• Vill vara lycklig

    Överviktig och orkar inte mera

    Hej!

    Jag har i princip hela mitt liv varit överviktig.

    Jag har vid ett flertal gånger (viktväktarna, omlagd kost, ammning tex) gått ner i vikt. Som lägst har jag legat på 73 kg. Är 168 cm lång. Då kändes min kropp rätt ok. Gick ner från 86-73 med hjälp av viktväktarna. Det här var under 2003 och bodde då hos min bror där allt som serverades var nyttigt så det var så enkelt att bara haka på. Och alls i familjen där stöttade mig vilket gjorde det så enkelt. Sen träffade jag min dåvarande och vi flyttade ihop. Jag var arbetslös under en kort tid och han var en otroligt 'gottegris'. Älskade sötsaker. Ja ni förstår, det plus nykära-fasen. Bang så var mitt sötsug tillbaka. Sen har jag efter det i alla år pendlat väldigt mycket.

    Min nuvarande pojkvän och sambo har för 5 år sen gjort en GBP och med honom har jag det så fantastiskt. FÖRUTOM vårat gemensamma matmissbruk. När jag lärde känna honom för 2 1/2 år sen så vägde jag kanske 15 kg mindre och han kunde äta ganska små mängder åt gången. Nu väger jag 100 och han äter rätt stora portioner igen. Jag mår fruktansvärt dåligt av detta. Dels att han gått upp säkert 10 kg sen vi träffades och dels att jag gått upp det jag gjort. Jag har inte nämnt för honom att jag ser att han har gått upp i vikt. Jag ser det på kläderna, hans kropp och det känns när vi håller om varann eller är intima. Men jag vet att han har mått lila dåligt som jag över överviktningen under sitt liv så därför drar jag mig för att säga något (enormt konflikträdd) Men jag vet att han älskar mig mer än något annat och skulle aldrig kommentera hur jag ser ut annat än att det är bra. Fast jag skulle vilja att han stöttade mig på riktigt, av hälsoskäl. Jag har ett sockerberoende som jag inte vet hur jag ska hantera, och iom att han jobbar borta varannan vecka så blir allt så mysigt när han är hemma. Film/serier vid tvn och gott att äta.

    Jag startar varje morgon med att intala mig att den här dagen är dagen med stort D. Idag får det vara nog. Innan kvällen är slut så har jag svullet i mig både det ena och det andra. Jag äter sällan middag när jag är ensam utan det blir sötsaker ist. Det är som en drog för mig.

    Jag skulle så gärna få kontakt med andra som sitter i samma sits, som oxå har ett behov av sötsaker och inte vet hur man ska hantera det. Jag är så trött på att hela mitt liv går åt till att önska jag var ngt annat. Jag vill leva och vara avslappnad och lycklig. Inte ständigt banta för att sedan misslyckas.

  • Svar på tråden Överviktig och orkar inte mera
  • Shallå

    Jag har det som du. Äter mycket sötsaker. Är bra för känslomässig tröst o stress i mitt fall. Vad är det sötsaker ger dig? Finns en tråd "sluta tröstäta" här på familjeliv där folk skriver om sina upplevelser

  • badrap

    Du Vet isf att du Har det i dig att lyckas, det har du bevisat så det gäller att hitta tillbaka dit!

    Utifrån din ts så känns det faktiskt som att du och din partner Lätt hade kunnat påbörja den nya resan tillsammans men mi behöver ju kunna kommunicera öppet om det som är jobbigt men fakta.

    Kanske hjälper om ni försöker ta lite distans emotionellt eftersom ni inte behöver må sämre över något ni inte har kontroll över.

    När ni kommit gång kommer ångesten & allt annat släppa mer & mer och bytas ut av styrka och drivkraft.

    Man kan absolut skämma bort sig själv och äta gott utan all skit man lätt stoppar i sig men det vet du redan.

    Jag tror iaf att det första steget måste va att involvera din käraste, är inte ni på samma sida så blir det svårt att själv komma igång.

    Sen behöver ni bara slänga eller som en sista fest ära upp all skit och IKKE köpa hem något mer, ute får man äta endast en gång i månaden! Dyk in i världen av tusentals saftiga valmöjligheter till mat man kan laga.

    Börja gärna tre till fyra dagar i veckan med en långpromenad sen hem till en god frukost.

