Moorii skrev 2016-05-30 08:43:57 följande:
Är precis lika frustrerad som du :/ varit hemma sen slutet på mars och är i vecka 33. Första fyra veckorna var ok, lyckades hitta motivationen till att göra olika saker. Nu känner jag mig deprimerad och utled på situationen. Försöker iallafall boka in något varje dag eller bestämma att jag ska göra en speciell sak, som att träffa en vän, åka på stan, sy gardiner, gå med sopsorteringen, tänka ut någon god mat tills mannen kommer hem.. Inte världens mest inspirerade saker kanske, men det får dagarna att gå iallafall.
Försöker också ha saker att se fram emot. På onsdag ska jag och svärmor bland annat, åka till ullared, så det ska bli roligt. Vår spjälsäng borde komma nån gång denna vecka med, så ser fram emot att få fixa i babyhörnan.
Hoppas någon annan har fler och bättre förslag :)
Så var det för mig med. Första månaden funkade, och jag sov ut och njöt av friheten...Men nu med stor mage och allt så är det inte lika kul...så jag längtar efter att sambon ska komma hem. Och fast det är sol ute så är det inte lika skönt och va i solen som det hade varit annars. Sambon tror att jag har det skönt hemma som får njuta av vädret men jag gör inte det. Har förklarat för honom att det inte är som innan...inte lätt för männen och alltid förstå kanske för deras kroppar är ju precis som vanligt.
Va bra att du försöker göra nåt varje dag. Jag har inga vänner som är hemma under dagtid och jag trivs inte på stan själv. Jag känner mig lite ensam. I vecka 25-30 ungefär så hade jag och göra med barnrummet och så och inhandla saker...men nu har vi allt. Har till o med tvättat alla kläder. Det enda som är kvar är bb väskan....har packat ner allt förutom kläder till mig och sambo och tandborste och sånt.
