Fiasko till möhippa

Jag ska försöka fatta mig kort. Jag blev kidnappad häromdagen och hade verkligen sett fram emot min hippa. Hade undanbett tre saker som verkligen gör mig obekväm och ger mig äkta ångest:

höjder, strippor/naket, och förnedring. Jag tycker inte sådant är kul och höjder kan få mig att svimma. 

Mina tre tärnor höll i planeringen och ärligt talat har det bara varit kaos från början då de kommit till mig så fort de ansett att något betett sig dåligt, istället för att ta de med varandra. Till slut fick jag ryta till att jag inte ville ha med detta att göra, att jag ville ha det som en överraskning, trots mitt ordentliga kontrollbehov. Allt det här handlar om två av mina bästa vänner, som ska vara mina tärnor. Den tredje gjorde så gott hon kunde men blev nedröstad. Mina två vänner har tidigare inte umgåtts frekvent, men nu är det som att de är oskiljaktiga och jag blir så ledsen. 

Jag upplever inte att jag betett mig dåligt på något sätt innan möhippan, jag har varit väldigt förstående och glad kring allt, men håll fast vid mina tre punkter; höjder, strippor/naket och förnedring. Gör vad helst vi annars vill! Jag hade fått önska och "fantisera" om vad jag ville göra och hade då sagt; bara jag får umgås med er, men spa hade varit mysigt och få träffa mina vänner liksom. Tilläggas ska är också att jag inte dricker sprit, för det funkar inte, och jag tycker att det är äckligt. Nu till själva händesleförloppet.

De kidnappade mig på jobbet och började med att tvinga i mig ett glas vodka... Inget att blanda med, fick skölja ner med vin. Jag kände att jag inte vlle vara en party pooper som inte gick med på vad de sa för jag var säker på att de ändå inte hade gått över gränsen med mina tre punkter. 

När vi kommer till platsen där möhippan ska hållas, 8 timmar senare, är jag odrägligt full. Jag försökte säga ifrån, några av mina vänner försökte säga ifrån för min skull, men det fanns ingen mercy alls. Då hade jag hunnit med några till glas vodka, och väldigt mycket vin. 
In kommer en naken man. Helt, främmande naken. Vi ska tydligen måla av honom, och fine, lite kroki har jag ju inte dött av. Men det spårade ju ur därefter. Mina tärnor hade planerat att han - helt naken - skulle utföra aktiviteter med mig. Vi skulle smälla fem ballonger mellan oss, alltså trycka oss mot varandra, vi skulle gå skottkärra runt i vardagsrummet, skulle hålla om varandra och hoppa runt i vardagsrummet, skulle stå i sexpositioner och de andra skulle måla av oss och sedan skulle jag måla honom med fingerfärg. Då hetsade mina två bästa kompisar mig att måla hans snopp. Det vägrade jag, jag rör inte andra mäns könsorgan. Han hade dessutom börjat få erektion och jag ville i ärlighetens namn bara dö. När min fästman fick reda på det gick han i taket, och säga vad en vill om det, men jag hade heller inte blivit så glad om han vart tvungen att måla fingerfärg på en naken brud på sin svensexa. Jag försökte som sagt hålla minen och hade jag inte varit så full så hade jag aldrig gått med på det och crashat allt redan innan det hade börjat. Vaknade dagen efter och hade vita, suspekta fläckar på mina byxor och det kändes bara ännu värre. De snackade bara om hur mycket han måste älskat att få visa upp sig, att han säkert varit inne på toaletten och onanerat under tiden osv. 

Dag två, jag fick göra en jätterolig sånginspelning och var så glad, men de söp mig under bordet, och jag kunde inte vara med på finalen; festa med kändisar på en jättenice klubb där de hade fixat VIP, fyrverkerier och allt för mig. Kunde inte vara med för jag hann bli bakis innan det var dags att gå (14 timmar efter att de hade börjat tvinga i mig vodka igen). Förstod att inte alla kunde skippa detta då det redan var fixat och betalt för, men mina två bästa vänner gick alltså ut. Bad inte om ursäkt för att de hällt i mig vodka och 55% shottar under dagen. Är inte så mycket för att festa, men då jag efter fick höra att det var en "HEEEELT MAGISK KVÄLL, DU SKULLE VART MED, SÅ HIMLA DRÖMMIG, KAN DU FATTA, BÄSTA KVÄLLEEEEN!", så kändes det väldigt jobbigt och jag kände mig väldigt väldigt... åsidosatt och nedprioriterad, att jag skulle få höra att jag missat festen of their lives liksom, att jag inte var där. Jag bad att få åka hem tidigare då de flesta trillat in vid klockan 5-6 på morgonen och jag vaknade vid 8-9, efter att ha sagt ifrån kring det här med att det var "den bästa kvällen", för jag tyckte det kändes så tråkigt att få det uppkört i ansiktet. Då var det jag som var elak för att "jag inte vill att mina vänner ska få vara glada", "jag vill inte att mina vänner ska få ha kul." Och jag fick absolut inte åka hem tidigare, för vi skulle ju äta myslunch. Slutade med att de sov till 14 och därefter inte kunde fungera för att de var arga på mig, jag var irriterad på dem och jag drog iväg med en annan kompis och hittade på nåt, för att de var så fruktansvärt bakis och trötta. 

Min slutsats är att möhippan var ett event för dem, inte för mig. Det gick ut på att förnedra mig, att jag skulle göra och säga roliga saker pga att jag var så full, att jag skulle bära runt en sexdocka på stan. Ingenstans fanns tanken att det kanske var roligare för mig att minnas min möhippa. Nu minns jag inte mycket mer än det allra värsta, och att jag missade halva hippan för att jag hann bli bakis innan det var dags att festa. Vet inte alls vad jag ska göra med allt det här, bröllopet är nästa vecka men jag har bara gråtit konstant i två dagar. Vill inte ha dem där, min sambo vill inte ha dem där. Vet inte vad vi ska göra.