• Madeeleenee

    Utredning på gång, stötta varandra?

    Jag 28 år utan barn och min sambo 36 med två barn ska äntligen få börja en utredning angående barnlöshet. Känns så skönt då jag varit utan p piller i snart ett år utan resultat, har väldigt oregelbunden mens, ca 50 dagars intervall. Har bara märkt av ägglossning två gånger, sekret, smärta och positivt äl test. Har känts så hopplöst, full av skam då jag är säker på att det är mig det är fel på eftersom han har två barn sen tidigare. Jag blev gravid när jag var 17 vilket slutade i en tidig abort i vecka 8-9. Har aldrig haft dålig samvete eller mått särskilt dåligt utav detta då det var rätt beslut. Förrän nu. Kan ju inte låta bli att tänka att jag försatt min chans, vilket jag vet inte är sant eller något jag ska känna... Men kan ju inte låta bli. Vi testade oss för klamydia båda två för ett par veckor sedan och det var negativt, skönt det iaf! Man har ju läst skräckhistorier om den sjukdomen och dess följder...

    Min syster har två barn och själv har jag två syskon, både mamma och syster blev gravid direkt med samtliga barn... Pratade nyss med kvinnokliniken och de ska skicka hem hälsodeklaration och information. När vi fyllt i dessa och tagit de prover som behövs kommer vi få träffa en läkare. Känns sååå skönt att äntligenfånhjälp istället för att grubbla själv under sömnlösa nätter..

    Någon som är i en liknande sits och vill följas åt? Eller genomgått en utredning och vill berätta? Allt är välkommet!

    Kram på er!

  • Svar på tråden Utredning på gång, stötta varandra?
  • Madeeleenee

    [quote=76894075][quote-nick]Cyanea skrev 2016-08-18 19:12:52 följande:[/quote-nick]

    Tråkigt att det tar tid för er, men skönt att utredning verkar vara på gång :) 

    Jag är redan färdig med utredning och behandling, men svarar gärna på tankar och funderingar om du behöver. 

    När jag läser det du skriver tänker jag först och främst på att du jämför dig med din familj. Jag gjorde likadant och vet hur lätt gjort det är, men jag rekommenderar dig att inte jämföra med någon annan. Du är du, de är någon annan. Du har helt unika förutsättningar. Sen kan felet ligga exakt var som helst. Det behöver inte vara du som har problem. Man brukar säga att ofrivilligt barnlösa är det på grund av kvinnlig faktor i 30% av fallen, manlig faktor i 30% av fallen, båda i 30% av fallen. De sista 10% hittar man inget fel. 

    Jag tyckte att utredningen vad underbar. Där fick man ÄNTLIGEN träffa folk som förstod hur det var och som kunde hjälpa en framåt. På vår IVF-klinik fanns en jättebra psykolog som arbetade med oss med fertilitetsproblem. Om du mår dåligt över detta och er klinik har en psykolog råder jag dig att ta även den hjälpen. Det kan göra enorm skillnad i vardagen. 

    Vi gjorde utredning under hösten 2013. Jag vet inte hur mycket du vet om hur en utredning går till? Jag kan berätta om du vill, det är bara att fråga mig i så fall men skriver inte nu eftersom jag redan skrivit långt ;) Vi fick diagnosen manlig faktor i slutänden, så vi lotsades direkt till IVF. 

    Jag hoppas att du ni snart får komma dit och att ni får en lika positiv upplevelse av det som vi fick. Och som sagt - det är bara att fråga mig om du undrar över något specifikt eller vill att jag skriver mer om något. Stort lycka till :) 

    [/

    Tack snälla för ditt svar! Ja jag jämför mig mycket, jag som är utbildad inom psykologi och terapi borde väl veta bättre... Skomakarens barn? Haha... Jag är ju övertygad om att det är mig felet ligger hos då sambon har två barn... Just nu mår jag så fruktansvärt dåligt över att umgås vi fyra då jag bara ser det jag inte kommer få.. I min hjärna alltså..

