Rutiner en klassfråga?

Sedan får man anpassa sig efter de barn man får. Jag har en kompis vars barn har diabetes och måste äta på ohemult strikta tider för att må bra. Innan han blev pappa var han den fria, improviserande sorten som tog dagen som den kommer och nu är det rutiner till tusen som gäller. 

Vildare barn behöver kanske mer rutiner än lugnare. Mer sockerfixerade ungar behöver kanske tydligare regler kring godsaker osv. Kanske är det så att föräldrarna känner sina barn och kan anpassa nivån på rutiner efter vad som passar deras barn?

Jag tror snarare att det finns tendenser åt det motsatta hållet!

Själv röstade jag "Slapp" och högskoleutbildad.

Vi är högutbildade men definitivt inga rutinmänniskor och heller inte strikta då det kommer till mat etc. Vi tar många genvägar för att få tillvaron så trivsam som möjligt och gillar samtidigt att vara flexibla vilket innebär att vi inte håller så hårt på sovtider etc utan man sover när man är trött. Vi låter ofta 2-åringen kolla på tv:n eller spela på paddan när vi lagar mat så vi får jobba ifred. Vi uppmuntrar inte sötsaker men förbjuder det heller inte då det bjuds (eller då vi själva köpt hem något gott till kaffet). 

Däremot uppmuntrar vi all form av fysisk aktivitet.och passar gärna på att röra oss själva samtidigt.

Jag kan tänka mig att det har mer att göra med hur man själv hade det under uppväxten.

Det har knappast något att göra med huruvida man själv är högskoleutbildad eller inte. Alla kan plugga vidare idag och många gör det.

Det hänger nog mer på vilken generation högutbildade, i den egna familjen, man tillhör.

Jag tillhör sjunde generationen - jag kommer således ur en akademikerfamilj sedan generationer. Det är snarare där skillnaderna mellan folk och folk kommer in.

Vi har rutiner. Man mår bra av rutiner och det tillhör en god fostran att ha rutiner.

Om min son aldrig hade haft rutiner hemma, så hade han fått det svårt i årskurs 7 då han flyttade för att bo på internat. Där har de strikta rutiner och traditioner. Jag vet, jag bodde själv på samma internat i min ungdom.

Hur menar du?

Håller med. Vi är högutbildade båda två (kandidat och master) och vi är rätt slappa om man jämför med många andra.

Helt min tanke med

Jag tror mer på Elisabeths teori. Rutiner är väldigt vanligt i "fina" familjer.

Vi har också rutiner. Är dock ingen "fin" familj, men vi är en högutbildad familj i fyra generationer på pappas sida och i tre generationer på mammas. Men vi är inga internatmänniskor eller så.

Samma här. Riktigt gamla borgare med fina utbildningar. Rutiner känns nervöst. Som om jag inte litade på dem. Krav har jag men rutiner känns mindre viktigt.

Det finns mycket rutiner i traditionell arbetarklassmiljö också. Min bästa vän när jag växte upp tex hade väldigt fasta matrutiner tex, middagen serverades kl 17, när pappan kom hem från jobbet - utan undantag och då måste alla barnen vara hemma. Hon hade också noga rutiner kring tidsgränser på kvällar och straff om dessa inte följdes som tex utegångsförbud. Tydliga rutiner kring "ordning och reda" och ett välstädat hem finns det väl tom forskning på att anses viktigare inom arbetarklasen.

Att följa hälsotrender är nog däremot vanligare bland välutbildade. Det finns väl forskning som visar att såväl rökning som övervikt är vanligare bland lågutbildade.

Så jag tror det beror lite på hur man ställer frågan och vad man menar med "rutiner", "bra mat" osv.