• Äldre 9 Aug 21:42
    5898 visningar
    5 svar
    5
    5898

    Våran son dog 5 dagar gammal pga miss från Sjukhuset. Finns det fler?

    Hej,
    Jag har letat runt på nätet att tag men inte riktigt prickat in något som verkar gå ihop med våran situtation. Så jag tänkte skriva av mig lite här och samtidigt fråga om det finns någon annan som gått igenom en liknande situation.

    Det var en helt vanlig graviditet utan komplikationer, min fru och jag följde programmet hela vägen ut. Vid sista besöket innan den förväntade förlossningsveckan så blir vi informerade att huvudet inte är fixerat och ligger högt upp i bäckenet, vilket jag blev tillsagd om att tydligt informera när vi ringer inn till förlossningen.

    När det väl var dags så ringde jag in direkt och informerade personalen som tog emot samtalet att läget var kritiskt och att huvudet inte var fixerat och låg högt upp. Vilket på jag får till svar att dom inte har platts för oss då det är fullt och ber oss att avvakta då det absolut inte är någon fara och att förlossningen inte kommer att börja på många timmar ännu.

    Vi avvaktar då 30 minuter och sedan ringer jag ingen, vilket jag då blir ombedd att ta mig till ett sjukhus som ligger 15 mil bort, för egen maskin och att det inte är någon fara, men att vi ska komma in för en kontroll av vattenavgång.

    Vi åker direkt, när vi har kommit halvvägs så går vattnet för min fru, hon får genast extremt ont och jag märker att något är fel, jag ringer in igen och informerar om vad som hänt och att huvudet inte är fixerat. Jag får samma svar, det är bara att komma in, ingen fara!.

    Väl framme möts vi inte upp av någon personal, det finns inga rullstolar och jag får bära min fru till hissen, ta henne 2 våningar upp och själv ringa på dörren för att personal ska möta upp oss. Det blir snabbt beslutat kejsarsnitt och våran son föds medvetslös, dom lyckas få igång hjärtat men andningen står still och han får hjälp med andningen.

    Jag blir informerad om att han haft en 40 minuter lång syrebrist, men att dom kommer flyga honom med helikopter till Uppsala för en kylbehandling där man ska sänka hans kropptempretatur till 33 grader för att försöka rädda hjärnan.

    Det visar sig efter vi vakat över våran son i dygn att det inte går att rädda honom och han somnar in. Och i allt detta så kan jag inte förstå att personalen inte insett faran i situationen, att det finns en risk att navelsträngen skulle komma först när huvudet inte är fixerat och bett oss stanna hemma för att skicka ambulans?

    Jag klandrar mig själv varje dag för att jag inte bad personalen dra åt helvete och kört in till närmaste förlossning i alla fall. Han någon haft en liknande situation med sjukvården? Och hur tog ni er igenom det?

  • Svar på tråden Våran son dog 5 dagar gammal pga miss från Sjukhuset. Finns det fler?
  • Äldre 9 Aug 21:56
    #1

    Beklagar verkligen sorgen!

    Huruvida det är en stor risk med rörliga barn och vatten-avgång verkar det råda delade meningar om. I ert fall är det ju tragiskt uppenbart men rent generellt verkar många landsting göra bedömningen att det ändå är ok.

    Vet att när jag väntade min 8-åring var det ff några landsting som rekommenderade ryggläge och ambulans in om vattnet gick när bebis var rörlig och högt upp. Mitt gjorde det inte, vad jag kunde läsa mig till då hade de flesta tagit bort den rekommendationen.

    Sonen var rörlig och högt upp i säte när vattnet gick så jag lade mig på eget bevåg i bilen och vi åkt in. De sa samma till oss på förlossningen att det inte var någon fara och för oss var det inte heller det. Hade förmodligen gått bra att vara upprätt också men jag vågade ändå inte riktigt efter det jag läst.

    Så tyvärr verkar ni vara undantaget som bekräftar regeln :( risken är känd inom sjukvården men jag antar att det anses så ovanligt att man valt att inte vidta speciella åtgärder längre.

  • Äldre 9 Aug 22:00
    #2

    Hej! Fy vad jag beklagar er situation! Fruktansvärt. Vill dock säga att du gjort precis vad vi alla skulle gjort; informerade och följde sen rådet du fick av proffsen. Det hade inte varit rationellt av dig att handla på något annat sätt.Jag hoppas du och din fru får hjälp så att ni kan distansera er från känslan att ni kunde agerat annorlunda.