  • Madeeleenee

    Vad kul att vi är fler! Eller ja inte kul... Men skönt att slippa känna sig ensam. Jag lämnade blodprov för tre veckor sedan, sambon spermaprov förra veckan så nu väntar vi på att fånen läkartid för att få reda på svaren... Känns som en evighet!

  • Madeeleenee

    Hej och välkommen! Har förstått att det är olika beroende på vart man bor, själv hör jag till Dalarnas landsting. Sökte till kvinnokliniken i Mora. Vi fick hem hälsodeklaration som vi båda skulle fylla i. Efter det tog det väl en dryg vecka (efter att jag ringt skall tilläggas) innan jag lämnade blodprov. Pga min. Långa cykel tog de prover på fsh, ths, prolaktin. Minsambo lämnade spermaprov förra veckan. Var tvungen att åka till Falun för det dock. Nu väntar vi på att få en tid hos fertilitetsläkaren för att få svar på blodprov/spermaprov (vilket jag gissar är bra då sambon redan har barn). Då ska de även göra VUL på mig och vidare diskutera hur vi ska gå vidare utifrån provsvaren och undersökningen. Väntar som på nålar! Detta är rutinen här uppe iaf som jag förstått det....

    Vart bor du? Har du regelbunden cykel/äl? Om man får fråga :) jag. Är 28 och sprit gravid en gång gjorde dock abort. Var 16 och slarvig..... Ångrar det idag.. Inte aborten i sig men att Ann var så oansvarig. Känns som karma idag..


    Medberoende skrev 2016-09-12 17:27:50 följande:

    Hej hoppar in jag med! Har försökt i snart två år med min nuvarande man och va utan skydd i två med mitt ex. Vart gravid i förra året men det slutade i missfall. Men nu har jag ringt å vi ska till en privat klinik i mitten av oktober. Är ganska nervös men lättad på ett sätt.

    Det har varit ett hemskt år med nära familjemedlemmar och vänner som ynglar av sig tittsomtätt.. och jag ska erkänna att jag är extremt bitter efter sammanlagt fyra år utan nått och jag är bara 25 &1 /2...

    Men vad kan vi förvänta oss på vårt första besök eller vad är det som händer då?


  • Madeeleenee

    Jag väntar fortfarande att de ska höra av sig om en tid för att träffa läkaren.... Ringer de inte denna vecka kommer jag ringa själv och ligga på. Fick jag göra innan jag fick ta blodprover också dessutom....


    Medberoende skrev 2016-09-12 23:38:41 följande:

    Madeeleen: Karman kan kasta sigi väggen!! Jag kan tänka mig hur jobbigt det måste va! Men när skulle ni träffa doktorn? Jag håller tummarna för alla er här inne!!


  • Madeeleenee

    Har din sambo lämnat spermaprov? Låter ju som att det kan vara något där....


    Medberoende skrev 2016-09-12 23:25:31 följande:

    Jag hoppas dom hittar en lösning till er!

    Vi bor i Södermanland och ja jag har regelbunden äl och mens. Det har hänt dock ca 1 gång om året då jag har en längre cykel men annars går det som en klocka och kan till och med känna äl ibland.

    Som sagt är ganska spänd på utredningen och orolig att någon jävel kommer å säger att man ska slappna av å inte tänka på pluss å bebisar. Är även orolig att dom inte kommer hitta nått fel på oss heller för vad finns det för alternativ sen? Gubben verkar inte riktigt förstå min oro heller han försöker säkert å säger att det kommer så småningom. Och om inget går så är adoption inget val för vår del hellr då han finns i brottsregistret. Gaaah det är ettjävla skit det här.

    Aja nu är steget tagit så om 4 veckor är första besöket.


