• Anonym (anony­m)
    Äldre 14 Aug 08:40
    11134 visningar
    62 svar
    62
    11134

    mamman tillåter allt

    Min son har träfat en kvinna som har 2 barn sen tidigare och de har flyttat ihop. Problemet är att de bara har en 3-rumslägenhet och då delar barnen rum, flickan är ca 10 och pojken ca 7. Problemet (som min pojke kommer till och berättar ) är att flickan kommer alltid in i deras sovrum och lägger sig i deras dubbelsäng och ska sova. Och hon har en egenhet att hon pratar i sömnen varje natt, och är lite smått överviktig så hon tar rätt stor plats. Min son är lång och det är precis så han flickvän och han får plats i deras säng. Och då vill flickan också sova där så det blir trångt utav sjutton. Båda jobbar och ska upp tidigt. Saken är att min son börjar bli så sjukt trött på detta. HAN har sagt till flickan stanna i sängen för hon är så pass stor nu (snart 11). Han har sagt till deras MAMMA (flickvän) att säga åt flickan. Men mamman är väldigt ...vet inte hur jag ska uttrycka det...mesig, eller alldeles för mjuk när det gäller barnen. Barnen tar lätt till gnäll för att få som de vil och hon faller för minsta tjafs och ger med sig och är inte ett dugg konsekvent.
    Detta börjar tära på sonen som är så sjukt trött på jobbet. Många gånger har han sovit på soffan, skrikit och skällt. Han har pratat med mamman hur många gånger som helst om hur viktigt det är för honom att flickan sover i sin säng. Mamman har sovit på soffan för hon blivit sur på min son osv
    Det är rena highchaparall hemma hos dem på nätterna.
    Saken är att när mamman var singel fick bägge barnen sova i hennes dubbelsäng.
    Fast de diskuterar och kommer överens om att inte låta det ske fler gånger så när det väl händer så låter hon flickan vara kvar....
    och sonen exploderar av ilska...
    Jag har försökt ge dem råd, men inget hjälper. Någon som vet hur man bryter detta beteende? Varför är mamman så inkonsekvent när det gäller barnen?
    Finns ingen pappa med i bilden till barnen

  • Svar på tråden mamman tillåter allt
  • Äldre 15 Aug 12:12
    #51

    Här verkar ju vara världens diskussion så orkar inte läsa igenom allt..

    TS, vet inte om någon redan föreslagit det men finns det möjlighet att lägga en madrass på golvet i de vuxnas sovrum? Min bonusdotter kom in till oss upp till närmare 10-årsåldern men det funkade bra att hon la sig på madrassen och inte i sängen. Hon behövde det helt enkelt.
    Om det inte funkar så är det mammans sak att se till att det fungerar - tex att mamman flyttar in en extra säng i barnens rum och lägger sig där de nätter det inte fungerar. 
    Allra helst skulle de ju försöka få ett större boende så barnen får egna rum samt kanske ett extrarum (gästrum) där mamma o barn, eller din son, kan sova vid behov.

    Vi har yngre barn men båda har behov av oss föräldrar och båda vaknar ofta på natten. För att vi föräldrar ska få så god sömn som möjligt har vi valt att vissa nätter dela på oss. Vi har möjlighet att mysa och vara tillsammans ändå ;)

  • Äldre 15 Aug 12:17
    #52
    +1

    Har skummat lite och.. 
    ni som tar för givet att TS curlar sin son och att han förväntar sig att hon ska "lösa problemet" - pratar ni aldrig med era föräldrar om era känslor, era funderingar och era problem?
    Jag pratar med både min mamma o min pappa om saker jag längtar efter, mina mål, min lycka osv men även när jag mår dåligt. Inte alltid lika ingående och öppet som med mina närmaste vänner men en sån här sak hade definitivt kommit upp.
    Vad har ni för relation till era föräldrar om ni aldrig kan prata om sådant som är jobbigt i era liv?

  • Äldre 15 Aug 12:21
    #53
    Anonym (anonym) skrev 2016-08-14 09:08:59 följande:

    jag behöver ett tips på hur han ska bete sig då, ska han gå ut och lägga sig på soffan som han brukar? 
    När han och mamman pratar med flickan och förklarar att nu måste du börja lära dig att sova i din egen säng så förstår hon, men det är precis som om det glöms bort när det är natt.


