Helt jävla trasig inombords, vill bara försvinna.

Lång historia kort. Mitt liv är ett misär för tillfället. Skulle ha gått ut gymnasiet det här året. På grund av att jag umgicks med fel människor och inte tog skolan seriöst så har jag nu gått om ett år på ny skola. På den nya skolan har pluggandet gått bättre men jag har inte en enda kompis utan är själv hela tiden. Jag har inte haft en flickvän eller ens träffat en tjej och är 18 år. Total sopa. Man får leva i förnekelse hela tiden och ljuga för folk om det. I min ensamhet vet jag om hur sanningen ligger till och de har gått så långt att det nästan känns hopplöst att försöka. Mina polare från förra skolan tar körkort, jobbar skaffat egen lägenhet och ska flytta till nya städer medans jag bor hos mina föräldrar och spelar dataspel hela dagarna. Skolkar från skolan rätt ofta också för att spela/slippa ångesten av att vara helt själv och det blir som en dålig vana. Jag känner ett lugn framför datorn som jag inte får ut från något annat. 

Problem hemma har jag också, min bror är kriminell och skapar ständigt oreda och mamma är som helt förstörd och jag får ta mycket skit pga honom, det leder till att jag och mamam bråkar ofta. Jag har ingen ork till något längre heller och slutat träna helt och hållet. Samtidigt som detta har jag varit kär i en tjej i snart 2 år men feg och sopig som jag är gör jag inget åt saken alls. Lider av det extremt då man ofta tänker på henne och vetskapen att hon flyttar väldigt snart för universitet sätter mig i tidsnöd att agera. Finns ingen annan tjej jag känt som jag gör för henne och inte haft samma intresse för nån annan tjej sedan dess heller. 

Har en del barndomsvänner men som sagt inga i skolan vilket känns värdelöst, man är ju ändå där 5 gånger i veckan 8 timmar per dag och att vara helt själv och utstött är givetvis tungt. 

Vad fan jag ska ta mig till... Vet inte vad jag ville få ut av tråden utan ville mest skriva av mig och kanske få någon typ av hjälp. Tack på förhand =)