  • Madeeleenee

    Har du fått tag i dem? Vad jag har förstått kan man 'lyfta över' en äldre utredning så man slipper gå igenom alla steg igen... Sparar ju tid och resurser för samtliga. Kanske att de vill undersöka din nuvarande dock om han inte har någon historia... Min sambo har också två barn men han var tvungen att lämna provkörda.


    Marrelita85 skrev 2016-09-12 22:54:47 följande:

    Hej! Skrev ett jätte långt svar som lyckades försvinna. Kortar ned min historia. Men här har vi en till som förstår era tankar, funderingar och frustration. 

    Som 22åring försökte jag och mitt ex bli gravida och vi genomgick en utredning och fick diagnosen ofrivilligt barnlösa. Jag tycker att vi möttes av mycket nedlåtande attityd av fertilitetskliniken i min stad och man blev klappad på huvudet och fick ständigt höra att man var så ung och att det kommer. Lyckades i denna veva också drabbas av cellförändringar på livmodertappen och fick genomgå konisering vilket satte barnverkstan på timeout. 

    Vi fick prova pergotime några cykler, vilket ledde till överproduktion av äggblåsor och jag fick sista gången innan läkaren accepterade att pergo inte passade mig bara ta 0,5 tabletter av fem. Denna gång hade jag tur och vi fick två ägg varav en var mogen att släppa så en ägglossningsspruto fick tas och jag lyckades bli gravid som slutade i tidigt missfall och skrapning. 

    Efter mycket om och men skulle vi efter en lång sommar få komma på första mötet inför IVF. Men då ville min sambo separera, jag var då 25år. Kan inte säga att en sådanhär resa är jätte bra för en relation, men det hände mycket annat med som gjorde den ännu sämre. Men det kanske var tur att vi inte lyckades. 

    Skönt att slippa barnstressen då jag nu i sbart 7års tid har hunnit med massa annat och lever i en ny relation sedan snart fem år tillbaka och vi har nu i ett års tid haft en önskan om att bli gravida. Har försökt tänka att det inte var meningen förra gången men att det inte behövde bli samma sak nu. Men nu efter ett års försök så sitter jag här nu i samma situation med samma känslor och funderar vad det är för fel? Mitt ex har två barn och det tog inte lång tid, så då talar ju allt för ännu mer att det är något fel på mig!

    Ska ringa kvinnokliniken i morgon för att se om jag måste gå igenom alla steg igen? Då jag inte orkar kämpa själv längre. Men det är med blandade känslor d jag inte upplevde mig bra behandlad där sist. 


  • Madeeleenee

    Idag fick vi äntligen kallelsen i brevlådan! 17 oktober ska vi träffa läkare för att få svar på mina blodprov, undersökning och sådant. Fick även svar på spermaprovet idag, det var helt normalt. Precis som vi redan vetat i princip.

  • Madeeleenee
    Medberoende skrev 2016-09-18 12:50:00 följande:

    Cyanea - vad fint inlägg! Å det är bra tankar som jag kommer att ta med mg ????

    Johannajw - Hej å välkommen! Jag har inte kommit så långt som du men jag och gubben har ett första besök om 4 veckor efter två års försök.

    Life02 - välkommen du med! :)

    Madelene - Äntligen!;! Ca samtidigt som mig då!! Hur känns det för dig nu när du vet när besöket blir av? :)


    Ja, vilket datum ska du gå? Känns jätteskönt att ha ett datum att förhålla sig till nu, även om det känns långt dit! Är bara glad att vi äntligen (förhoppnibgsvis) får nåt svar på varför min mens är så oregelbunden, hormon rubbning eller pco är min och sambons absoluta hypotes. Har en del symptom på pco dock inte övervikt. Hoppas såklart på något 'enkelt' fel som kan rättas till relativt lätt men ska väl vara inställd på att det kan ta tid och vara mer problematiskt. Men jag försökerse det positivt! Hur känns det för dig?
Svar på tråden Utredning på gång, stötta varandra?