Forum Missfall - änglarum
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Sent missfall idag

    Sön 3 jul 2016 18:04 Läst 2826 gånger Totalt 8 svar
    Sön 3 jul 2016 18:04

    Fick missfall idag i vecka 19. Det var en pojke. Jättehemskt.

  • Anonym (Anna)
    Visa endast
    Sön 3 jul 2016 18:16 #1

    Jag fick också missfall så sent för några år sedan. Det var helt fruktansvärt, jag vet precis vad du går igenom. Det hjälper säkert inte nu men du kommer må bättre igen även fast det känns som att man inte klarar av sorgen. Jag tycker så synd om dig.

  • Sön 3 jul 2016 21:18 #2

    Beklagar verkligen skickar en stor styrkekram

  • Tis 5 jul 2016 06:32 #3

    Hejsan,

    11/4 fick jag bekräftat att vår lille pojke inte fanns mer och 14/4 fick han hjälp att komma ut. Var i vecka 18 o hade inte känt honom böka på ett par dagar.

    Det gör fruktansvärt ont. Jag blev sjukskriven på heltid två veckor och har haft jättemycket stöd av en bra kurator. Har du någon att prata med?

  • Tor 7 jul 2016 10:10 #4

    Sept16, Jag beklagar verkligen. Stor kram till er.

    Jag har en kurator men har inte pratat med henne knappt. Jag tycker jag får bättre stöd av min sambo och familjen.

    Vi ska på ett möte den 9:e augusti så vi får rapport efter obduktionen om varför det blev som det blev. Jag kände den lille röra sig i magen dagen innan missfallet.

    Har ni fått någon obduktionsrapport?

    Vi tänkte i alla fall försöka igen så fort som möjligt. Hur tänker ni där? Försöker ni igen nu?

  • Tor 7 jul 2016 15:11 #5

    man undrar ju...varför blir det så så sent när allt verkar bra...beklagar.

  • Tor 7 jul 2016 16:04 #6

    Ja det är jättekonstigt. Han hade tarmarna på utsidan när han kom ut så det måste ha varit en missbildning. Jag måste ha en ganska bra livmoder som klarade av att hålla honom vid liv så länge i så fall. Jag får tänka så så känns det mer positivt och det borde ju gå bättre nästa gång. Det är vad jag hoppas på i alla fall.

  • Tis 12 jul 2016 07:08 #7

    Mmm... Finns inte så mycket att säga, eller göra. Det blir liksom bara tomt. Min kurator har varit toppen, någonstans är det ju ändå ett barn vi förlorat. Som hon sa "från det där plusset fylls man av drömmar, kärlek o tankar på hur det ska bli" även om man är försiktig i början..

    Vi var ju o gjorde kub ul i v. 13 och då såg allt normalt och fint ut.. "ni får ni inga överraskningar vill rul" sa den klämkäcka bm. Nej... Lillskrutten dog ju en vecka innan...

    Vi skulle få komma på efterbesök enligt bm på avdelningen och få foto på lillen o reda på vad som hänt men när jag var på gyn i annat ärende sa de att det hade minsann inte läkaren skrivet i journalen och jag har inte orkat ta tag i det. Vi fick fotavtryck med oss hem och jag vet att han ligger i barnlunden på kyrkogården i stan. Det känns bra så.. Vad jag vet tror jag inte de obducerade, vi fick bara svaret att det blir så ibland och att han såg fin ut. Pyttesmå fingrar, vi hade honom hos oss en stund.

    Jo, hur vi tänker om framtiden? Igår plussade jag och det är med skräckblandad förtjusning. Just nu känner jag inget för pyret men hoppas verkligen, verkligen att det ska gå fint denna gång!

  • Tis 12 jul 2016 07:39 #8

    Jag beklagar verkligen. Ingen ska behöva uppleva detta. Vet tyvärr exakt vad du går igenom. Jag förlorade igår vårt andra änglabarn i v21+5. Hade ett sent missfall i december -15, blev gravida igen rätt fort men förlorade nu även denna lilla tjej. Fick ett akut cerclage satt för snart 3 veckor sen men fick trots detta en infektion.

    Våga försöka igen! Man kan inte låta rädslor styra. Det är en oro att våga igen och graviditeten blir mer orosfylld naturligtvis men trots allt så är det ju värt det <3

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll