Han hotar mig till abort! 20 år

Din kropp ditt val. Dock låter det ju faktiskt som att ingen av er är redo att sätta ett nytt liv till världen. Det är ingen lek att bli förälder och uppfostra ett barn.

Jag anser att man bör ha jobbat upp en ok sgi samt ha eget boende innan barn kommer in i bilden.

Så du tycker att jag ska göra abort? Har hört att aborter kan leda till hemska saker. Tänker iallafall inte det är rätt.

Att skaffa barn är att i allt sätta barnet först. I resten av ditt liv. Under de närmaste 12 åren, innan barnet blir lite självgående, så är det barnets väl och ve som gäller. Din plikt är att se till att alla förutsättningar för ditt barn är de bästa INNAN du skaffar barn. Det verkar inte som om ni har så bra förutsättningar. Ett litet barn förtjänar två föräldrar som verkligen VILL. Du skaffar barn för att du själv vill. Men barnets förutsättningar bör väl vara bra?

Så. Det var moralkakan.

Det är din kropp och du bestämmer över den. Om du bestämmer dig för att behålla barnet så måste du inse att barnet inte kommer ha en pappa. En FAR har den ju, och han blir skyldig till att ge underhåll etc. Men räkna inte med honom i uppfostran. Det är möjligt att han vill vara med när barnet väl är där, men räkna inte med det. Jag tycker du skall se (skriv en lista) både för- och nackdelar med det hela. En baby kostar inte så jättemycket, förutom vagn och sånt. Men därefter, ända upp i 16-17 års ålder krävs ganska mycket kläder. Laga mat varje dag. Följa med på pysselkvällar på dagis, föräldrakvällar och skolmöten i skolan. Uppfostran. Det är massor att tänka på. Du själv är inte vuxen, även om lagen säger det. Tänk en omgång till innan du bestämmer dig.

Jag tror att du måste fundera på om du vill bli ensam mamma eller inte.

Om du tycker att han pratade för mycket om sig själv så fortsätter ju du med samma prat - hela ditt inlägg handlar ju bara om honom.

Vart är DU i det här? Vad vill DU? Vad tänker DU?

DU är den som är gravid och DU är den som måste ta ett beslut OAVSETT honom.

Ta några dagar i tysthet för dig själv. Tänk efter, känn efter. Hur känns det? Hur tänker du? Vilken är din plan?

Är du redo att bli mamma eller vill du bara slippa att göra abort?

Jag tycker ingenting. Det är helt och hållet ditt beslut. Men utifrån min erfarenhet som mamma så låter det inte som att ni är redo för det enorma ansvar det innebär att ta hand om och uppfostra ett barn.

När det gäller aborter ska du inte oroa dig. De allra flesta aborter går väldigt smidigt och lätt. Vet inte vad du hört för hemskheter men var inte orolig för det. Jobbar med aborter och det går som sagt oftast väldigt bra.

Tycker att du ska boka tid till kurator och verkligen prata igenom er situation. Ta med dig killen!

Vilka förutsättningar har du för att välkomna ett barn?

Hur bor du? Inkomst? Har du råd att försörja både dig och barnet? Hur är dina privata förutsättningar? Är du klar i skolan? Finns det en trygghet hos dig för barnet?

Att få barn är i ung ålder en enorm omställning eftersom jämnåriga vänner försvinner ut i livet med plugga, fester och utomlandsresor, de blir sambos och flyttar , kanske lever som singel i många år till - allt medan du är ensam kvar med ett barn och halkar många år efteråt.

Du gör som du vill men FÖRSTÅR du konsekvenserna?

Det är ju heller inte ovanligt att unga blivande pappor får panik och agerar precis som honom. Hade en liknande situation när jag blev med barn som 19 åring. Fick ultimatum av honom. Abort eller slut på förhållandet och valde att behålla. När jag var i 6-7 månaden så kom han " ångerfullt krypande" tillbaka och vi pratade mycket innan jag tog honom tillbaka. Han hade fått panik när hela hans omgivning, inte minst hans mamma hade ansett att han förstörde sitt liv. Så hans uppfattning blev att det var ett helvete att ha barn och livet i princip slut. Tackochlov så kom han på bättre tankar och även om vi är skilda idag så levde vi ihop många år. Så hans panik just nu behöver inte när allt sjunkit in betyda att han inte ändrar sig. Sedan går det ju inte att veta om ni är mogna för att få barn och den omställningen det innebär och i mitt fall så var vi nog inte det nu när man tittar i "backspegeln" men vi växte i det varefter.

Det första du ska göra är att noga tänka igenom om du redan nu är beredd att ta det ansvaret som det innebär många år framöver och även om du isåfall är beredd att göra det ensam. Och du måste utgå ifrån det oavsett om kompisar och familj säger att de kommer att hjälpa dig allt de kan. Du vet ju inte vad som händer i framtiden och hur din situation kommer se ut.

Hur du än väljer har du inga garantier för någonting.

Är han inte redo för att bli pappa så kan du ju inte tvinga honom till det, att föda barnet gör honom inte automatiskt redo för det. Du riskerar att stå helt utan honom. Och med tanke på hans mammas inställning så kommer nog hon se till att det blir så. Ja han blir pappa på pappret men sen kommer du få kämpa för hans engagemang. Hur länge orkar du det? Tänk också på att han när som helst kan komma och vilja ha halva ansvaret och också har rätt till det - även när barnet är 7 år och du har ny kille.

Han är rädd och inte redo och kommer inte bli det stöd du behöver.

Glr du abort har du ingen garanti för att ni ens fortsätter tillsammans. Han kommer vara oerhört rädd för ny graviditet och du kommer förmodligen aldrig glömma hans mammas inblandning. Det kanske inte blir fler chanser till barn med honom. Kan han pressa dig till en abort kan han förmodligen också göra det igen.

Fördelen med abort är att du kan föda barn under bättre förutsättningar för alla inblandade och skaffa barn med någon som är redo och VILL och som du bor med.

Han hotar dig inte alls. Du kan inte tvinga honom att älska dig och leva med dig om du föder barnet mot hans vilja. Han säger ärligt vad han känner och det är inget hot!

Själv hade jag aldrig kunnat älska någon som bara kör över min vilja och ex gör mig till förälder ot min vilja.

Min dröm har alltid varit att skaffa barn i en kärleksfull kärnfamilj med ett väldigt stabilt liv. Hade någon gjort mig till förälder innan de sakerna fanns så hade den personen dödat min dröm och förstört mitt liv och alla de saker som jag ville ge mina framtida barn.

Vill man verkligen tvinga den man älskar till en famtid personen inte vill ha?

Han är väldigt ärlig om sina känslor.

Hade du hellre velat att han ljög för dig?

Ingen av er verkar redo för ett barn. Det är lätt för dig att tycka att ert barn ska växa upp utan en pappa, med dålig ekonomi och omogna föräldrar. Men det är ju faktiskt barnet som får ta konsekvenserna av ert beslut.

Så det du säger är att jag ska göra abort...för hans skull? Hur låter det egentligen?