föda med foglossning

Jag födde för tre månader sedan och hade foglossning. Var heltidssjukskriven halva graviditeten och gick med kryckor. Under förlossningen var foglossningen jättejobbig, värre än värkarna, eftersom jag aldrig fick vila. Bebisen tryckte sig mot den främre fogen konstant och under värkarna (som gick i ett med minimal vila mellan från första början) tryckte den som mest. Det gjorde så ont att jag knappt kunde röra mig och tom svimmade av smärtan! Tack och lov fick jag epidural som hjälpte bra mot foglossningssmärtan genom resten av förlossningen. Efter förlossningen försvann foglossningen helt. Jag stannade på BB två nätter och har inte haft några problem med fogarna alls sedan dess. :) Lycka till!

Gick inte på kryckor men sjukskriven halva graviditeten.. Cyklade mycket men kunde inte gå mer än en tio minuter.. Allt som vanligt efter förlossningens slut.

Tror det släpper!

Jag hade rejäl foglossning under båda graviditeterna (kryckor från v 18). Kände inte av foglossningen direkt under förlossningarna. Efter första försvann besvären omedelbart, efter andra har jag kvar lättare besvär fyra månader senare.

Men hallå, foglosaning har man för att vidga beckenet. Alla har det, mer eller mindre. Det ska vara så.

Kvinnan får foglossning just FÖR att kunna föda fram ett barn.

Alla känner definitivt inte av foglossning Om nu Alla gravida kvinnor har dem?!

Ja alla gravida åtminstone bör ha foglossning då det är en process som breddar bäckenet så att barnet har plats att passera igenom. Men vissa drabbas väldigt tidigt och/eller drastigt av foglossning.

Okej.. Men många känner väl inte av det?

Så vitt jag förstått ska man inte känna av det alls eller bara väldigt lite sent i graviditeten. Vilket ändå är ganska fascinerande med tanke på att det egentligen innebär att man långsamt bryter ner en del av sitt skelett.

jag hade en ganska svår foglossning, dessutom är liten själv (både smal o kort); och mitt barn var 4200, födde själv utan ens lustgas.. det var inga problem så sätt, men foglossningssmärtan satt ganska länge sen

minns inte nu hur länge det tog att bli smärtfri...men det blev jag så klart :)

Kände inte av foglossningen under förlossningen faktiskt och sista känningarna försvann på bara ett par veckor efteråt.

Tack för svaren. Jag vet att foglossning är naturligt, men alla får inte ont. I alla fall inte så ont att de inte kan gå. Det känns som att stödja ena benet på en kniv och jag kan nästan inte ta mig runt hemma nu, ibland finns det inget fäste alls för ena benet. Jag ska prata med VC idag för att höra hur man gör för att få låna kryckor...

Jag har läst två fall där en kvinna med foglossning hamnade i rullstol efter förlossningen, det är det jag är rädd för, att helt gå sönder och aldrig kunna gå mer. Förstår att det låter drastiskt och överdrivet, det är just den reaktionen jag fått av barnmorskor, och det är därför jag inte vill prata med dem. Smärta är en individuell upplevelse. Har man så ont att man nästan svimmar vid varje steg så har man. Är man rädd för att aldrig kunna gå normalt mer så är man. Jag är nu föräldraledig med ett annat barn och kan inte ens gå ut med honom. Det tar mig ibland 15 minuter att ta mig till badrummet... Det är extremt begränsande och frustrerande, även om jag förstås vet att det finns mycket mycket värre saker man kan råka ut för.

Om barnmorskorna inte tar din rädsla på allvar är det dem det är fel på, inte dig! Be att få komma till auroramottagning kanske? Något konkret du kan göra själv är att kontakta en bra sjukgymnast som har erfarenhet av gravida. Det finns mycket man kan göra för att lindra besvär av foglossning och stärka upp muskler så att risken för att du ska råka ut för besvär även efter förlossningen minskar. Jag tycker det brukar kännas bättre att kunna göra något åt saker för att minska rädslan. 

Tack, ja jag har en sjukgymnast, men just nu kan jag inte göra övningar, men efteråt ska jag verkligen ta tag i detta.... ska kolla upp auroramottagning.

skönt att höra, tack!

det låter ju bra!

Usch stackare, det låter inget vidare, men vad bra att du fick hjälp och att du inte har ont efteråt.