    Varma hälsningar, Chianti


  • Äldre 9 Aug 23:05
    #3

    Jag beklagar verkligen sorgen.
    Som ovan säger du gjorde allt du kunde och följde proffsens råd. Det är inte ditt fel utan deras, vi alla hade gjort samma sak.
    Det är sinnesjukt när läkaren missar sånt här!
    Detta händer för ofta nu som människor dör pga läkarmiss! Fy.. Man är tom rädd att gå till VC..

    Skickar massa Styrkekramar till er!

  • Famous
    Äldre 9 Aug 23:29
    #4

    Åh vad ledsamt att läsa ;(. Beklagar verkligen! Säger som de andra, du gjorde vad kunde. Har inget bra råd att komma med förutom att ni måste få det ur er. Prata, älta, gråt och var arg och förbannad. För ut måste det. Ta hand om varandra. Sorgen kan te sig olika och att ni kanske sörjer på olika sätt. En del vill prata medan andra drar sig undan. Hoppas ni finner styrkan i varandra. Massor med styrkekramar <3

  • Äldre 12 Aug 13:08
    #5

    Hej! Har inte varit med om samma sak, men miss i vården så det heter duga.
    Jag fick reda på att jag var gravid i Augusti 2015. Hade tidigt i graviditeten jobbigt, hade ont och var väldigt trött. Alla kontroller var bra, vi var t.o.m till Åbo och gjorde KUB i vecka 13. Vi var på diagnostiska ultraljudet i vecka 19 och ALLT såg bra ut. Vi skulle få en liten kille. I december ca 1 vecka före jul åkte vi in till akuten för att jag hade fruktansvärd smärta i magen, de påstod att det var ligament smärta. De kollade upp bebisens hjärtslag och kollade vikten, längden och hjärnaktiviteten. Det enda de hittade på mig var att livmodertappen var kortare än normalt. Jag skulle gå hem och försöka sova och sedan komma tillbaka följande dag. Jag gjorde det, gjorde igen VUL och UL allting såg okej ut! I detta läge var jag i vecka 22 ungefär.
    I början av Januari blev jag sjukskriven i vecka 24 för de bedömde det som så att jag hade fått foglossning och riskerade att föda för tidigt om jag fortsatte jobba.


    Kände hela tiden under graviditeten att något inte var bra, hade så ont och var orolig över att något var fel. Jag gjorde sammanlagt kanske 8 ultraljud, massor med undersökningar, de hittade INGET fel.

    Nå, dagen kom då vi skulle in till förlossningen 19 April klockan kvart i 2 gick vattnet och 20 minuter senare började värkarna.
    Det tog till dagen därpå innan de konstaterade på CTG:n att hans hjärtslag gick ner vid mina sammandragningar. Fick åka på akutkejsarsnitt, de misstänkte att navelsträngen var runt halsen på honom.
    16.58 19 April kom han, hur fin och underbar som helst och fick namnet Elliot. Det enda jag tänkte på var att NU är min oro om att det skulle vara något fel på honom över!
    På natten började han spy upp fostervatten, de påstod att det var vanligt.


    jag noterade att han var så kallsvettig, på morgonen efter så kom en barnläkare upp och tittade på honom och de lyssna på hans hjärta och det visade sig att dom hörde blåsljud och infektion. De hade missat på alla dessa 8 ultraljud att Elliot, hade ett stort hjärtfel AVSD, som dessutom är så ovanligt att här vi bor (Åland) så sker det en gång var 30onde år, 0.0004% chans att man ska födas med det på Åland.
    Läkarna pratade om operation osv, men först vid 4 månader. Han skulle bli större.
    De satte på antibiotika och vätskedrivande, hans ansvariga barnläkare åkte på barnmässa till sverige och en annan läkare tog över som tog bort vätskedrivande efter ca 4 dagar. När det var det enda han behövde! Så kom läkaren tillbaka efter yttligare 4-5 dagar och lade tillbaka honom på vätskedrivande. Elliot blev 10,5 dygn. Han dog, under sjukvårdspersonalens uppsikt, medan vi var hemma och sov just den natten då vi lämnade honom i deras händer. De sa att hela tiden under de där 10 dagarna att vi var på rätt ställe osv, men nej det var vi inte. Finland vägrade ta emot oss och läkarna vägrade skicka dit oss.

    Jag att jag inte gjorde allting annorlunda, att jag inte var mer på, att jag inte var mer tjatig på dem osv. Men spelar ingen roll att jag ångrar allt jag gjorde, han kommer inte tillbaka, och jag, och Elliots pappa får bara acceptera detta, hur svårt det än är.


    Våran ängel <3

Svar på tråden Våran son dog 5 dagar gammal pga miss från Sjukhuset. Finns det fler?