Rutiner en klassfråga?

Jag är extremt noga. Hann dock aldrig med högskola/universitet innan jag och min bror startade upp vårt egna företag. Hade jag inte halkat in på det så hade jag läst till landskapsarkitekt.

Vad är du rädd för ska hända om du inte är noga? Mina är 12 och 9 år och hittills har jag inte sett något problem med att vara slapp just med rutiner. (Vi verkligen inte slappa när det gäller att vara bra kompis och trevlig person)

Vi har läggtid och ungefärliga mattider. Bad efter behov, nu i värmen har det blivit varje dag men ibland räcker det med en gång i veckan. Kläder efter väder är en självklarhet. Mat, tja, det är väl det vi slarvat mest med.. De får alltid grönsaker, proteinkälla och fiberkälla. Men inga långkok. Jag står gärna i köket så lite som möjligt. Vi är ofta ute hela dagen och då hinner jag inte stå vid spisen så länge. Socker får de i begränsad mängd, några bitar lördagsgodis och nån glass ibland.

Sen var rubriken om klasskillnad, men frågan handlade om utbildning? Jag har en universitetsutbildning på 3,5 år, men ser nu mig som arbetarklass typ. Vi bor i en hyreslägenhet i ett fattigt område och har dålig ekonomi. Maken har bara gymnasieutbildning och är sjukpensionär.

Jag tror inte att "bra kompis och trevlig person" nödvändigtvis måste gå hand i hand med fasta rutiner. Även om fasta rutiner ger ett lugn och en trygghet - och det i sin tur kan generera till snälla, lugna och trevliga barn - men inte nödvändigtvis. Mycket beror givetvis på barnens egna person. Vissa ÄR snälla, andra inte. Oavsett fostran, rutiner, osv.

Jag är inte rädd för att något skulle hända utan rutiner. Rutiner kan man dessutom rucka på, om man så vill.

Jag väljer att ha rutiner för att det känns bra. Jag gillar att ha bestämda mat- och sovtider. Det är tryggt och skönt och mitt barn trivs bra med det med.

Jag har fått det från min egen uppväxt. Mamma hade noll och inga rutiner, medan pappa var stenhård (separerade). Så nu när jag själv är förälder så har jag tagit det bästa från mina båda föräldrar. Jag är inte lika stenhård som pappa, men långt ifrån lika "slapp" som min mamma.

Men alla gör som de själva vill och tycker passar.

Pluggar på uni och anser mig vara "slapp" så jag kryssade i den. Men det är lite att förenkla saken. Jag är slapp på det viset att om barnen nu absolut vill ha en tröja ut och in på sig till fsk så är det ok, det skadar ju ingen. Ibland äter vi skräpmat och på lördagar köper vi godis. Däremot är vi strikta när det kommer till rutiner kring läggdags och vilken tid barnen måste komma i säng, det tror jag personligen att barnen mår bra av. Tandborstning är också en grej vi inte slarvar med.

Själv hade jag det super slappt. Tyckte det var sådan frihet. Vilket sammanhang jag än hamna i så anpassa jag mig. Båda mina föräldrar är akademiker. Dock är jag ensambarn så jag var nog rätt bekväm att ha med. Var lite som mina föräldrars handbagage på alla upptåg.

Okej, så bra att det passade dig då och än idag. Alla är vi olika. Jag älskar scheman. Jag schemalägger allt.

Utifrån din definition är jag mestadels slapp, men jag tycker nog snarare att de är föräldrarna du kallar noga som är slappa. Det är ju enklare, åtminstone på kort sikt, att ta fram rätt kläder åt barnet än att lära det att själv fatta beslut om vad som är lämpligt, eller att lägga barnet en viss tid varje dag istället för att låta det upptäcka sina egna gränser.

Det jag är relativt noga med är väl vad jag serverar för mat. Sen när och hur mycket barnen väljer att äta får de själva avgöra.

Har 6,5 års högskolestudier.

Det där med att låta barnen upptäcka sina egna gränser ang sovring har funkat utmärkt för oss. Båda våra går och lägger sig ungefär när de själv vill. Ibland får vi påminna den lilla. Vår 12 åring går och lägger sig själv vid 20 och vår 8 åring går och lägger sig ca 21.30. Den äldre går upp själv runt 6 vardag som helg. Den lilla ca 6.30 vardagar när vi väcker men protesterar Inte. Hon har lite senare vanor på helgerna och sover då till 8.

Känner igen mig själv i ditt resonemang. Och har röstat slapp.