att inte få ett till barn..

Det är säkert en klen tröst för dig, men jag vet flera som har -och i stort sett alltid har haft- väldigt risiga relationer till sina syskon. Det har varit en börda och ständiga konflikter istället för närheten och kärleken man väl önskar.

Det finns inga garantier för att ett syskon berikar, det är bara det jag menar.

Önskar dig lycka till hur det än blir.

Är också mamma till ett barn men drömde om fler. Nu blev det ju inte så och det var nog först när mitt barn kom upp i skolåldern som drömmen började klinga av. Nu är jag visserligen singel men de fördelar jag kan se är att jag har mer tid med mitt barn och jag har råd att göra saker med hen som jag inte kunnat om det funnits syskon.

Håller på att jobba på syskon men det ser mörkt ut.. Det känns hemskt att han ska bli ensam kvar i världen när jag och pappan dött :,(((

Jag har kusiner där de två yngsta syskonen i familjen är adopterade pga att de inte fick fler biologiska Vet inte om det är nåt alternativ för er, men det eller fosterbarn kan ju vara ett sätt.

Har samma fundering som du. Träffade min man ganska sent och när vi försökte skaffa barn var det inte så lätt. Fick efter många prövningar vårt älskade barn, men när vi försökte få fler barn hände inget och nu är vi för gamla.

Det som känns jobbigast för mig är att barnet inte har några "naturliga lekkamrater". Om vi inte bokat in playdates har hon ingen att leka med. Det finns inget syskon som underhåller på hemmadagar, bilresor, semesterresor eller besök hos mor- och farföräldrar osv.

Att det blir jobbigt för barnet när vi blir gamla, visst, det kan det bli. Men då hoppas jag att vårt barn har egen familj som stöttar. Och man kan aldrig veta... många syskon blir osams just för att föräldrarna åldras och arv kommer på tal, så det bekymrar jag mig inte över nu.

Men när jag ser hur andra syskon har glädje av varandra smärtar det. Jag hoppas av hela mitt hjärta att vårt barn får vänner och verkar lycklig ändå, så kanske sorgen kan lägga sig längre fram.

Just nu tycker jag det känns terapeutiskt att diskutera känslorna med andra i samma sits. Känner tyvärr inga andra med bara ett barn IRL, så får söka tillfällen här på Familjeliv.