Vad tycker du är skrytsaker och en skrytmåns?

Det handlar inte om prylar, det handlar om attityd. Man kan skryta om en 10 kr slime och en 10 miljoner kronors pool till miljardvillan. Och man kan låta bli.

Här i huset är det jag och lillungen som skryter mest. Jag om att jag är bäst på allt, och lillungen om att hon ska få ett riktigt armbandsur när hon fyller år.

Det är ju iofs sant att det även handlar om attityd så ni kan slänga in det också i min fråga från början.

Men jag vet att många tycker att det är skryt att ha en Rolex (på tal om ditt barns armbandsur) fast personen som bär den inte har sagt ett ord om att det är en Rolex. Men folk ser/vet att han har en Rolex och tänker att det är en förjävligt skrytsam person som bara har köpt den för att imponera på andra och skryta om hur mycket pengar han har. Att han har ett genuint klockintresse finns tydligen inte med i beräkningen. Sen har vi ju förstås den andra killen som skryter högt och brett om att han har en Rolex och visar upp den för alla som vill se inkl på bilder med taggar i social media och snackar om hur dyr den var. Det är en skrytmåns för mig. För att ge ett exempel.

Familjen som vi bor grannar med, el egentligen bara fadern i den familjen är en skrytmåns. I övrigt mkt trevliga, men man blir lite matt ibland. Han skryter både om materiella saker och om sig själv. Han är i princip oumbärlig för mänskligheten (tungt att bära) då han är expert inom nästan allt. Materiellt kan han inte bara säga ex att de ska res till x-land, utan måste få med vad det kostade, alla specialgrejer de beställt extra och vad de kostade osv. Även ett simpelt biobesök ska skrytas om för då var de särskild beställd choklad för typ 100kr pralinen osv. Det enda han inte skryter om är sonen för han verkar inte riktigt ha alla hemma alla gånger.

Jag har inget emot att folk är rika och har saker men jag vill inte höra detaljerna om bilen, resorna, kläderna osv
En form av respekt.
Men om man är materialistisk så kanske man tycker att det är kul att jämföra och trivs bäst med likasinnade.

Ett gemensamt drag för skrytmånsar brukar vara att dra upp prislappen på allting de talar om. De gör det förmodligen utan att tänka på det. Istället för att säga "åh, jag vill så gärna komma igång och träna och idag var jag och köpte lite träningskläder" så säger skrytmånsen "Idag köpte jag en jacka från Puma för 699, ett par träningsbyxor från Nike för 499. . ." osv

Sedan finns det ett annat socialt fenomen som stör mig som jag kallar "place-dropping". Det är rent skryt! Inom överklassen och övermedelklassen förekommer name-dropping i stil med "som jag sa till statsministern igår. . . ".
Medelklassen har inte tillräckligt imponerande kontakter för att kunna name-droppa, men då kan man ju "place-droppa" om hur berest man är och säga saker som "åh, det påminner mig om när vi var i New York. . .".

Har jag lite rätt?

Har svårt med människor som skryter om positioner i livet, människor de umgås med eller påstår att de lever kändisliv.

Tex den långhåriga hårdrockaren som tillbringar timmar i telefon vecka efter vecka med att försöka jaga musiker och skivbolag ( men som i verkligheten aldrig kommer längre än till en tidsbokare) och skryter om sin påstådda karriär, en ständigt pågående skiva, lyckas fått Bert Karlsson att lyssna på demo år 1987 och därmed är. "upptäckt" och "på gång", som hela tiden skryter om releasepartyn (att han jobbade som städare på ett event säger han inte) och hela tiden ger sken av att han känner halva kändissverige

Personligen är jag inte så Jantelagsstyrd så för mig är det inte så konstigt att nämna att något påminner om New York om det är det jag associerar till vid prat om t ex broar, höghus, tunnelbanor etc. Eller om någon nämner att jag blivit brun då svarar att jag varit utomlands. Och jag brukar inte berätta att jag köpt ny bil men den syns ju om jag parkerar den utanför huset?

Skrytmånsar har gemensamt att de har behov av att hävda sig och oftast då ekonomiskt.

Och ju mindre pengar man har desto viktigare är det tydligen att behöva vifta med prislappen.

Mitt ex är expert på detta. Hon hävdar sig gärna genom att påpeka vad något kostar. Tex vår sons kläder som hon påpekar både i valet av märke och prislapp. Sonen skulle kunna vara klädd i sopsäck och ändå känna sig nöjd men exet prackar på honom dyra kläder och teatraliskt suckar över att han är sååå bortskämd med så dyra vanor.

Han blev glad över en begagnad tv i sitt rum men exet skryter gärna högljutt över den nya laptopen han fick till jul. ( som han knappt använder)

Tv:n nämner hon inte ens.

Hon fnyser åt mina gratis biobiljetter han får via mitt jobb men skryter gärna om den dyra räkmackan han beställde på stan när de fikade. "inget annat dög" hette det med återigen teatraliska gester... (att han fick den mot sin vilja var det han som berättade och inte hon)

Varje gång någon högtidsdag närmar sig frågar hon alltid först efter priset på ev presenter så hon kan skryta för sina väninnor. Och så fort sonen fått något från någon annan är det alltid priset som är intressant.

Tycker att en ny form av skryt som jag börjat störa mig på är skryt om hur j-la medveten man är hela tiden. Äter eko, handlar på loppis, hittar grejer i containrar. Skitstörigt. Vill du ha en guldmedalj eller?

Fast att "nämna något" och att "place- /name-droppa" är ju i och för sig inte alls samma sak.