Fången i mitt egna hem :(

Skulle nog helt enkelt göra det du är inne på, sök studier på annan ort. Då kommer du hemifrån och därefter har du större frihet att leva som du vill. Ta en paus från studierna efter du kommit in och res osv
Vad tänker du göra i höst om du inte sökt utbildning nu?

Du har rätt i att detta liv inte är normalt. Du måste tyvärr komma hemifrån. Dom kan ju inte hindra dig att flytta om du vill det.

Tar pappa till våld mot dig så tycker jag att det skall anmälas. Ha på mobilen på inspelningen när du tror att det kommer att hända något så att det finns bevis. Har du syskon som kan stödja dig?

Du är myndig och får därmed leva ditt liv efter egen önskan. Kommer din familj från en annan kultur eftersom du är så hårt hållen och dina föräldrar verkar så bestraffande? Sök studieplats så långt från ditt föräldrahem som möjligt.

Ja det får nog bli så, nu till hösten vet jag inte. Panik bara jag tänker på det, får försöka hitta ett jobb med långa dagar

Jag kommer endast få flytta om jag studerar, vilket jag får se till att göra till våren. Min pappa är farlig, kan inte bara "flytta" och skulle jag anmäla honom skulle han 100% komma efter mig senare. Jag har tre småsyskon, den äldsta funkar som stöd

Jag önskar det var så för mig. Min mamma är svensk, pappa är den från en annan kultur.

Ja, det är väl enda vägen ut ur detta helvete :(

Men du måste komma därifrån NU! Du kan inte leva såhär! Eftersom du utsätts för våld har du rätt att få komma till en kvinnojour, de ordnar tillfälligt boende till dig. Sen söker du jobb och fixar ett eget boende. Din pappa har inte laglig rätt att bestämma över dig längre och han har ABSOLUT inte rätt att slå dig!

Ring till kvinnojuoren ,sök hjälp.Du måste flytta hemifrån så fort som möjligt.Du är vuxen,din pappa bestämmer inte över dig.

Du förlorar inget på att inte springa runt på stan.

Din far försöker skydda dig men våld har han ingen rätt att ta till. Försök att prata med honom om det.

Studera, jobba, gifta sig, skaffa barn och uppfostra sina barn att göra detsamma är rätt väg. Gärna i den ordningen.

Vad som inte är meningen är att vi ska springa på klubbar,, supa skallen av oss, ha sex höger vänster, få lite könssjukd, vara otrogna, skilja oss efter några år, leva med sorg eller ångest över våra val, skita i att uppfostra barnen för att dom sedan ska gå i samma spår.

Hedra din far och mor, för att det ska gå dig väl. Det finns en mening även om du inte förstår den och även om du får lida en tid så är det kanske för det bästa.

Du slipper göra dom där misstagen som många tjejer gör idag.

Jag understryker att våld är inte okej men att anmäla är inte heller rätt väg såvida det inte är grovt våld.

Exakt vad är det som hindrar dej att packa väskan och dra? Det mesta löser sej på vägen om man vågar ta första steget.