    Vi pratar med vår son också om det här (han är sex år). Ibland klarar han att somna - och sova kvar - på sitt rum, men ofta får han natträdsla. Mardrömmar, konstiga ljud osv.
    Att han förstår något när man pratar om det innebär inte att det sitter kvar när känslorna fyller en.
    Även jag kan ju förstå vissa saker rent teoretiskt, men känslomässigt kan jag ibland reagera "fel".. 
    Tex förstår nog din son att det inte hjälper att skrika och skälla på ett ledset barn, men ändå gör han det. 
  • Äldre 15 Aug 14:16
    #54

    Givetvis kan man inte flytta ihop med en familj och förvänta sig att vissa familjemedlemmar ska börja bete sig helt annorlunda mot vad de är vana vid. Kanske är det bättre om de skaffar en lite större säng till barnens rum så får mamman sova tillsammans med dottern där tills hon vant sig. Och din son måste givetvis lära sig att inte få utbrott, herregud.

  • Anonym (lösni­ng)
    Äldre 15 Aug 15:10
    #55
    Brumma skrev 2016-08-15 12:17:54 följande:
    Har skummat lite och.. 
    ni som tar för givet att TS curlar sin son och att han förväntar sig att hon ska "lösa problemet" - pratar ni aldrig med era föräldrar om era känslor, era funderingar och era problem?
    Jag pratar med både min mamma o min pappa om saker jag längtar efter, mina mål, min lycka osv men även när jag mår dåligt. Inte alltid lika ingående och öppet som med mina närmaste vänner men en sån här sak hade definitivt kommit upp.
    Vad har ni för relation till era föräldrar om ni aldrig kan prata om sådant som är jobbigt i era liv?
    Det händer, men jag skulle bli oerhört förvånad om någon av dem skulle starta en tråd på FL för att hjälpa mig lösa mina samlevnadsproblem.

    Nu betraktar de mig som vuxen så det skulle rimligen inte kunna hända - än är nämligen ingen av minna föräldrar senil.
  • Äldre 15 Aug 15:54
    #56
    Anonym (lösning) skrev 2016-08-15 15:10:54 följande:

    Det händer, men jag skulle bli oerhört förvånad om någon av dem skulle starta en tråd på FL för att hjälpa mig lösa mina samlevnadsproblem.

    Nu betraktar de mig som vuxen så det skulle rimligen inte kunna hända - än är nämligen ingen av minna föräldrar senil.


    Skulle förvåna mig mycket om mina föräldrar startat en tråd. Men det beror förmodligen att ingen av del någonsin skulle få dör sig att skriva en tråd härinne överhuvudtaget :D

    MEN - att ngn hänger på FL och startar trådar om saker i sitt eller närstående liv är knappast samma sak som att curla någon (att söka råd är inte att curla) ELLER att personen tråden handlar om blivit curlad, förväntar sig att någon skall lösa problemen åt en eller ens vet om att tråden finns.

    Drar du alltså slutsatsen att TS curla sin son och a45 han förväntar sig att hon skall "lösa probleme5" baserar på att TS vill bolla idéer och tankar?
  • Äldre 15 Aug 16:43
    #57

    Men för helvete klipp navelsträngen. Du har absolut inget med din vuxna sons och hans nya familjs nattrutiner att göra. Är du seriös eller begriper du verkligen inte det?

  • Anonym (lösni­ng)
    Äldre 15 Aug 19:51
    #58
    Brumma skrev 2016-08-15 15:54:24 följande:
    Skulle förvåna mig mycket om mina föräldrar startat en tråd. Men det beror förmodligen att ingen av del någonsin skulle få dör sig att skriva en tråd härinne överhuvudtaget :D
    MEN - att ngn hänger på FL och startar trådar om saker i sitt eller närstående liv är knappast samma sak som att curla någon (att söka råd är inte att curla) ELLER att personen tråden handlar om blivit curlad, förväntar sig att någon skall lösa problemen åt en eller ens vet om att tråden finns.

    Drar du alltså slutsatsen att TS curla sin son och a45 han förväntar sig att hon skall "lösa probleme5" baserar på att TS vill bolla idéer och tankar?
    Handlar kanske om vilken integritet man har. Jag skulle iofs inte diskutera min sambo för mina föräldrar, men lekar jag med tanken så skulle det isf vara i förtroende.

    Dessutom har jag inte så mycket till övers för personer som skriver "hoppas för guds skull att du inte har egna barn", vilket ts gör. Fast iofs ser jag det som att ts har ett mycket litet barn vars största behov förmodligen är att frigöra sig från mamma.
  • Anonym (Pia)
    Äldre 15 Aug 20:00
    #59

    11 åringar ska sova i sin egen säng,inte med mamman och styvpappan.Hon är ju snart en ung kvinna och måste lära sig sova själv!Man ska inte dalta med barn för mycket.Hade flyttat ut.

