Arg och ledsen på mig själv

Min sambo är bara två centimeter längre än du, är inte världens mest välutrustade, har 40 i skostorlek, men lyckdes fånga mitt intresse :)
Han har dessutom inga problem att hitta tjejer överlag, det är många som uppmärksammar honom och han hade "alltid" tjejer när han var yngre. Så allt sitter ju inte i hur lång du är, utan vad du utstrålar. 

Nu är det ju förstås inte så lätt att bara börja tänka annorlunda och börja utstråla en bekvämlighet med dig själv, men det är ditåt du behöver sträva. Ta hjälp av någon professionell att ändra ditt tankesätt eller gör något annat som du tror att du mår bra av och ökar din självkänsla. 
För den delen - alla tjejer är inte jättelånga heller. Jag är 164, så min sambo är ändå lite längre än jag, om än marginellt. Fördelen är ju också att jag inte behöver stå på tå eller få ont i nacken när vi står och hånglar :)

Alla har vi komplex över något som får oss att känna att ingen kommer vilja ha oss. I slutänden är det inte sånt som spelar roll.

Jag är själv bara en centimeter längre än dig. Att vara 22 år och 168 cm är inte alltid lätt. Det är inte roligt att vara på nattklubb exempelvis.
Däremot var det mycket värre när jag var i yngre tonåren. Nu är jag trygg i mig själv och mår väldigt bra. Det tror jag syns utåt.
Det absolut bästa du kan göra enligt mig är att fokusera på sådant du kan påverka. För mig har det alltid varit viktigt att träna och ta hand om min kropp, att utbilda mig själv, och att behandla andra människor väl.
Visst är mitt urval ganska litet eftersom de flesta tjejer tycker att jag är för kort. Men jag skulle ändå vilja påstå att jag inte har några problem med att få tjejer. 

Acceptera det du inte kan påverka, och förbättra det du kan påverka. Så kommer du vara nöjd med dig själv.

Du hade varit perfekt för mig, jag är 162 cm. Både din längd och skostorlek (tycker det är fult med stora fötter) och kukstorlek. Det finns många tjejer som jag. Sök efter oss som är kring 160 cm långa och 27+ år så löser det sig.

Suck... Ännu en sån tråd...

Jag var precis som du när jag var yngre. Jag är 166 cm (lång) och var väl aldrig den som tjejerna drogs till. Förlorade oskulden som 21 åring. Satt hemma o undrade varför ingen ville ha mig.

Men sen ändrade jag på mig. Jag väljer att inte lägga fokus på det jag inte kan ändra på, tex längden. Nu är jag snart 40. Har en fru och två barn sen 10-12 år tillbaka. Hon vill ha mig, hela mig och skiter i mina 166 cm. Det är min personlighet hon gifte sig med.

Bli arg och ledsen över att du köpt en ful tröja eller tappade bort mobilen när du var full, det går att göra något åt. Men att du är en viss längd är bara att acceptera. Gör du det inte är det dom tankarna som gör dig oattraktiv i en eventuell partners ögon och du kommer aldrig fånga någon.

Har kommit igång med både fotbollsträning och gymträning i hopp om att det ska kanske stärka mitt självförtroende och på så sett börja älska min kropp, men tror det är en väldigt lång bit dit.. 

Tog du någon gång hjälp av någon kurator eller liknande? Eller bara bestämde du dig för att nu är det dags att lägga energin på andra grejer?  Känns som att jag kanske skulle behöva byta några ord med någon men vet inte riktigt vart jag ska vända mig. 

De tjejer jag försökt "ragga" på har alltid varit runt 160cm och 90% av alla har rejectat, enda gången jag fått någon intresserad så var hon faktist någon cm längre än mig, dock så vara det inte så länge..

27+? varför?

Yep, ännu en sån här tråd..  

Även om det finns liknande trådar så är det inte mina ord och mina känslor. Jag ville därför göra en egen tråd och berätta lite hur jag känner för att sedan förhoppningsvis kunna bolla lite tankar kring detta.

Jag vet att tankarna gör saken värre, men det är inte det lättaste att bli av med dessa tankar när man grubblat på dem ett tag.. 

Nej jag tog inte hjälp av någon. Men längden var bara ett av mina "problem". Jag mådde väldigt dåligt. Sedan bestämde jag mig för att ändra på det. Förbättra mitt liv. 
Det var förvånansvärt enkelt. Sätter upp mål, kortsiktiga och långsiktiga. Jobbar hårt för att nå dessa. Har prioriteringar i livet så det alltid är enkelt att veta vad jag ska göra. Gjorde mig av med dåliga rutiner och vanor, bytte ut dessa mot bra rutiner  och vanor. 
Egentligen är det bara skriva en lång lista på vem du vill vara och vad du vill uppnå.
Och skit fullständigt i din längd för det kan du inte göra någonting åt.