Vem förväntas ta första steget? Mannen eller kvinnan?

Varför känner du att det tar emot? Handlar det om att din bild av honom skulle förändras om du tog första steget kanske? Många kvinnor verkar ju vara ute efter lite mer dominanta eller handlingskraftiga män och då kan jag förstå att det blir problem att du ska ta initiativet.

det spelar ingen roll vem som tar steget, 

du vill väl veta om det ens finns nåt "nästa steg"? Lika bra ta tjuren vid hornen, så resonerar alltid jag, Hatar när saker blir segdragna. Är det inte meningen det ska bli nåt så blir det inte det. 

Men gud, det är väl bara att höra om han vill följa med på en after work eller något, någon gång. Då kan det både vara oskyldigt (om det skulle visa sig att du har läst signalerna fel) och inte oskyldigt. Spela roll vem som tar initiativet, det viktigaste är väl att det blir gjort så att ni inte står där om 5 år och undrar hur det kunde ha blivit.

Jag känner ju honom som den person han var/är innan allt blev komplicerat och jag vet att han är en handlingskraftig person, men tydligen inte i den här situationen. Här är han helt vilse. Dominans lägger jag inget värde i. 
Det tar emot att behöva vara den som tar steget. Kanske är jag ålderdomlig, men för mig är det självklart att mannen tar steget.

Måste medge att jag nu, när jag präntat mina känslor i ord, ser att jag kanske är barnslig. Eller kanske vill jag inte vara "mannen" som tar det steget. Kanske är det bara det lilla som är skillnaden mellan önskvärt beteende eller vice versa hos en tänkbar partner.

Det är rätt stor skillnad på att vara handlingskraftig i arbets- eller vardagslivet och att vara detsamma i relationer. Att man är det i ena sammanhanget behöver ju inte betyda att man är det i det andra. Så alltså kan han ju mycket väl vara väldigt blyg gällande relationer även om han är bra på att ta tag i saker gällande annat och då är det ju den han "är" och som du måste gilla.

Han känner kanske sak med dig...

Ja du har rätt i det. Och det är det jag tydligen också fallit för. Han tar myrsteg åt rätt riktning, och jag ser hur han utmanar sig själv. Men det går så saaakta framåt. Hur många år ska det ta? Jag har redan tänkt på att ändra riktning och lägga fokus på annat till och från. Jag vet att vi har mycket gemensamt och skulle passa varandra, nästan för bra för att vara sant. Hur ska jag visa att han duger precis som han är och att det är därför jag tycker om honom. Det låter så enkelt, men det är inte lätt.

Det låter vettigt. Men hur tar en kvinna tjuren i hornen? Har aldrig gjort det tyvärr. Det känns lite udda att en kvinna ska bjuda ut en man i min värld. Inte bara lite udda, Väldigt udda.

Man saknar ord, det är ju 2016, inte 1916...

Se det så här, om du tar ett initiativ, kommer han att misstycka då? Troligen inte och gör han det är han inget att ha. Så fråga om han vill gå på bio med dig, eller ut och äta/fika. Är du riktigt modig bjuder du hem honom på mat. Det gör man ju med vänner också... Så strunta i vad som förväntas och gör det som är bäst för er!

Problemet är väl att ni jobbar tillsammans och han kanske inte vågar riskera att få nobben då det kommer bli jobbigt och pinsamt ganska länge efter. Så det är nog upp till dig att visa intresse lite extra noga.

skulle jag väntat på att han skulle ta första steget, hade jag nog fått vänta ännu...

jag frågade om han inte ville hänga med på en grej och han sa Ja, sen dess har det varit vi två.

kolla om det händer något som är rätt neutralt tex utställning, marknad, uppvisning osv.
gärna något som inte tar slut för fort, tex en utställning som hänger uppe några veckor, en film som går några veckor på bio eller liknande.
Sen frågar du bara "jag hade tänkt gå iväg och titta på XYZ, har du lust att hänga med?"
Så har han möjlighet att svara Ja, även om han är upptagen vissa dagar/tider.

Jag hade försökt att välja något som kan ta lite olika lång tid tex att titta på en utställning, så kan man ta lång eller kort tid på sig beroende på hur det flyter på. Känns det konstigt och obekvämt kan man ta en kort runda och sedan avsluta, flyter allt på så kan man träffas länge, länge och kanske även fortsätta till något matställe?

Du är alltså beredd att sumpa något som mycket väl skulle kunna vara "once on à lifetime", bara för att du är så fast i unkna könsroller att du inte ens kan ge en tydlig hint om vad du vill, inte ens bjuda på en fika?

Ja, då får du nog stå och vänta, samt nöja dig med second best sen.

Ärligt talat, ni har nåt bra på gång, kör bara kör! Så jävla vidriga förhållanden man läser om b la här på FL, där man bara gått efter yttre kriterier och sen lever i ren misär, jag lovar att du inte vill ha det så resten av livet.

Är det helt omöjligt för dig att ta första steget då kanske ni inte passar tillsammans heller, han kanske vill ha någon som faktiskt visar vad hon känner och ingen liten kylskåpskall isprinsessor. Seså, kom igen!

Den med kortast tålamod tar första steget, det verkar vara du.

Han kanske har samma erfarenheter som mig. När man frågat en tjej om fika och liknande så får man nobben, blir dissad. Till slut slutar man försöka.

Mannen. Alla jag känner (tjejer/kvinnor) har sagt samma.
Jag är blyg och inte jättesocial, men jag försökte massor, i många år. Nu har jag slutat.
Jag fick också alltid höra att tjejer gillar killar som är framåt, "du måste tuffa till dig".
Men när de pratade om nån kille de gillade då lät det: "han är blyg, så gulligt".
Skillnad på folk.

Ja, folk gillar traditioner. Man ska följa regeln halva åldern plus sju. Som är från 1901.

Det är inte solklart vad som menas med att ta första steget kan man se här på FL.
Jag såg en tjej på en dejtsajt som skrev: Är lite så där småblyg av mig innan jag lär känna nya människor, så du får gärna ta första steget.

Hon menar nog att hon vill att killen skriver först. Det finns killar som också är lite sådär småblyga av sig. Som tycker att tjejen gärna får ta första steget.

Vilket dilemma.