  • Ego Lovers
    Äldre 15 Aug 21:33
    #60
    Monkii skrev 2016-08-15 14:16:41 följande:

    Givetvis kan man inte flytta ihop med en familj och förvänta sig att vissa familjemedlemmar ska börja bete sig helt annorlunda mot vad de är vana vid. Kanske är det bättre om de skaffar en lite större säng till barnens rum så får mamman sova tillsammans med dottern där tills hon vant sig. Och din son måste givetvis lära sig att inte få utbrott, herregud.


    Eller så tar ts son barnens rum så kan hans flickvän dela rum med barnen
  • Anonym (undra­nde)
    Äldre 16 Aug 00:10
    #61

    Du vill alltså ha svar på vad det är för fel på mammans beteende och uppfostran av barnen. Och vad din son kan göra åt detta?

    Det bästa rådet jag kan ge dig är att du tipsar din son om kommunens famikjeterapi. Det erbjuds gratis i alla kommuner. Där kan de få hjälp med att reda ut sitt parförhållande och hur de ska ta hand om barnen.

  • Äldre 16 Aug 12:49
    #62
    Anonym (anonym) skrev 2016-08-14 08:40:18 följande:

    Min son har träfat en kvinna som har 2 barn sen tidigare och de har flyttat ihop. Problemet är att de bara har en 3-rumslägenhet och då delar barnen rum, flickan är ca 10 och pojken ca 7. Problemet (som min pojke kommer till och berättar ) är att flickan kommer alltid in i deras sovrum och lägger sig i deras dubbelsäng och ska sova. Och hon har en egenhet att hon pratar i sömnen varje natt, och är lite smått överviktig så hon tar rätt stor plats. Min son är lång och det är precis så han flickvän och han får plats i deras säng. Och då vill flickan också sova där så det blir trångt utav sjutton. Båda jobbar och ska upp tidigt. Saken är att min son börjar bli så sjukt trött på detta. HAN har sagt till flickan stanna i sängen för hon är så pass stor nu (snart 11). Han har sagt till deras MAMMA (flickvän) att säga åt flickan. Men mamman är väldigt ...vet inte hur jag ska uttrycka det...mesig, eller alldeles för mjuk när det gäller barnen. Barnen tar lätt till gnäll för att få som de vil och hon faller för minsta tjafs och ger med sig och är inte ett dugg konsekvent.
    Detta börjar tära på sonen som är så sjukt trött på jobbet. Många gånger har han sovit på soffan, skrikit och skällt. Han har pratat med mamman hur många gånger som helst om hur viktigt det är för honom att flickan sover i sin säng. Mamman har sovit på soffan för hon blivit sur på min son osv
    Det är rena highchaparall hemma hos dem på nätterna.
    Saken är att när mamman var singel fick bägge barnen sova i hennes dubbelsäng.
    Fast de diskuterar och kommer överens om att inte låta det ske fler gånger så när det väl händer så låter hon flickan vara kvar....
    och sonen exploderar av ilska...
    Jag har försökt ge dem råd, men inget hjälper. Någon som vet hur man bryter detta beteende? Varför är mamman så inkonsekvent när det gäller barnen?
    Finns ingen pappa med i bilden till barnen


    Att flickan som 11-åring fortfarande sover i mammas säng är ovanligt, men inte så förvånande med tanke på att mamman är, enligt din beskrivning, mesig och inkonsekvent. Att hon faller till föga inför barnen hela tiden kan bero på dålig självkänsla och rädsla för att barnen ska börja ogilla sin mamma eller något i den stilen och det kan ställa till det i framtiden. Barn är inte dumma. De vet vilka knappar de ska trycka på för att få sin vilja igenom och fortgår detta kommer de snart att tappa all respekt för henne och det kan bli ett stort problem när barnen kommer in tonåren med allt vad det kan innebära. Jag säger inte att det måste bli så. Jag menar bara att risken finns. 
    Jag har inte läst alla inlägg, så jag kan ha missat det. Men om din son och "svärdotter" är nyligen hopflyttade är det nog inte så bra att han reagerar med ilska. Hon och barnen har ju byggt upp en egen tillvaro med egna rutiner under åren och kommer det in en ny i familjen och rör om i grytan s.a.s kan det upplevas som en smula omvälvande. Han får helt enkelt ta det lugnt och ha lite tålamod.
    Det är snällt av dig att ge råd och vilja hjälpa till. Men detta får de sköta själva. Det är bara de som kan ändra på saker och ting och få det hela att fungera.
Svar på tråden mamman tillåter allt