• Anonym (S)
    Äldre 29 May 23:46
    4360 visningar
    56 svar
    56
    4360

    vill så förbannat gärna ha barn nu

    Ett par på 20 och 21 år. Båda har fast jobb, den ena med högre lön än en andra, men vi har fortfarande cirka 30.000 in efter skatt varje månad. Låga omkostnader (billig stor lägenhet osv). Båda vill så gärna ha barn, känner oss sååå redo ju! Hur accepterat anser ni att det är? Är vi unga enligt er? För unga för att längta efter barn? Har ni några invändningar? ??

  • Svar på tråden vill så förbannat gärna ha barn nu
  • Anonym (J)
    Äldre 29 May 23:53
    #1

    Samma här.. 23 år och redo men killen vill vänta några år.. Fast vissa stunder är han sugen men sedan ändrar han sig igen. Blir lika besviken jämt och önskar bara att han skulle få samma längtan som jag för allt annat är redan på plats så att säga..

  • Anonym (S) Trådstartaren
    Äldre 29 May 23:57
    #2
    Anonym (J) skrev 2016-05-29 23:53:37 följande:

    Samma här.. 23 år och redo men killen vill vänta några år.. Fast vissa stunder är han sugen men sedan ändrar han sig igen. Blir lika besviken jämt och önskar bara att han skulle få samma längtan som jag för allt annat är redan på plats så att säga..


    Har exakt samma problem, killen blir jätteexalterad när vi pratar om det, säger att vi ska göra det nu osv! Sen när vi väl ska ha sex (utan kondom) så 2 min in i sexet så säger han att det nog är bäst att vänta, och så sätter han på en. Blir så sjukt besviken varje gång alltså, får förhoppningar som faan för egentligen så är allt på plats som du säger. Men han tycker att jag borde gå i skolan innan så jag har det klart, alt hitta ett lite mer högavlönat jobb osvosv.. :(
  • Anonym (?)
    Äldre 30 May 00:07
    #3

    Vad tycker du då? Vill du gå i skolan?
    Det låter ju ok med 30 000 efter skatt, men hur mycket blir det vid föräldraledighet? Har ni råd att vara lediga lika mycket bägge två? Kan du försörja honom när han är hemma med barnet? Har ni några pengar sparade?

  • Anonym (J)
    Äldre 30 May 00:08
    #4

    Det är en jätte jobbig situation för man vill inte tvinga killen samtidigt som ens längtan är så stor och det gör så ont :( vet faktiskt inte hur man ska lösa "problemet" bara att vänta antar jag men hur länge är frågan

  • Anonym (S) Trådstartaren
    Äldre 30 May 00:20
    #5
    Anonym (?) skrev 2016-05-30 00:07:50 följande:

    Vad tycker du då? Vill du gå i skolan?

    Det låter ju ok med 30 000 efter skatt, men hur mycket blir det vid föräldraledighet? Har ni råd att vara lediga lika mycket bägge två? Kan du försörja honom när han är hemma med barnet? Har ni några pengar sparade?


    Jag tycker att om jag ska gå i skolan och dessutom lyckas få ett jobb först, så innebär det minst 4 års väntan. Har räknat lite och med den lönen jag får ut nu så bör jag få cirka 10.000 i månaden i föräldrapenning om jag tar ut 100%. Vill dessutom inte gå i skolan just nu, då jag absolut inte känner att jag är redo för att sätta mig i skolbänken riktigt än pga olika orsaker, och att jag inte vet riktigt vad jag vill studera till än. Har inte hittat min grej liksom. Efter alla våra utgifter just nu har vi cirka 15.000 kvar, och det inkluderar ett mindre billån från hans sida dessutom. Så dessa 14-15.000 är alltså pengar vi kan göra lite vad vi vill med. Har sparat en del och mer blir det varje månad då vi kan lägga undan mycket ändå. Men han har verkligen åsikten att det inte är stabilt nog...
    Anonym (J) skrev 2016-05-30 00:08:05 följande:

    Det är en jätte jobbig situation för man vill inte tvinga killen samtidigt som ens längtan är så stor och det gör så ont :( vet faktiskt inte hur man ska lösa "problemet" bara att vänta antar jag men hur länge är frågan


    Precis, man vill ju att det ska vara ett helt gemensamt beslut såklart, Och att båda ska vara lika taggade. Varje gång han ändrar sig så är det som en kniv i hjärtat, en enorm tyngd som än en gång lägger sig över mig efter att ha fått förhoppningarna krossade igen. Han säger att det lär hända inom/om cirka 5 år, men jag vill inte, och kan nog inte, vänta så länge och fortfarande hålla hoppet uppe.. :(
  • Anonym (Ratio­nell)
    Äldre 30 May 03:30
    #6

    För tidigt. Utbilda er istället. 

