Om barnen har sovit med sin mamma tidigare så tycker jag det låter lite okänsligt att dels tvinga ihop dem med mammas nya kille dels tvinga dem att sova ensamma samtidigt. Det är två stora förändringar på en gång. Visst klarar man det som barn, men det blir säkert lättare för dem om man tar en sak i taget. Det är din son som har gjort intrång i flickans liv och kastat ut henne från hennes sovplats - inte tvärtom.
Mamman behöver nog, som redan skrivits, gå upp och natta om flickan i hennes egen säng om hon ska lära sig att somna om där.
Vi har ett liknande problem då båda våra barn (2 och 5 år) ibland hamnar i vår säng = trångt. Vi har löst det genom att den som blivit för trött får sova i gästsängen några nätter. Då blir det gott om plats i stora sängen och alla sover bra.
I teorin vill vi natta om vårt stora barn i hennes säng - vilket hon går med på när vi gör det. Men man tänker inte så smart när man blir väckt kl 02:15. Då vill man bara somna om så fort det går.
Kan de skaffa en smal säng till flickan att ställa bredvid deras?
Större säng är ett alternativ. Eller att dottern får en säng som är stor nog så han kan lägga sig där istället. Dessutom ska han prata med mamman, inte dig. DE måste komma fram till en lösning som funkar för alla parter. Jag tycker du behöver uppfostra honom lite mer och lära honom att han ska diskutera med mamman och ev barnen, inte komma och gnälla hos dig. Har han alltid varit osjälvständig? Dags för dig att lära honom att bli vuxen i så fall.
Det är en dubbelsäng. Du skriver att din son är LÅNG och det är precis så han och flickvännen får plats.
Hur har hans längd något med BREDDEN att göra eller menar du han är tjock?
. Långa människor har långa armar och ben och om de inte ska ligga som spikar i sängen sticker tentaklerna ut längre åt sidorna än på kortisar. När de ligger på sidan och böjer upp benen tex.
Alltså jag är ny här och vet inte om jag svarar på fel ställe men min son är 2,05 lång ,och inte tjock, tvärtom han är väldigt slim och vältränad men flickan däremot är mycket knubbig. Min son och hans flickvän har diskuterat detta åtskilliga gånger så prata kan de. Inget fel att gå till sin gamla mamma för råd väl? För vi kan prata om allt och jag har lärt honom att man kan alltid diskutera saker.
När flickvännen och han blir osams om detta så har det hänt att han sovit här hemma för att allt ska lugna sig och då har barnen passat på att sova i dubbelsängen med sin mamma igen. Och då anser jag att då lär sig barnen aldrig. Då är det ju tillbaka till ruta ett igen
Det konstigaste i denna situation är att du daltar din son. Du skall lösa hans problem. Är din son inte vuxen??
+1När TS försöker lösa sin vuxne sons problem daltar hen. Bara att sonen kommer till TS i någon slags förväntan att TS ska lösa problemet visar ju att han har curlats och inte klarar av att lösa sina egna problem. Att gnälla av sig och be om råd är en sak, att be någon annan lösa ens problem en helt annan.!
TS: överlåt du till lilla plutten att lösa sina egna problem, synd att han inte fått verktyg till detta genom sin uppfostran tidigare i livet men bättre sent än aldrig.
Ni som tycker TS ska dalta vidare: ser ni då inte att det är ju precis såhär man skapar dessa inkapabla "män" som beter sig som stora barn och inte klarar att ta hand om något alls.
Har du inte hittat det inlägget själv bland de blott 27 inlägg som skrivits lär det inte bli tydligare för dig även om jag citerar det
Man behöver inte vara korkad eller bitter (vilket annars brukar vara favoritordet här på FL) för att man inte håller med TS. Jag har samma rätt som alla andra att tolka samt svara på det TS skrivit. Min, och flera andras, tolkning av TS är att hon curlar sin son som pga detta blivit helt inkapabel att lösa sina egna problem. TS implicerar att sonen inte kan lösa problemet själv så nu behöver TS hoppa in som räddande ängel och i sin tur lägga ut en tråd på ett forum om denna ytterst besvärliga situation.
Herregud, det handlar om ett barn som just nu känner sig litet och otryggt och behöver lite extra närhet. Det kommer inte vara för alltid.
Han kommer och gnäller till lilla mamma som genast ska lösa problemet. Precis som hon förväntas.
Det är rätt ofta folk startar trådar här angående sina vänners bekymmer. Är det att curla sina vänner?
Eller är det bara mödrar som inte får hjälpa sina söner?