Har han rätt att bli sur?

jag hade nog förväntat mig att du hörde av dig eftersom du inte sa varken ja eller nej när han frågade. Ett enkelt mess med "jag sover hemma" hade räckt.

det sista exemplet är en annan sak och där håller jag med dig. har du skrivit om det förut förresten? Kände igen det. Men kanske hade du (i hans ögon) varit oklar om vilken tid som menades? 

Men alltså, han undrade ju om du skulle komma eller inte - men sa aldrig att det blev just INTE. Det är ju inte direkt samma sak som att BESTÄMMA att mötas nånstans en viss tid och att han sedan inte fattar att vara där den tiden. Det är alltså skillnad mellan de två händelserna som du beskriver.

...och jag hade nog blivit lite sur att du inte sa att du skulle sova hemma när du väl bestämt dig för det.

Har tidigare vid andra tillfällen skickat att jag inte kommer men då fick man höra vad tråkig man var.

Inga oklarheter med tiden. Ofta har man ju skrivit till varandra och då har det ju vart ok. Men ändå måste det ringas.

I och för sig tycker jag ju att det kan vara vettigt att bestämma att man ska höra av sig vid en viss tid när man ska träffas även om tiden är spikad så jag förstår principen med att man hör av sig när man vet hur det blir med sovplanerna eller när man beger sig hemifrån och föredrar nog den extra kommunikationen för egen del.

Vet jag att någon kanske kommer så blir det ju kanske svårt att lägga sig och sova eller vila själv för att man kanske missar att öppna om personen faktiskt kommer förbi. I det läget hade det ju varit bra att veta att personen inte kommer då man kan strunta i liknande detaljer och sova som en stock om man känner för det. Likaså kanske man tänkt bjuda på kvällsmat och därför väntar till väldigt sent med att äta själv bara för att man att man helst vill äta tillsammans om man får sällskap. Finns ju många anledningar till att det kan vara bra att veta säkert att någon inte kommer komma på besök.

Likaså är det ju inte alltid som man kommer ihåg att höra av sig om man inte kommer iväg vid en bestämd tid för att mötas upp. Det kan ju vara så att man är mitt uppe i något och glömmer bort tiden, att något viktigt dyker upp och man inte hinner eller kommer ihåg att meddela att man inte kommer då man blir för distraherad, att personen lägger sig och vilar en stund mitt på dagen och råkar somna eller vad som helst. Skickar man varsitt kort meddelande om att man beger sig hemifrån så är man ju säker på att båda är på väg och att ingen behöver stå och vänta utan att den andre kommer dit.

Men hursomhelst tycker jag inte att man kan blir sur över en sådan sak om man inte varit tydlig med att man vill att kommunikationen ska ske på det sättet genom att nämna detta önskemålet vid ett tidigare tillfälle. Alla fungerar ju olika och har olika preferenser och vanor gällande det mesta här i livet så man måste ju prata om det för att båda ska vara nöjda och veta vad som är viktigt att man tar hänsyn till för den andre.

men du undviker det viktiga: förstår du att det är skillnad på dessa två exempel ens?

Man hör av sig i denna situation. Så jag förstår att han är sur. Du hade bara kunnat ringa och säga att du vill sova hemma så han vet.

Klart jag vet skillnaden.

Grejen är att vi tänker olika.

För mig är det självklart att hör jag inget som i fallet med att sova över så tar jag det som att personen inte kommer. Jag behöver inte i det fallet veta om personen inte kommer. Bara ifall han kommer. Inget var ju bestämt.

Är det som i det andra fallet så tycker jag att man bara behöver höra av sig om man blir försenad eller fått förhinder. Där har man ju bestämt tid och plats.

Så fungerar det med de flesta som jag umgås med.

Tycker att det är självklart att man hör av sig och talar om hur det blir. Jag hade också blivit skit sur om någon sa att vi får se och sen inte hört av sig. Är ju inte så svårt att skicka iväg ett sms och säga att man sover hemma.

Fall 1: ja utan tvivel.

Fall 2: nej