Idag dog mitt 10v gamla barn
Jag var hemma med min två-åriga dotter. Vi lagade mat och såg på film, pratade och myste. Helt plötsligt började det göra ont i skinkorna som när jag förlöste min redan tvååriga dotter. Jag blir som "bajsnödig" och springer på toaletten. Något är fel, det känns dom att jag "bajsar med fel hål". Tittar ner i toaletten och ser allt blod, tänker herregud!
Då kommer klumpen, rakt ner i toaletten. Jag tar ett djupt andetag och plockar upp den med handen, trots att jag anar vad det är. Sakta vänder jag på mitt lilla 10 veckors foster i handen. Klarar inte av att titta på det mer utan släpper ner det i toaletten igen. Får panik efter att ha spolat, vad har jag gjort? Spolat ner mitt barn?
En bit av mig dog idag, inte bara det lilka livet i magen utan en del av mig djälv, mitt inre jag. Fy f*n att vara med om detta. Och att sedan möta min glada tvååring i köket och laga klart middagen...
Är så glad att min lilla tvååring finns för jag vet ärligt talat inte hur jag skulle tagit mig igenom detta och komma ut så hel som jag ändå är annars.
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2016-08-26 17:47
Men snälla, tycker ni verkligen att ni måste ägna halva tråden åt att diskutera rubriken? Känns som att en kommentar hade räckt, det är ju inte precis som att man satt här och tänkte hm, hur ska jag uttrycka detta? Vilka ord låter bra och vad är rätt grammatiskt? Ni har fört fram er poäng, tack.
