Är det snålt?

Din "man" säger du. Är ni gifta? Finns det isf äktenskapsförord?

Det låter som en underlig situation.
Är ni gifta?
Vad jag förstår tjänar han på att inte ha gemensam ekonomi och vill därför inte det.
Samtidigt vill han ha huset för sig själv.
Och ni har ett gemensamt barn?
Ser han ingen framtid med dig?
Varför ska bara han spara på sig pengar genom huset? Och varför är han så mån om att ha son lön för sig själv?
Du slänger ju ut dina pengar utan att investera i nåt av värde.

Jag bor i min sambos lägenhet just nu, och den är hans egen sedan tidigare. Men den dagen vi skaffar barn eller flyttar till nytt ska jag få ta del av hälften, annars är det slut. Ett sånt liv vill jag inte leva, och hade därför inte levt med någon som vill ha det så.

Ja vi är gifta.

Han är absolut inte snål så det är inte där skon klämmer. Jag tänkte bara om det är jag som är snål? Någon sa till mig att jag är "dum i huvudet" som lägger ut pengar utan att samtidigt investera. Han har ju sitt hus. Jag kan inte ta med mig maten eller kuddarna om vi går skilda vägar, så jag förstår tanken..

Är jag naiv eller är det min man som är snäll? Jag vet verkligen inte vad som är bäst för min del.

Det finns inget äktenskapsförord.

Måste tillägga att vid bråk så har han alltid sagt att jag ska flytta ut. Alltså jag lever lite med känslan av att det inte är mitt hus, mitt hem. Det händer varje gång vi bråkar att han ber mig leta efter annat. Därför är jag inte sugen på att betala för hemmet.

Är inte det normala att man äger huset tillsammans? Jag har inte mycket pengar och när han köpte det nya huset så frågade han mig inte om hur vi skulle göra. Jag kunde ha lånat ju.. Men han var nog inte lockad så han frågade inte.

Så hur är bäst att göra med ekonomin, med den bilden ni har fått? Känner mig vilse.

Jag tycker ju att man antingen bor ihop och äger lika mycket var, eller bor var för sig och äger var sitt boende.

Men hans beteende att hota med att kasta ut dig är ju skrämmande. Om jag varit du hade jag ställt mig i bostadskö just in case.

Får känslan av att ni lever skilda liv men under samma tak utan en gemensam syn på framtiden.

Jag hade tyckt det kändes väldigt märkligt. Jag hade inte velat ha separat ekonominsom gift, eller bara betala för "strunt" och aldrig ha möjlighet att få pengarna att växa så som han har i huset.

Men köpte han huset under tiden ni var gifta? Som en gemensam bostad till er familj?

Oj, här har vi en man som inte tänkt till.

Är ni gifta utan äktenskapsförord, så är halva huset ditt om ni skiljer er.

Och sparar du så kommer de pengarna också att delas vid en skilsmässa.

Men självklart ska du spara ändå, gärna investera också.

Allt verkar förvirrat och enligt min smak fel, men det kan ju fungera för er ändå. En annan fråga är hur ni gör t.ex med semestrar, båt, stuga och bil om dessa saker finns med i bilden? Vad gör han med pengarna som blir över varje månad?

Sedan så är det ju så (som någon redan sagt) att om ni är gifta så blir huset ändå ditt. Du betalar faktiskt redan på huset genom att ni på något vis kvittar olika kostnader mot varandra då han betalar för huset och du för maten. Bor man under samma tak och har det uppdelat som ni i övrigt så krävs ett äktenskapsförord för att du inte i juridisk mening ska räknas som "delägare" om ni går skilda vägar.

Även om ni bara var sambos då han köpte huset så hade det köpts för gemensamt bruk och det hade varit gemensam egendom även om ni idag inte var gifta. I dagsläget är huset utan tvekan till hälften ditt om ni inte har äktenskapsförord eller om banken äger stora delar.

man brukar ju säga det inte är så smart att vara den som står för utgifter som "försvinner", dvs mat och andra förbrukningsvaror som sen inte finns kvar. 
Å andra sidan är ni ju gifta så skulle ni separera kommer det bli en bodelning där du får din del, oavsett om det är "hans" hus eller inte.

Finns det några hållhakar som testamente om enskild egendom eller liknande?