest eskalerar så mycket i vissa situationer beror just på att du VILL så mycket och att du ser ner på dig själv när det inte funkar. Kanske måste du komma på något sätt att ställa andra typer av krav på dig själv. Du HAR gott om tid även om du inte förstår det nu. Om jag kunde ge mig själv ett råd när jag var i din ålder hade jag sagt:

    1.Försök få KBT riktat mot social ångest, så fort som möjligt.

    2. Erkänn för dig själv OCH (vissa) andra att du mår skit, att du inte klarar det du skulle vilja klara och ibland nästan vill ge upp. (Ifall du är en innesluten person som jag)

    3. Sätt inte som mål att klara en utbildning just nu. Börja med att ha som mål att bara gå på första lektionen på en kurs, en mer soft kurs, kanske inte på universitet utan mer inofficiell. Belöna dig själv om du klarar att gå!

    Jag tror på dig och jag tror att människor som vi behövs, människor som tvingas till eftertanke och har en känslomässig genväg till förståelse för när andra mår dåligt, även om vi plågas själva.

  • Anonym (Louis­e) Trådstartaren
    Äldre 26 May 10:44
    #3
    Anonym (Man) skrev 2016-05-26 10:23:45 följande:

    Gå o prata med t.ex en psykoterapeut och sen måste du nog utmana dina rädslor(med stöd från terapeut). Varje gång du flyr så ger du rädslan bränsle.

    Har själv, efter lång tid av stress, haft torgskräck, ångest oro osv. Men jag lyckades få ordning på det med terapeut o stenhårt arbete. Jobbigaste jag gjort, men så värt det.

    Lycka till!


    Jag har gått i KBT för min sociala fobi, men slutade då min psykolog ansåg att jag inte behövde hjälp mer eftersom jag hade kommit så långt. Och det har jag också, men nu kommer dessa problem tillbaka. Samtidigt tar det emot att gå tillbaka dit då det känns som ett stort misslyckande, sedan känner jag att jag ändå inte fick tillräckligt med hjälp och jag har ändå "prövat" ett flertal olika psykologer, terapeuter och läkare från samma ställe. Och när man mår psykiskt dåligt så har man ju egentligen ingen energi till att jaga hjälp, samtidigt som att det typ är det man måste göra för ingen annan kommer göra det åt en..

    Det glädjer mig i alla fall att du har fått hjälp och tycker att det har fungerat!
  • Anonym (medic­in)
    Äldre 26 May 10:57
    #4

    Har du testat att medicinera? För mig gjorde Sertralin all skillnad.

  • Anonym (Louis­e) Trådstartaren
    Äldre 26 May 11:29
    #5
    Anonym (medicin) skrev 2016-05-26 10:57:13 följande:

    Har du testat att medicinera? För mig gjorde Sertralin all skillnad.


    Ja jag har ju det :( Sertralin, Fluoxetin, Voxra och just nu tar jag Venlafaxin som jag håller på att trappa ner väldig långsamt, nedtrappningen gör inte situationen bättre direkt heller eftersom det ger mig ökad ångest just nu..tyvärr har ingen utav dessa gett tillräcklig effekt för mig. Planen är dock att jag ska byta när jag har fått bort Venlafaxinen helt.
  • Anonym (medic­in)
    Äldre 26 May 11:31
    #6
    Anonym (Louise) skrev 2016-05-26 11:29:26 följande:
    Ja jag har ju det :( Sertralin, Fluoxetin, Voxra och just nu tar jag Venlafaxin som jag håller på att trappa ner väldig långsamt, nedtrappningen gör inte situationen bättre direkt heller eftersom det ger mig ökad ångest just nu..tyvärr har ingen utav dessa gett tillräcklig effekt för mig. Planen är dock att jag ska byta när jag har fått bort Venlafaxinen helt.
    Men så trist att det inte funkar
    Jag hoppas verkligen att du hittar rätt knep för att våga ta dig ut i livet.
  • Anonym (Fyfan­)
    Äldre 26 May 12:35
    #7

    Lyrika är verkligen inte något jag brukar förespråka då det är ett helvete att ha, och ett helvete att vara utan. MEN den hjälpte mig så jävla bra när jag hade det som värst. Det funkade att åka buss, gå till affären, vara på stan bland folk osv. Och det är många som tycker likadant som mig att den funkar utmärkt mot social fobi och ångest. Du kanske har hört talas om den? Jag tycker nästan du borde ta upp frågan med din läkare och fundera över om den kan vara till nån hjälp. Det finns ju olika styrkor på den såklart och när jag började med lyrika hade jag jävligt hög dos, 300+300 mg. Nu är jag nere på 75 mg. Men som sagt, var väldigt väldigt väldigt försiktig och läs på ordentligt innan du tar nåt beslut.

