Utredning på gång, stötta varandra?

Så du får åxå ont i tjejbollarna?

Men vad har du för termometer till NC ? Hur tycker du att det funkar änsålänge då? Är det smidigt?

Känner samma sak att man vill försöka in i det sisya ! Men känner på mig att det blev nog inget nu heller..

Fick mail av lillsyrran igår. Ett ul bild av deras. Jag har fortfarande svårt att prata om hennes graviditet. Känns fruktansvärt orättvist. Och jag är hemsk som tycker det åxå. Jag är självklart glad för deras skull men jag är inte glad för min skull..

Var inte för hård mot dig själv. Jag vet hur det känns när man har svårt för andras graviditeter, hur hemsk man känner sig, men det är liksom inte där skon klämmer tror jag. Väldigt många (om inte de allra flesta) av oss som har svårt att få barn känner så. I mitt fall tror jag att det handlade om att min egen sorg blev så mycket mer uppenbar när andra väntade barn. Jag kände mig mer och mer ensam ju enklare det var för andra och ju längre tid det tog för oss. Det kändes hånfullt. Inte av dem, men av livet i allmänhet. 

Det är helt ok att inte känna sig enbart glad över någon annans graviditet. Det är helt ok att sörja sin egen situation. Det är inte för att göra någon annan illa som man känner så, absolut inte. Det är bara så det är. Så känn dig inte hemsk. Du är bara väldigt ledsen över där du är <3

Ang äl så tänkte jag köpa clearblues äl test med dubbelindiktor. Jag har dock ganska oregelbunden mens men tänkte iaf prova. Har testat både billigare och dyra tidigare. Men tycker det är bra när dem visar direkt om det är äl eller ej.
Och så måste jag bara säga att jag verkligen håller med om att ha svårt för andras graviditeter. Min svägerska har blivit gravid, vi har tidigare kämpat tillsammans till varsitt pluss och pratat mycket om allt. Nu har dem lyckats och först blev jag jätteglad sen kom stressen och paniken att inte vi lyckas. Hur orättvist det är. Dum som man är, men så går tankarna. Nu kan jag knappt tänka på det utan att bli ledsen och får hålla mig från att grina. Samtidigt som jag märker att hon inte vill prata med mig om graviditeten för ( som jag gissar) att hon inte vill göra mig ledsen. Men känns tråkigt det med att hon inte vill/kan prata med mig om det. :(
Vi väntar iaf på kallelse till fertiliteten. Jag har lämnat blodprov och mannen spermieprov.
Ursäkta att det vart så långt inlägg..

hahaha, tjejbollarna....ja jag känner av dem till och från. Ibland blir det som rena rama mensvärken. 

Jag tog NC erbjudande nu, betalade för ett år och då ingick en termometer. Tycker än så länge det fungerar bra (är första månaden), lite spännande att se vad tempen ska visa och hur kurvan ska bli. Dock så behöver NC ett par gånger på sig för att lära "känna" din kropp. Men jag har använt CB med dubbel hormonindikator denna gång så jag har kunnat knappa in positiva äl test osv. vilket underlättar för NC. Maxade i går så nu är det sluttestat. Hoppas bara på att ägget släpper med. Har sexat på några gånger innan max och igår. Varken sambon eller jag känner för att sexa idag också, så vi hoppas att det räcker för denna gång, då ingen av oss har någon direkt lust idag. 

Båda mina småsyrror har numera barn. Värst var det första systerbarnet för då var min sorg över att jag själv inte lyckats som värst plus att jag separerade från min dåvarande. Så jag förstår hur du känner det. 

Hej.

Jag hoppar också in här. :)
Försökt få barn i ett år utan framgång. Jag har dock endometrios så visste att det kanske inte skulle gå. Lämnade blodprover och spermaprov i somras. Sambon som har två barn sedan innan hade lite nedsatt funktion men inte mycket. Jag har dock ingen ägglossning (pga endometriosen enligt läkaren). Så nu börjar vi resan mot IVF. 

Jag känner mig oförskämt positiv faktiskt, det ska bli en spännande resa. Kanske är det för att jag när jag fick min diagnos på endometrios för så många år sedan började förbereda mig att det kunde bli svårt att bli gravid. Visst är jag orolig att inte IVF ska funka heller men de tankarna skjuter jag upp till senare. Kanske håller inte min optimism hela vägen heller.

Jag är däremot nervös inför alla behandlingar och undersökningar så det vore trevligt att få vädra känslor och annat med någon har går igenom/har gått igenom samma sak. 
Nästa steg blir HyCoSy. Skulle gjort det redan för ett par veckor sedan men var osäker på vilken dag i cykeln jag var så vi sköt upp det en månad. Är nervös att det ska göra ont. 
Kan även tillägga att jag har hypotyreos, men värdena ligger bra med levaxin nu. 

Kram på er

Träffade min läkare idag, en ny dock. Väldigt trevlig var hon. Men jag är så förvirrad. Vi gjorde ännu ett ultraljud och allt ser jätte fint ut, livmoder, äggstockar, och äggleder. Även hormonerna var inom ramarna. Men.. ingen ägglosning. Jag blev inte direkt klokare, jag vet ju redan att jag inte har äl, men ingen vet varför.. inte ens läkaren. Gick därifrån tomhänt, ledsen och uppgiven. Sambon ska få en remiss för att lämna spermier inom 3 månader... fan att de ska ta tid. Inte en tablett fick jag heller. Va fan liksom? Känner mig som den minsta människan i världen, att jag ropar efter hjälp, men ingen hjälper liksom. Nån annan som har haft den känslan? Jag vet inte vad vi ska göra nu.. läkaren vägra ge mig tabletter för att stimulera ägglosning eftersom att dom inte vet hur sambons spermier ser ut. Wtf.

Anina: vad är hycosy? Håller tummar och tår för att allt går bra för dig!

Är i chock! Plussade igår på BIM -4. Helt symtomfri så var säker på att det inte blivit nåt. Hoppas att hen stannar den här gången!!

johannajw: Hycosy är det när man stoppar en kateter i livmoderhalsen och spolar äggledarna. Låter som det kommer vara jätteskönt. :)

Grattis Carolisa. =) Hoppas allt går bra.

Jag har gjort en spolning av äggledare. Värkte lite som mensvärk under tiden och efter. Hade ingen aning att det hette så. Men man lär sig något nytt varje dag. :)

Grattis Carolisa, hoppas det går vägen för dig!

Johannajw förstår din känsla och det är samma känsla jag hade när jag gick på fertilitetsutredning. Jag bröt ihop under ett läkarbesök pga hur de behandlade en och då ville de inte fortsätta utredningen förrens jag var "mentalt stabil" som de sa. Fick gå till psykolog. Så jag lärde mig att bita ihop och visa en glad sida utåt, vilket de köpte tillslut.

Hycosy gjorde jag också förra veckan på mitt besök. Allt såg bra ut.. tyckte att de gjorde rätt ont, visste inte heller att de hette så!

Haha men va fan, ofta man inte får gå på utredning för man bryter ihop?