Vi som har en älskare/älskarinna och inte skäms för det!

Tänkte att vi kunde diskutera lite, för och nackdelar, hur det sker, varför det sker osv osv!

MORALTANTER UNDANBEDES!

Jag kan börja med att berätta att jag skaffade mig en älskare för ungefär 5 månader sen.

Har aldrig känt mig så älskad och omtyckt utan krav förr. Hemma har jag det stabila livet med en sambo som jag älskar och som älskar mig, vi har underbart sex men allt går på rutin. Att träffa någon vid sidan av är så spännande och sätter fart i tillvaron.

Enda nackdelen är att vi alltid måste planera när vi ska träffas.

Hur har ni andra det som bara ser en älskare som något som piggar upp en annars tråkig tillvaro?

Får man inte sex hemma så får man söka det på annat håll, inget konstigt med det.

Men du har ingen aning om min alldeles personliga relation till min man. Hur jag gått med på att inte skilja mig när han definitivt enligt dina normer betett sig svinaktigt. Jag har fortsatt att vara gift med en löjlig dröm om kärnfamilj. När han sedan avvisar mig sexuellt, eftersom han enligt vår psykolog sätter mig på madonnatronen, så ser jag ingen annan utväg för att få sexuell njutning och chansen att uppskattas som kvinna med sexdrift. Jag tycker inte att man ska moralisera över andras leverne. Jag är noga med att inte såra någon och har min vid sidan om på 60 mils avstånd. Inte idealet, jag skulle må bättre av att vara skild men det vill inte våra barn, så det är de och mannen som tvingar mig in i lögnen. Ekonomiskt vore jag en vinnare om jag stack så inte ens det är ett argument. Du får ha vilka åsikter du vill, men kalla mig inte svin!

Jag har sex utanför äktenskapet eftersom jag har behovet av att känna en annan människa nära mig, har en stor sexuell lust. Självklart är det ingen som tvingar mig utan det är min lust som lockar mig. Jag skyddar mina barn genom att vara anonym, vem skyddar du med att vara anonym, Jag har tvingat min man till samtal med mera, men han vill inte prata så om någon är feg och ryggradslös så är det min man. Han tar inte konsekvenserna för sitt agerande.

Detta med "för-sällan-sex" verkar vara ett rätt så vanligt fenomen. Jag vet, eftersom jag varit medlem på en konktaktsida där mängder med män som skrev att de "inte får sex hemma" ville träffas.

Tycker den problematiken är rätt så intressant. "Madonnateorin" låter ju fin, men förklarar inte hur mannen inte kan ha sexlust eller hur han tillfredsställer den (med horor eller vad?).

Och om mannen eller kvinnan nu nekar sin partner sex under lång-tid, då tycker jag verkligen att man kan "kräva" att få sex, lust och närhet på annat håll, allt annat blir ju omänskligt.

Tro det eller ej men jag mår inte bättre om han mår dåligt. Man gör inte slut på 30 år så lätt. Vi fungerar väldigt bra som team, åker på trevliga semestrar och barnen, nästan vuxna, gillar inte tanken heller.

Kommer att ta ett beslut inom det närmaste året.

Känner igen mig precis. Det är inte så enkelt att bara kasta bort det. Att vara vänner kanske är bra nog? Eller inte. Det gäller att inte fatta förhastade beslut som går ut över andra.

Det här är ett typiskt inlägg som inte för diskussionen vidare. Den frågan har jag gått igenom tusen gånger.

et klart att det är skillnad om man har sex vid sidan om för att man gillar spänningen eller om man gör det för att man blir kär och lämnar. Men i såna här trådar buntas alla ihop till opålitliga som bara borde leva i polyförhållanden. Det tycker jag är konstigt.

Måste fråga: beter du dig så här i andra sammanhang också? Försöker ta över diskussioner till att handla om det DU tycker är viktigast? Förstår du att andra kan vilja diskutera saker även om du inte tycker det är det viktigaste?