Utredning på gång, stötta varandra?

Oj, mitt inlägg kom inte med. Skönt att det gick bra för er! Vi får svar imorgon...

Vi påbörjade vår utredning för ett år sedan, försökt bli gravida sen sommaren 2015.

Efter semester-uppehållet på kliniken i somras har vi varit fullbokade med jobb upp över öronen.

Vi kände att vi behövde pausa för att fokusera på jobb då både jag o sambon fått nya tjänster. Så jag har slarvat ordentligt med vitaminer och att försöka pricka ÄL. Vi har varit usla på att mysa rent ut sagt.

Jag har mått lite halvdåligt sista två veckorna, och senaste veckan råkat ut för magknip, diarré och trötthet. Fick va hemma från jobbet för jag trodde jag åkt på magsjukan, en kompis sa då till mig att testa mig. Men jag skrattade bort det och sa att man måste ju ha sex för att bli gravid ;) Saken är den att vi hade sex, 5 dagar före ÄL(tempar via Natural Cycle därför vet jag när ÄL var) och dagen efter ÄL. Igår tänkte jag att jag går på kompisens råd o får testet gjort. Har aldrig sett ett så positivt gravtest förut!!! :) o jag som tänkte ringa kliniken innan julledigheten o boka ny tid till efter nyår :P helt ofattbart. Jag och sambon är fortfarande i chock! Men glada såklart :) visade sig att vi är i V5+5 idag :) får ringa både kliniken och mvc idag istället o berätta den glada nyheten!

Lycka till alla där ute, det finns verkligen hopp!

Håller tummarna!! Berätta hur det gick sen. :)

Tack för tumhållning! Det gick bra, inget fel på makens spermier, jag hade ett normalt amh för min ålder och fri passage. Vi bestämde oss för att försöka någon månad till och ev be om remiss till IVF i vår. Kanske är dumt att vänta, men när det inte fanns några direkta "fel" så vill vi ge det en chans att lyckas naturligt.

Hej alla, längesen man hörde något i tråden nu. Hur går det för er alla? Nu är julledigheten nästan över och klinikerna öppnar igen. Är det någon som kör igång med ivf-försök under januari?

Jag insåg inatt att om vi inte blir gravida innan mars så får vi inget barn under 2018 heller.... Men jag börjar vänja mig vid tanken på att inte få fler nu faktiskt. Vi har hållt på så länge att det nästan känns naturligt att det bara blev 1 barn. Han blir 7 om några månader, han skulle inte varit mer än 3 om vi fått behålla första missfallet så nu känns det lite som att tiden är förbi redan. Killen håller inte med alls, han är fast besluten att få ett som är hans biologiskt också. Men jag orkar inte sörja varje månad längre, jag vill börja leva ett normalt liv igen. Det låter som att jag inte bryr mig så mkt om vi får en liten eller inte. Men så är det absolut inte, jag längtar oändligt, har gråtit så många tårar och velat skrika högt när närstående bara råkat bli gravida fast dom egentligen inte ens var så sugna på bebis just nu.. Men med tiden har jag börjat acceptera situationen, och förstått att det helt enkelt inte kommer bli något. Insett att det börjar bli dags att släppa den drömmen så man kan gå vidare o sluta sörja hela tiden, sluta vara så bitter o känna sån ångest varje gång någon berättar att dom väntar smått. För min killes skull kommer vi fortsätta ett tag till, men i mitt sinne har jag redan gett upp..

Hoppas iaf 2018 blir ett bättre år för alla här inne, att det äntligen blir fina + för alla detta år!

Hej alla, längesen man hörde något i tråden nu. Hur går det för er alla? Nu är julledigheten nästan över och klinikerna öppnar igen. Är det någon som kör igång med ivf-försök under januari?

Jag insåg inatt att om vi inte blir gravida innan mars så får vi inget barn under 2018 heller.... Men jag börjar vänja mig vid tanken på att inte få fler nu faktiskt. Vi har hållt på så länge att det nästan känns naturligt att det bara blev 1 barn. Han blir 7 om några månader, han skulle inte varit mer än 3 om vi fått behålla första missfallet så nu känns det lite som att tiden är förbi redan. Killen håller inte med alls, han är fast besluten att få ett som är hans biologiskt också. Men jag orkar inte sörja varje månad längre, jag vill börja leva ett normalt liv igen. Det låter som att jag inte bryr mig så mkt om vi får en liten eller inte. Men så är det absolut inte, jag längtar oändligt, har gråtit så många tårar och velat skrika högt när närstående bara råkat bli gravida fast dom egentligen inte ens var så sugna på bebis just nu.. Men med tiden har jag börjat acceptera situationen, och förstått att det helt enkelt inte kommer bli något. Insett att det börjar bli dags att släppa den drömmen så man kan gå vidare o sluta sörja hela tiden, sluta vara så bitter o känna sån ångest varje gång någon berättar att dom väntar smått. För min killes skull kommer vi fortsätta ett tag till, men i mitt sinne har jag redan gett upp..

Hoppas iaf 2018 blir ett bättre år för alla här inne, att det äntligen blir fina + för alla detta år!

Jag förstår vad du menar, mitt mål detta år är inte att få ett barn utan att bli gravid. Lättare att tänka så tycker jag då man har fler månader på sig att lyckas.

Vi började med våra första sprutor inför vårt ivf-försök för 3 dagar sedan. Känns skönt att vara igång och känns skönt med ett nytt år, på något konstigt vis har jag fått mer energi bara av att lämna 2017 bakom oss :)

Heej! Jag har tagit en lång paus. Behövde det. Idag började jag med behandling nr 2. Tar både gonal f och menopur. Menopur var krånglig.. man blandar själv. Vilket var lite läskigt, men hoppas det gick bra.

Hoppas det går bra för er under 2018. Förstår hur du känner ändå. Man vill bara leva normalt igen.. den här pausen jag hade var bra. Jag mådde bra och tillät mig inte ens att tänka på ivf osv. Nu är man igång igen och ska vara mer aktiv här igen :)