  • Caramb­olan
    Äldre 30 May 07:12
    #7

    Ledsen att vara krass men jag tycker också att du ska utbilda dig. 10 000 i lön är inte mycket att hänga i granen om ni skiljer dig och du står där ensam med barn(en) varannan vecka. Även om det inte känns troligt just nu så är det nåt du bör ta med i beräkningarna.

  • Anonym (Delad FL?)
    Äldre 30 May 07:17
    #8
    Anonym (S) skrev 2016-05-30 00:20:38 följande:

    Jag tycker att om jag ska gå i skolan och dessutom lyckas få ett jobb först, så innebär det minst 4 års väntan. Har räknat lite och med den lönen jag får ut nu så bör jag få cirka 10.000 i månaden i föräldrapenning om jag tar ut 100%. Vill dessutom inte gå i skolan just nu, då jag absolut inte känner att jag är redo för att sätta mig i skolbänken riktigt än pga olika orsaker, och att jag inte vet riktigt vad jag vill studera till än. Har inte hittat min grej liksom. Efter alla våra utgifter just nu har vi cirka 15.000 kvar, och det inkluderar ett mindre billån från hans sida dessutom. Så dessa 14-15.000 är alltså pengar vi kan göra lite vad vi vill med. Har sparat en del och mer blir det varje månad då vi kan lägga undan mycket ändå. Men han har verkligen åsikten att det inte är stabilt nog...Precis, man vill ju att det ska vara ett helt gemensamt beslut såklart, Och att båda ska vara lika taggade. Varje gång han ändrar sig så är det som en kniv i hjärtat, en enorm tyngd som än en gång lägger sig över mig efter att ha fått förhoppningarna krossade igen. Han säger att det lär hända inom/om cirka 5 år, men jag vill inte, och kan nog inte, vänta så länge och fortfarande hålla hoppet uppe.. :(


    Men har ni råd att dela lika på föräldraledigheten?

    Om inte så förstår jag honom.

    Enligt din beräkning så måste du ta ut 7dagar/vecka. Kräver det att han skriver över sina dagar på dig?

    Dessutom så innebär ju fp 7dagar i veckan en tidig dagisstart. Tänk om du inte orkar jobba hela graviditeten och måste vara sjukskriven? Eller om försäkringskassan inte godkänner sjukskrivningen och du blir utan pengar och kanske måste börja ta ut fp innan barnet är fött? Då blir det väldigt knapert och barnet får en ännu tidigare dagisstart. Tänk om barnet är lite långsammare i utvecklingen eller prematur? Då är barnet kanske bara på en 9 månaders utveckling när hen är 1 år. Då sitter ni utan fp-dagar och måste kasta in ett väldigt omoget barn på dagis. Skulle det kännas som bra föräldraskap?

    Det verkar lite som om din kille förlorar mycket i sitt framtida föräldraskap på att skaffa barn nu. Dessutom verkar det som om det inte finns så mycket marginaler att anpassa dagisstarten efter barnet.
  • Anonym (...)
    Äldre 30 May 09:14
    #9

    Min kille ville med vänta. Och det gjorde vi! Vi väntade väl ca 4-5 år innan vi började försöka.
    Om några veckor ska vårt barn födas. Det är helt fantastiskt att få längta tillsammans. Han kommer vara en fantastiskt pappa åt sitt barn. Det hade han inte varit på samma sätt för 5 år sedan. Han var inte redo innan.

    Nu är jag så tacksam för att vi väntade!
    Man växer och mognar hela tiden. Även om jag kände mig redo när jag var 20 så är jag ju 100 ggr mer redo nu.

    Vi hann med väldigt mycket roligt under de åren det bara var vi. Vårt förhållande har blivit mycket stabilare och starkare. Och vi har växt som individer.

    Nu ska ju ni naturligtvis prata med varandra, ni båda måste trivas med situationen. Men jag kan ju ge vinkeln från en som faktiskt väntade :) och jag ångrar mig verkligen inte.

  • Äldre 30 May 17:56
    #10

    Alltför unga och alltför låg inkomst.

Svar på tråden vill så förbannat gärna ha barn nu