Kan inte sluta tänka på honon

Så är det för alla, rätt som det är möter man nån som man har enorm attraktion med. Även din sambo har reagerat så med nån....

Men, är man upptagen, så gör man inget. man har en självbehärskning.

Det går över, jag lovar.

Det är svaga individer som inte kan hålla sig från den personen.

Såhär är det: han har ett immunförsvar som matchar ditt. Detta innebär att han sänder ut feromoner som du inte kan uppfatta som en doft men de tar sig ändå genom din näsa och in i hjärnan där de fullkomligt exploderar och utlöser en heroinliknande tripp där du svävar på moln. Sen när du är ifrån honom sätter abstinensen igång och du tänker på honom oavbrutet eftersom du blivit beroende av drogen. Capice? Enda boten är en jobbig avtändning i total avhållsamhet sen kan du tänka klart igen och besluta dig för vad du vill..

Jag och min man blev tillsammans i så unga dagar att jag har aldrig upplevt denna typen av attraktion, där allt stämmer på så många plan. Att man dras till en annan på det sättet. Har erkänt för honom att jag tycker att vi klickar och han pratade om att vi skulle bli polly, men det var nog mest ett skämt.

Jag ska hålla mig borta då med andra ord så går det här över.

Sluta umgås med honom och inte ha kontakt på bra länge.

Okej, en uppdatering.

Ihelgen så bestämde jag mig för att sysselsätta mig och inte tänka på honom.

På lördagen dyker han upp hemma hos oss med världens leende. Jaha, där var det kört igen. Jag fattar inte vad det är med honom. Jag börjar undra om det är en fixide'. Inte sjutton kan man bli såhär i min ålder. Jag är liksom inte 15 år längre.

Sen börjar jag fundera om det märks på mig.

Vi satt bredvid varann i soffan och hans hand/arm rörde vid mitt ben. Det pirrade i hela kroppen. Jag fick byta plats tillslut. Jag vill bara ta hans ansikte i mina händer och kyssa honom och se hur det känns OM jag känner något då. Men det är ju omöjligt.

Näe. Det är en jobbig sits!

Man lever bara en gång. Tänk på det. Fler än en gång.

Detta är ingen lek. Jag förstår dig precis då jag själv är i samma situation. Tyvärr så finns ingen tröst för jag har kämpat med det här i flera år.. En sak har jag lärt mig. Det hjälper inte att försöka stänga av känslorna, det är som att försöka pressa en boll under vatten den poppar bara upp igen. Börja med att försöka sluta trycka ner känslorna utan acceptera att de finns. 
Vi klickar oxå på flera plan och har kontakt i princip dagligen via mail osv. Men när jag träffar honom får jag sitta på mina händer för att inte börja tafsa på honom för så fort han är närmare mig än fem meter kan jag inte hålla händerna i styr. Och det har aldrig hänt mig förut.. 

Anonym (...)
Har du hört talas om uttrycket, (att hälla bränsle på brasan).

Det är vad du håller på med när du har kontakt i princip dagligen via mail.

Haha I know :) men jag kan inte säga nej till honom..

Jag vet, har långa diskussioner med mig själv. Jag försöker verkligen att släppa det, skärpa till mig.

Jag intalar mig att han inte är intresserad av mig, att jag bara fått för mig det. Att han är flirtig med alla han träffar, att jag inte alls är hans typ och att allt bara existerar i mitt huvud.

Jag blir så arg på mig själv. Vill ine känna såhär!!

Vad ska man göra?

Tror inte jag vill berätta för min man att jag har känslor för vår vän eftersom inget har hänt mer än inombords i mig. Jag har skickat några skämtsamma sms men inget mer än vänskapligt innehåll.

Men när vi ses hamnar vi ofta på ämnet sex av någon anledning, leksamt och skämtsamt. En gång sa han att han önskade att vi var polly.