mamman tillåter allt

Min son har träfat en kvinna som har 2 barn sen tidigare och de har flyttat ihop. Problemet är att de bara har en 3-rumslägenhet och då delar barnen rum, flickan är ca 10 och pojken ca 7. Problemet (som min pojke kommer till och berättar ) är att flickan kommer alltid in i deras sovrum och lägger sig i deras dubbelsäng och ska sova. Och hon har en egenhet att hon pratar i sömnen varje natt, och är lite smått överviktig så hon tar rätt stor plats. Min son är lång och det är precis så han flickvän och han får plats i deras säng. Och då vill flickan också sova där så det blir trångt utav sjutton. Båda jobbar och ska upp tidigt. Saken är att min son börjar bli så sjukt trött på detta. HAN har sagt till flickan stanna i sängen för hon är så pass stor nu (snart 11). Han har sagt till deras MAMMA (flickvän) att säga åt flickan. Men mamman är väldigt ...vet inte hur jag ska uttrycka det...mesig, eller alldeles för mjuk när det gäller barnen. Barnen tar lätt till gnäll för att få som de vil och hon faller för minsta tjafs och ger med sig och är inte ett dugg konsekvent.
Detta börjar tära på sonen som är så sjukt trött på jobbet. Många gånger har han sovit på soffan, skrikit och skällt. Han har pratat med mamman hur många gånger som helst om hur viktigt det är för honom att flickan sover i sin säng. Mamman har sovit på soffan för hon blivit sur på min son osv
Det är rena highchaparall hemma hos dem på nätterna.
Saken är att när mamman var singel fick bägge barnen sova i hennes dubbelsäng.
Fast de diskuterar och kommer överens om att inte låta det ske fler gånger så när det väl händer så låter hon flickan vara kvar....
och sonen exploderar av ilska...
Jag har försökt ge dem råd, men inget hjälper. Någon som vet hur man bryter detta beteende? Varför är mamman så inkonsekvent när det gäller barnen?
Finns ingen pappa med i bilden till barnen