• Anonym (Ledse­n..)
    Äldre 21 Aug 13:05
    3147 visningar
    27 svar
    -1
    27
    3147

    Ofrivillig abort..

    För ca 2 veckor sen fick jag reda på att jag är gravid. Jag har 3 barn sen innan, äldsta är 9, mellersta 7 och yngsta 5. Min nuvarande sambo är inte pappa till dem och han har ett barn sen tidigare. Vi har alla 4 barnen hemma varannan vecka. Jag blev överraskad av ett positivt gravtest, första tanken för mig var att det av någon anledning var menat att bli så, eftersom jag ändå tar p-piller. Jag blev glad, för att jag och sambon skulle få ett gemensamt barn.

    Men till det tråkiga... sambon vill absolut inte ha det. Han tycker att det räcker att ha 4 barn hemma varannan vecka. Han säger att han inte vill bli "frihetsberövad" som han så fint uttrycker det. Han vill kunna göra vad han vill när vi inte har de andra barnen hemma. Så han tycker att abort är enda valet.

    Jag var på abortmottagningen i onsdags, och fick se en början till en bebis med ett hjärta som slog.. tog kort på ultraljudet för att ha som minne. Visade sambon för att han skulle förstå att det faktiskt är början till ett liv. Men när jag idag visade storleken på hur stor den ska vara nu så skrattade han och sa att han inte ser det som ett liv. Han är så förbannat okänslig och jag känner mer och mer att abort ändå är det bästa. Även om jag egentligen inte vill..

    Imorgon ska jag in och få allt som behövs. Ska ta förberedande tabletter imorgon som ska mjuka upp livmodern bland annat. Och på onsdag ska jag göra aborten hemma. Blir mer och mer nervös.. sambon ska vara hemma men jag funderar på att be honom åka och jobba ändå. Han kan ändå inte förstå att jag mår dåligt över detta som ska göras. Han tycker mest synd om sig själv just nu för att jag mår för dåligt för att ens kunna tänka på sex. Han går runt och är skitsur för att han inte fått till det på hela 4 dagar.

    Vet inte hur vår relation kommer bli efter allt är över, han är en person som i stort sett saknar medkänsla och förmåga att känna empati.. han är okänslig och i stort sett skrattar åt att jag mår dåligt, för han förstår inte att jag kan må dåligt över ett litet embryo som han inte ser som ett liv.

    Fler som gjort abort i vecka 9 som kan dela med sig av upplevelsen? Jag är mest rädd för att det kommer göra skitont och att man kommer blöda som fan..

  • Svar på tråden Ofrivillig abort..
  • Anonym (H)
    Äldre 21 Aug 13:27
    #1

    Men varför gör du dig inte av med karln i stället då?

  • Äldre 21 Aug 13:33
    #2

    Säger som föregående talare. Gör dig av med karlsloken.

    Jag förstår honom: 4 barn vv och ett femte på heltid, det tar tid och pengar. Däremot beter han sig som ett känslokallt arsle och jag skulle inte vilja vara med en sådan.

  • Anonym (M)
    Äldre 21 Aug 13:34
    #3

    Först o främst, min abort i v9 gjorde skitont! Gjorde den tack o lov på sjukhuset, varför gör du din hemma? Skulle aldrig rekommendera ngn att göra den hemma!

    För det andra låter din sambo inte alls trevlig..

  • Anonym (T)
    Äldre 21 Aug 13:35
    #4

    Varför är du ihop med idioten?

    Det är mest synd om dina barn från tidigare som tvingas leva varannan vecka med en sådan person som din sambo.

    Gör slut sen gör abort eller behåll barnet , beroende på vad du själv vill.

  • Anonym (Bye)
    Äldre 21 Aug 13:37
    #5

    Instämmer med ovan, gör dig av med karln! Ingen kan tvinga dig till abort för det första och för det andra så har du många veckor till på dig att fundera. Stressa inte fram beslutet.

  • Anonym (N)
    Äldre 21 Aug 13:48
    #6

    Att göra abort är alltid smärtsam upplevelse både psykiskt och fysiskt..det är supertufft för en kvinna, mycket tuffare än för en man..då vi känner kärleksband till livet inuti från första sekunden..

    Men om man stänger av det känslomässiga, skulle du själv orka med 4 barn varannan vecka och en nyfödd på heltid dessutom?

  • neverp­reggo
    Äldre 21 Aug 14:06
    #7

    Jag är helt för abort om det praktiska inte fungerar men du ska inte göra abort för att en idiot vill det... Som verkligen inte älskar dig. Så du ska dumpa idioten och fundera över om du klarar av att ha ett till barn, det mesta går att lösa.

  • Anonym (Ml)
    Äldre 21 Aug 14:54
    #8

    Fy vad hemskt. Som kvinna tror jag att man känner av fostret på ett helt annat sätt än vad mannen gör. För honom är ju allt som vanligt och det kan vara svårt att förstå att det finns ett barn där inne, ett liv. I alla fall så tidigt. Han låter inte så snäll på din beskrivning men svårt att döma av ett inlägg på fl. känn efter hur du själv vill göra. Vill du ha barnet och är du i så fall redo att göra det ensam om han väljer att gå? Fråga om du kan få skrapa i stället. Många sjukhus nämner inte ens att man kan få göra det men hör med dem om du känner dig osäker. Hoppas allt löser sig och all styrka till dig!

  • Äldre 21 Aug 15:08
    #9

    Beklagar verkligen din situation, kan inte föreställa mig hur jobbigt du har det :(

    Och jag måste hålla med flera av dom som skrivit. Gör dig av med karln och behåll barnet. Om du känner som du gör kommer du ångra aborten i all evighet :'(

    Förklara för honom hur barn kommer till och att vill han inte ha fler barn kan han se sig i skitan om att få stoppa in den igen :D

  • Anonym (He's not worth it.)
    Äldre 21 Aug 15:11
    #10

    Gör slut med honom, han är inte värd din energi.

    Men hur kommer världen att se ut om 20 år med jobb, lägenhet, ekonomi, mat, miljön (etcetera)?

    Om jag skulle ha varit i dina omständigheter så skulle jag ha gjort abort på grund av att vi lever i en inhuman värld där allt är orättvis, men om du vill behålla barnet så gör det. Man har något att kämpa för livet ut och något att älska livet ut.

    Beslutet är ditt, men jag kan säga att du borde göra slut med honom om han är så okänslig och skrattar när du visar ultraljuds fotografiet. Jag skulle ha gjort slut om jag skulle ha varit i dina skor.

Svar på tråden Ofrivillig abort..