  • Anonym (stark­t jobbat­)
    Äldre 26 May 13:22
    #8
    Anonym (Louise) skrev 2016-05-26 10:44:57 följande:
    Jag har gått i KBT för min sociala fobi, men slutade då min psykolog ansåg att jag inte behövde hjälp mer eftersom jag hade kommit så långt. Och det har jag också, men nu kommer dessa problem tillbaka. Samtidigt tar det emot att gå tillbaka dit då det känns som ett stort misslyckande, sedan känner jag att jag ändå inte fick tillräckligt med hjälp och jag har ändå "prövat" ett flertal olika psykologer, terapeuter och läkare från samma ställe. Och när man mår psykiskt dåligt så har man ju egentligen ingen energi till att jaga hjälp, samtidigt som att det typ är det man måste göra för ingen annan kommer göra det åt en..

    Det glädjer mig i alla fall att du har fått hjälp och tycker att det har fungerat!
    Jag vet hur det är när man känner sig uppgiven, men jag hoppas att du orkar söka hjälp en gång till. För jag tycker du har kommit jättelångt!! Du har fixat dina gymnasiestudier till slut, trots alla dina svårigheter - och du är bara 22 år!!! Jag tycker du ska ta och klappa dig på axeln för att du har nått så långt som du har gjort, det är väldigt bra jobbat. Att du sedan behöver mer hjälp för att lära dig att bemästra din sociala fobi, är verkligen inget misslyckande. Det är snarare starkt att inse att man behöver ta mer hjälp, istället för att bara ge upp. 

    Jag tror verkligen på dig. Du har en himla drivkraft som har kommit så här långt, trots dina svårigheter, och jag tror du kommer att ta dig ännu längre! Sedan är det så klart inte rättvist att vissa har så mycket mer att kämpa mer än andra, men tyvärr är livet inte rättvist. Det enda man kan göra är att försöka göra det bästa av de förutsättningar man har - och i det ingår att våga söka hjälp - även om man har gjort det tusen gånger förut. 

    Sedan vet jag att det inte är så lätt som det låter, jag slåss själv mot både psykisk ohälsa och fysiska sjukdomar, och jag är 20 år äldre än du... Ibland vill man bara ge upp, men då sviker man inte bara alla andra, utan mest av allt sig själv.. 

    Kramar!!!

    P
  • Flugan­norman
    Äldre 27 May 20:21
    #9

    Jag har social fobi, lider av ångest och depressioner, detta har pågått i ungefär 6 år som dig. Det tog lång tid innan jag verkligen erkände för mig själv att jag mådde dåligt, trots att jag innerst inne visste om det. Jag försökte dölja allt med ursäkter hit och dit, vilket ledde till ännu sämre mående.

    Jag gjorde även som dig, stannade hemma från skolan och skyllde på ont i magen(jag har magproblem, men det var inte magen som ställde till det så ofta). Alla lögner för att dölja mitt mående fick mig att må så dåligt att jag till slut tog till med ciggaretter och alkohol.

    Men förra sommaren började jag få panikattacker vid tungt supande, därför bestämde jag mig för att lugna ner alkohol-drickandet. Jag träffade även min flickvän den sommaren som bokstavligen räddade mitt liv, hon fick mig att inse hur mycket jag är värd och att jag kan leva med mina psykiska besvär på ett hälsosamt sett.

    Jag insåg att jag mådde dåligt, sökte hjälp hos en psykolog och berättade för familj, vänner och bekanta att så här ligger det till...

    Det har hjälpt mig avsevärt mycket. Så för guds skull, ge inte upp, hjälp finns och du kan styra dina tankar/ditt mående mer än vad du tror, med rätt verktyg.

    Det viktigaste är att du förstår situationen. Okej, jag kanske kommer må psykiskt dåligt hela mitt liv, men jag ska lära mig att hantera det. För det är verkligen värt det.

    Kram!

Svar på tråden Min sociala fobi förstör mitt liv