    Vet intw hur ni har det ekonomiskt men ni behöver kanske stöd och inspiration. Gymkort är kanske inte det bästa men ja....

    Hoppas ni får mer råd här. Jag vill iaf tipsa om boken muskelmat så jävla goa recept på sånt man gärna vill ha i magen!!!

    Och för egen del, när jag Väl började ojoj då vill man helt enkelt inte sluta.

    Känslan i kropp knopp och själ är underbar.

    Samt, tränar man så får man ha en fuskdag var 14 de dag ca och då är det ju xtra mysigt att tillsammans välja ut vad man vill fuska med, en pizza.. Eller en kladdkakak..

    Men tro mig, ju längre tiden går destu mindre sug efter skit har man!

    Men man måste kämpa.

    Följer tråden.. Stort lycka till alltså!!

    <3

  • badrap

    Vill tillägga att det liksom gäller att hitta vad som passar just er.

    Jag äter tex ingen pasta potatis bröd ris osv men myclet feta ister nötter avokado kött fisk kyckling med sallad

  • Mandel

    Det man måste gör är att verkligen bestämma sig för att nu jävlar ska jag fixa det här.

    Sedan måste man vara införstådd med att det kommer att vara överjävligt de första veckorna, men sedan lättar det!

    Man måste förbereda sig mentalt så att man inte ger upp när det blir kämpigt, för kämpigt kommer det att bli.

    Och skulle man råka göra avsteg från den utstakade planen så är en gång ingen katastrof utan har man verkligen bestämt sig så är man  uppe på banan igen dagen efter ett felsteg.

    För att bli av med sötsuget så är det så att man måste ta bort det som triggar det.
    Bort med självklara saker som godis, läsk, glass, fikabröd, men även pasta och bröd måste bort. Undvik gärna frukt och rotfrukter med i början. Köp för allt i världen inte hem något och sätt en mental spärr att man absolut inte får gå/åka till affären när man är sugen.

    Du kommer förmodligen att få huvudvärk och må skunk allt ifrån någon dag till 2-3 veckor. 
    Men det släpper!
    Man drabbas av abstinens precis som när man ska sluta med vilket annat beroende som helst.

    Var nöjd och stolt över dig själv för varje sak du avstår, för varje dag som går. Peppa dig själv!

    Efter några veckor kommer du att må bättre och du kommer även att känna att du inte alls är sugen på sötsaker.
    Man kan sitta bredvid en skål med godis eller fat med kakor utan att känna ha-begär.

    Lycka till!


     


    Den vise talar om vad han ser, dåren om vad han hört.
  • stellie

    Det är svårt när man har en gemensam dålig vana. Jag har gått ner 15 kg denna våren genom att träna och sluta äta sötsaker på kvällarna framför tvn. På helgerna fuskar jag lite. Min man och jag har svårt att prata vikt- han kommer från ett ätstört hem med mycket oförstående inställning till övervikt. Jag kommer från ett hem där många är/varit överviktiga och det är inget konstigt. Så min "bantning" den höll jag tyst om. Jag bara ändrade vad jag åt till lunch och frukost och åt mkt lite till middag. Klart han märkte det men vi behövde inte prata om det. Och han fortsatte att äta godis på kvällarna (men mindre faktiskt). Han har ämnesomsättning som en tonåring verkar det som.

    Min poäng är att du kanske kan ändra familjens mathållning utan att prata om det? Vem lagar maten? Vem ser till att det finns sötsaker? Kan du lura in lite sundare vanor utan att göra så stor grej av det? Jag köper grapefrukt som jag äter framför tvn med sked. Bra för det håller en sysselsatt lång tid. Och gott! Försök ta bort godiset på vardagarna i alla fall så kan ni njuta lite på helgen?

  • stellie

    .... och som någon annan skrev.... när du kommit igång är det så härligt att se resultaten. Jag började den 8 februari och redan i maj var det som jag hade en ny kropp. visst hade och har jag en bra bit kvar men man mår så himla mycket bättre!! Det känns helt hopplöst för dig nu men bara du sätter igång så kommer det att kännas annorlunda.

    Jag tror inte på att köra en helt ny diet plötsligt. Se doktor Mikaels program på tv4 play om bantning. Den öppnade ögonen för mig kan jag säga. Det som funkar är det du kan hålla-håll dina planer realistiska! För annars kanske det blir jojo-bantning istället.

Svar på tråden Överviktig och orkar inte mera