Missfall v. 19 +1 kan inte sova, gråtit hela dagen

Jag fick missfall i v 19 också. Det var nyligen det med, den 3:e juli. Jag var mest chockad först men min sambo reagerade väldigt starkt direkt. Först var det jag som fick trösta honom mest. Sen min chock lade sig några dagar efteråt så va det mest han som fick trösta mig.

Han var i alla fall med mig när jag fick krysta fram bebisen och sedan fick vi ju se honom, det var alltså en pojke.

Det är jättehemskt verkligen och det värsta som finns är när folk säger: Det var nog för det bästa, för han var säkert inte frisk eftersom det blev missfall.

Jag hatar när folk säger så! Man har ändå gått halva tiden och tror att allt ska vara bra när man gått så långt.

Men vi ska i alla fall på återbesök och få höra obduktionsrapporten den 9/8. Har ni fått någon tid för det?

Hoppas verkligen att det känns lite bättre nu för er i alla fall. Har ni pratat om att försöka igen så fort som möjligt eller ska ni vänta?

Vi tänkte i alla fall försöka på nytt nu direkt.